Regelbundna läsare av Sven Tycker har nog märkt att jag har ett mycket lågt förtroende för ovan nämnda Maria Malmer Stenergard. Hon har fått titeln Migrationsminister och är enligt mig Sverigedemokraternas främsta företrädare i den Brunblå regeringssörja som styr vårt land. Jag vet att hon främst utsetts till minister som representant för Moderaterna. Men hennes politik, hennes argumentation, hennes sätt att arbeta gör att hon håller sig mer på den sverigedemokratiska planhalvan. Hon har tagit efter SD:s främlingsrädsla, rasism och hat mot icke-ariska svenskar. Jag tror helt enkelt att hon trivs bättre i sverigedemokratiska kretsar än i sina egna regeringspartiers sällskap.
Vad bottnar då min starka motvilja mot Maria Malmer Stenergard i? En starkt bidragande orsak är med största sannolikhet det faktum att jag jobbade mina sista dryga 5 år innan pensionen på Migrationsverkets Förvar här i Åstorp. Jag har alltså under drygt fem år hela tiden träffat de personer som Sverige utvisar eller avvisar. Det är inte samma sak! Jag har under de åren träffat många som jag är ganska glad och tacksam över att personerna inte längre är kvar i Sverige. Det kan röra sig om personer som begått grova brott. Ofta personer som rest till Sverige just i syfte att begå brott. Under den perioden hade vi ganska många personer förvarstagna som kommit till Sverige från t.ex. Kosovo och Albanien för att jobba. Vitt om det gick, svart om det inte gick, och brottsligt om inget annat gick. Det fanns alltså en hel del som jag inte kände något motstånd mot att dom utvisades eller avvisades.
Men, jag träffade samtidigt på minst lika många där jag skämdes över hur Sverige behandlar människor. Redan på den tiden kändes det nästan som om de som fattade besluten hade som direktiv att hellre fälla än fria. Vi har regler som säger att om man vill söka asyl i Sverige så måste man ta sig hit till landet fysiskt. Man tvingas använda alla möjliga, legala eller illegala metoder, för att ta sig hit. Farliga vägar osv. Men vill man söka asyl i Sverige så måste man ta sig hit fysiskt. Däremot gäller att om man vill söka uppehållstillstånd pga anknytning så måste man istället söka detta från sitt hemland. Så om man befinner sig i Sverige och kanske bor tillsammans med sin make/maka och barn så måste man åka hem till sitt hemland för att på svenska ambassaden där söka uppehållstillstånd för att förena sig med resten av familjen. Sedan måste man vänta på en utredning som kan ta kanske ett halvår eller mer för att Sverige ska utreda om förhållandet är seriöst. Under de här åren träffade jag på upprepade exempel där vi utvisade killar från olika afrikanska länder som varit i Sverige och jobbat eller studerat, träffat en svenska, gift sig och skaffat barn. När dom nu vill få ett stadigvarande uppehållstillstånd för att bo ihop med sin fru och barn så måste dom skiljas från familjen i kanske ett halvår eller mer i väntan på ett beslut i hemlandet. Det är många hejdlöst gråtande barn som tvingas ta farväl av pappa för att han ska åka till andra änden av världen och kanske inte få komma tillbaka. Visst måste man utreda om det är seriöst, men det kan man väl göra medan dom befinner sig i Sverige.
Jag skämdes! Jag är fullt övertygad om att Silvia Sommerlath var inte tvingad att åka till Brasilien för att på svenska ambassaden lämna in en ansökan om uppehållstillstånd och sedan sitta där och vänta i ett halvår för att utreda hennes förhållande med Tjabo. Det är skillnad på människor!
Jag har också träffat mängder av intelligenta, företagsamma unga killar från t.ex. Afghanistan som tvunget måste skickas hem till Afghanistan. Inte för att dom inte hade varit av värde för Sverige, utan för att man måste ju upprätthålla reglerna. Jag skämdes!
Lägg till att jag nyligen engagerat mig i Amnestys besöksgrupp till Förvaret här i Åstorp. Kul att träffa gamla trevliga arbetskamrater. Både av svenskt ursprung och av utländskt ursprung. Tyvärr sitter det fortfarande mängder av personer inlåsta på Förvaret månad efter månad efter månad utan att det händer något. Jag skäms fortfarande!
Jag blir så illa berörd när Maria Malmer Stenergard och Sverigedemokraterna inte kan göra något annat än prata illa om invandrare. Inte kan se något annat än problem med invandrare. Men det är mina grannar man sprider skit om. Det är mina gamla arbetskollegor som man sprider skit om. Det är personer jag träffar i samhället, i föreningar osv som man sprider skit om. Det är min tandläkare, det är min läkare, det är min kassörska i affären, det är lokföraren på tåget jag åker med, det är busschauffören på bussen jag åker och jag kan fortsätta uppräkningen. Det är alla dessa hårt arbetande, trevliga människor som Maria Malmer Stenergard och Sverigedemokraterna ständigt pratar skit om och bara ser problem med. Den övervägande majoriteten av alla invandrare jobbar och sliter precis som vi infödda svenskar. Arbetslösheten är lite högre, men den stora majoriteten jobbar och sliter. Det är alla dessa som jobbar och sliter som dom här rasisterna bara kan se problem med.
FY FAN!
Men, det var ju att jag har varit orättvis mot Maria Malmer Stenergard jag satte som rubrik. Det var för en vecka sedan som jag reagerade på att Maria Malmer Stenergard gick som på moln i glädje över att vi faktiskt sista kvartalet hade haft en nettoutvandring. Det var alltså fler som utvandrade från Sverige än det var som invandrade till Sverige. Kombinerat med att vi föder rekordfå barn så innebär detta att vi riskerar att hamna i ett läge där vi får en befolkningsminskning. Ett förhållande som om det blir varaktigt kommer att skapa en katastrofal situation med brist på arbetskraft. Vem ska ta hand om oss när vi blir gamla och befolkningen minskar och det helt enkelt inte finns tillräckligt många som kan ta jobben. Det är inget att jubla åt Maria Malmer Stenergard, du borde vara ytterst orolig.
Men, faktum är att det faktiskt inte är så illa som det låter. Maria Malmer Stenergard har inte så stor anledning att jubla som hon gav sken av. De höga siffrorna för utvandring beror helt enkelt på att Skattemyndigheten städat i folkbokföringen. Personer som återvänt hem under en lång tid men som inte tyckte att det viktigaste var att anmäla flyttning till Folkbokföringen har helt enkelt städats undan nu. Den verkliga utvandringen har alltså inte varit riktigt så hög som Maria Malmer Stenergard har jublat åt. Men i befolkningsstatistiken är risken stor att vi hamnar i en situation med folkminskning. DET är farligt. Mindre skatteinkomster, brist på arbetskraft, tomma hus och lägenheter och vi kan fortsätta uppräkningen.
Läs:
Den minskade invandringen – en illusion. - Fokus
Utvandringssiffror väcker kritik: Invandringsfientlig. - Expressen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar