Det var dags för Skanneloppet i dag. Och efter en osedvanligt dålig uppladdning var det ändå dags att springa de 7,1 kilometerna på Söderåsen. Jag har varit lat under sensommaren, men kom trots allt igång i början av oktober. Men har fått göra uppehåll i löpandet under en dryg vecka efter ont i hälen. Allt sagt som ursäkt för att tiden inte blir bättre än vad den blev. Alla seriösa motionslöpare har alltid en ursäkt att plocka fram ur rockärmen efter ett lopp! Hur som helst blev vädret alldeles utmärkt lagom till start. Det regnade ordentligt precis innan vi skulle gå upp till Tingvalla (där start och mål är). Men det duggade bara lätt när vi gick dit och lagom till start hade regnet upphört, vinden upphört och solen tittade till och med fram lite. Helt utmärkt. 41,15 minuter tog det mig (plats 89 i motionsklassen). Och det tycker jag är godkänt för en drygt 50-årig godismissbrukare. Kevin som sprang den lite kortare rundan (3,7 km) fick tiden 33,16 och det ska han ha all heder av. Det kan poängteras att för en gångs skull hade jag tur i lottningen och fick ett litet pris. Fast jag hade nog hellre velat ha de två paket goda kakor från Godbiten som Kevin vann än den lilla miniräknare som blev mitt lottpris.
I dag togs Sveriges äldsta ställverk ur drift och ersattes av ett nytt modernt sådant, fjärrstyrt från Malmö. Ställverket vid Åstorps station som slutligt byttes ut i natt var det äldsta i Sverige. Det var från 1935 och tydligen är ett antal museiföreningar intresserade av att ta över det hela. Anledningen till att Åstorp fått vänta så länge på att fjärrstyras är att stationen är ganska komplicerad med 5 anslutande järnvägslinjer (tidigare 6). Och samtidigt som detta arbetet har gjorts har nu även gång- och cykelvägen under Västkustbanan mot Ängelholm blivit färdig. Nu väntar vi bara på en gång- och cykeltunnel under Skånebanan till Hässleholm också.
Om vi går utrikes kan vi konstatera att det blev som förväntat (och väl beställt från Vita Huset). Sadam Hussein dömdes i morse till döden, en dom som ska verkställas genom hängning. Jag har inget till övers för Saddam Hussein. Han var en blodtörstig diktator. Men det var han även under den tid han stöddes av USA. När han var en lydig diktator var han en bra diktator. Vi får inte glömma det amerikanska stödet till Sadam Husseins Irak när man invaderade Iran. Men när man inte längre lyder husbonden förvandlas man omedelbart till en farlig diktator.
Som principiell motståndare till dödsstraff kan jag dock inte acceptera domen. Inga människor har rätten att ta livet av någon annan. Varken Saddam Hussein eller hans domare. Att hänga en människa som hämnd är inget annat är barbari. Och situationen i Irak kommer om möjligt att bli ännu värre. Stackars irakiskt folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar