onsdag 14 januari 2009

Att sila mygg men svälja kameler

Jag hörde lite av partiledardebatten på radion under dagen. Och det handlade tydligen en hel del om Gazakonflikten. Från de Rödgröna en ganska kraftig kritik för att man från Högerallianshåll inte vill ta avstånd från Israels övervåld. Och att detta måste få konsekvenser för militärt samarbete med Israel. Men jag hörde flera (Mauderaten, skoltalibanen m.fl.) som jag tyckte lade hela skulden för det som händer på den palestinska sidan. Det poängterades om och om igen Israels rätt till försvar. Men ingen av dom sade ett knyst om palestiniernas rätt att bekämpa en ockupationsmakt. Båda rättigheterna finns inskrivna i de internationella lagar som trots allt finns. Men Högeralliansföreträdarna verkade vilja sila mygg (palestinska brott) men svälja kameler (israeliska brott). Skäms dom inte alls?

Bland de senaste avslöjandena är att man från israelisk sida uppenbarligen vid flera tillfällen använt s.k. fosforbomber. Något som är totalförbjudet att användas mot människor. Fosforbomber är en form av kemiska vapen som vållar svåra brännskador på de som får det på huden. Kanske dags för en amerikansk invasion eftersom det tydligen finns kemiska vapen i Israel. Det var ju liknande argument man hade med Irakinvasionen.

Avigdor Lieberman (som med sitt parti Yisrael Beitenu senast satt i den israeliska regeringen fram till 2006) hotar Gaza med atombomber. Han har tidigare framfört att palestinska regeringsledamöter borde avrättas, palestinska affärer och företag borde sprängas och palestinska fångar borde dränkas i Döda Havet. Bara noterat för att markera var de verkliga extremisterna finns. Det är väl på hans initiativ som Israel bombat parlamentsbyggnaden i Gaza och flera av ministerierna.

Tack vare ett litet tips från syrran så tittade jag på en riktigt mysig film på SVT1 i går på kvällen. "Station Agent" från 2003 handlade om dvärgen Finbar McBride (spelad av Peter Dinklage) som är järnvägsentusiast och jobbar i en affär som säljer modelljärnvägar. Plötsligt dör affärsinnehavaren knall fall, och det visar sig att han testamenterat en gammal järnvägsstation, Newfoundland, till Fin. Så han följer järnvägen och traskar dit för att flytta in. Här kommer han i kontakt med Joe Oramas (spelad av Bobby Cannavale) som har sin ambulerande kaffeservering placerad precis utanför Fins nedlagda järnvägsstation och den olyckliga konstnären Olivia Harris (spelad av Patricia Clarkson som jag såg nominerades för bästa kvinnliga skådespelare för rollen). Filmen visar hur det byggs upp en vänskap mellan dessa helt olika personer (och Emily på biblioteket samt den färgade skolflickan Cleo). Visst var det mitt eget järnvägsintresse som lockade mig att titta, men filmen kan verkligen rekommenderas. Tack Inga för tipset!

- "Men en regering som gjort sig av med en vinstmaskin som Vin & Sprit kan rimligen inte engagera sig i ett förlustäventyr som Saab. Om inte Maud Olofsson inser detta vet åtminstone finansminister Anders Borg att räkna plus och minus."

Jo, så skriver Dagens Nyheter i dagens ledare. Kan man spåra en liten (mycket liten) kritik av Förskingringsminister Mats Odells (kd) korkade affärer? Och en misstanke att Mauderaten (c) inte kan räkna? Inte visste jag att ledarskribenterna på DN var så intelligenta!

För övrigt såg jag att Företagarna undersökt förtroendet bland deras medlemmar för de statliga myndigheterna. Skatteverket i topp, och - jo, Försäkringskassan i botten!

Inga kommentarer: