Jag tänkte göra en paus i de inrikespolitiska kommentarerna (dvs gnället på högeralliansen). I dag ska vi istället glädjas åt fotbollslandslagets bragd att klå Spanien med 2-0 i EM-kvalet. Alla sportjournalister borde ta på sig dumstruten efter att i förväg i stort sett dömt ut laget. Istället var det hela ett bevis för att kämpatakter och genuint lagarbete är minst lika viktigt som enstaka stjärnor. En intressant fråga är hur Zlatan Ibrahimovic reagerat på segern. Gläds han åt att kompisarna lyckades, eller grämer han sig åt att det gick utmärkt utan honom? Tack Johan Elmander och Marcus Allbäck (och resten). Tack, tack!
Fast man ska kanske göra politik av det hela. Det kan löna sig med solidariskt lagarbete framför individuella stjärnor!
I Vita Huset sitter George W. Bush Jr. och vet inte på vilken rumpa han ska sitta. Kraven på att USA ska utlämna terroristen Luis Posada Carriles växer från alla håll i världen. Om USA menar allvar med sin kamp mot terrorismen måste ju terrorister dömas, inte skyddas. Luis Posada Carriles sprängde för 30 år sedan ett kubanskt flygplan med 73 passagerare strax efter att det lyft från Venezuela. Samtliga ombord dödades. Luis har nu spårats till USA, där han bland annat arbetat som sprängämnesexpert för CIA. Båda Cuba och Venezuela kräver att han ska utlämnas till respektive land. Men än så länge vägrar USA. Det är ju skillnad på terrorister och terrorister. Det finns goda terrorister, och dom är egentligen inga riktiga terrorister. Och sedan finns det onda terrorister. Och dit hör alla som motarbetar USA:s vänner. Och det finns skillnad på länder. Värst är fientliga diktaturer (Cuba t.ex.), sedan kommer fientliga demokratier (Venezuela t.ex.). Till sådana länder kan man inte utvisa till USA vänligt sinnade brottslingar, oberoende av vilka brott dom begått. Vilket som är bäst från Vita Husets synvinkel, vänligt sinnade demokratier eller vänligt sinnade diktaturer är däremot tveksamt. Hur som helst sitter Vita Huset på pottkanten just nu. Menar man allvar i kampen mot terrorism, eller menar man bara allvar i kampen mot USA:s ovänner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar