Vem blir först utbytt?

» Vilka får ny partiledare först?

En vanlig diskussion är frågan om partiledarnas framtid. Allra helst ett parti som det inte går så bra för i opinionen brukar drabbas av en diskussion och spekulationer om huruvida det är dags att byta partiledare. Partiledaren har stor betydelse, men har inte ensam ansvaret för hur det går. Så hur ser det ut bland de svenska partierna idag. Vi tar partierna i storleksordning.

Socialdemokraterna. Sitter Magdalena Andersson säkert? Just nu finns det ingen anledning att tro att SAP skulle byta partiledare. Socialdemokraterna har inte gjort sig kända för att byta partiledare stup i kvarten. Enda egentliga undantaget är väl Håkan Juholt som nog var för okonventionell och för radikal för ett vänsterparti som ofta är mer höger. Magdalena Andersson får nog sitta några år till.

Moderaterna. Jag tar partierna i storleksordning enligt senaste SCB-undersökningen så Moderaterna kommer tvåa. Sitter Ulf Kristersson säkert? Jo, jag tror det. Moderaterna har inte heller gjort sig kända för att byta partiledare stup i kvarten. Undantaget är väl Anna Kinberg Batra. Men hon var ju kvinna! Även om Ulf Kristersson inte gjort succé så är trots allt Moderaterna det parti i den Brunblå sörjan som än så länge klarat sig med hedern i behåll. Moderaterna petar inte politiker i första hand. Det har vi flera exempel på i nuvarande regering till och med. Gunnar Strömmer var en av de partiföreträdare som gärna var villig att kringgå den svenska lagen om partibidrag och kunde föreslå till bidragsgivare hur man skulle kringgå lagen. Medan de andra politikerna som åkte fast i samma Kalla Fakta program fick se sin politiska karriär ta slut så blev Gunnar Strömmer begåvad med en post som justitieminister. Samma med Elisabeth Svantesson som åkte fast när Kalla Fakta kontrollerade riksdagsledamöternas folkbokföring. Medan maken och barnen köpte bostadsrätt i Stockholm folkbokförde sig Elisabeth Svantesson i familjens sommarstuga och kunde under flera år ta emot extra traktamente eftersom hon ju inte bodde i Stockholm. Andra politiker som avslöjats med liknande folkbokföringsfiffel fick se sin politiska karriär ta slut. Men Elisabeth Svantesson höjdes upp till finansminister. Men så går det till i Moderaterna! Ulf Kristersson sitter säkert. Osämjan i partitoppen har ingen betydelse.

Sverigedemokraterna. Att Jimmie Åkesson haft stor betydelse för Sverigedemokraternas framgångar är det väl inte många som säger emot om. Vad blir det kvar av SD om Jimmie Åkesson lämnar? Att han skulle bli avpolletterad är nog mycket osannolikt. Även om framgångarna rent opinionsmässigt har upphört så sitter nog Jimmie Åkesson ganska så säkert. I varje fall så länge han själv vill. Den intressanta frågan är om Jimmie Åkesson börjar tröttna? Jimmie Åkesson är den partiledare som suttit längst, sedan 2005. Men, många undrar nog om han börjar tröttna. Han har på senare tid varit ganska frånvarande och i många fall släppt fram andra företrädare för partiet. Nu senast i Almedalen där gruppledaren Linda Lindberg fick hoppa in. Är detta en förberedelse för ett byte på partiledarposten? Kanske?

Vänsterpartiet. Nooshi Dadgostar har suttit några år nu och får väl ha axlat manteln efter Jonas Sjöstedt bra. Någon egentlig intern kritik mot ledarskapet har väl inte hörts, och jag tror inte heller att Nooshi Dadgostar ser ut att ha tröttnat. Här händer nog inte heller något spännande inom den närmaste tiden.

Centerpartiet. Muharrem Demirok är vår nyaste partiledare och han har väl än så länge inte lyckats komma fram i mediebruset i önskvärd omfattning. Men, man måste också ge en ny partiledare lite chans att hinna bli känd bland svenska folket. Ett för svenskar ovanligt utländskt namn är också en nackdel. Det tar tid innan vi lärt oss känna igen namnet. Nooshi Dadgostar hade samma bekymmer i början men har nog lyckats arbeta sig förbi detta. Jag tror att Muharrem Demirok också kommer att lyckas med detta.

Miljöpartiet. MP:s system med två språkrör är en stor nackdel när det gäller att bryta igenom mediebruset. Miljöpartiets olika språkrör ligger i princip alltid i botten när det gäller svenska väljares förtroende. Jag tror att det faktum att man är två är en starkt bidragande orsak till detta. Per Bolund har redan deklarerat att han inte ställer upp för omval. Återstår gör Märta Stenevi. Jag tror att det bästa Miljöpartiet nu kan göra är att låta Märta Stenevi bli ensam kvar som partiledare och låta henne växa i den rollen som ensam företrädare för partiet.

Kristdemokraterna. Min gissning är att den partiledare som sitter lösast ju nu är Ebba Busch. Hon har drivit igenom en rejäl kursändring inom partiet. Men bland väljare i allmänhet har hon nu främst blivit förknippad med brott mot vallöften och diverse skandaler. Hennes plötsliga semester där hon åkte utomlands med sonen utan att ens partiet var informerad i god tid underlättade inte. Själv blev jag mest förvånad över att man kunde få ledigt från skolan så helt plötsligt mitt i terminen för att åka på semester. Så lätt är det inte att få skolledigt. Antingen är det så att kändisbarn behandlas annorlunda än andra eller också finns det ett motiv som media inte skriver om. Hur som helst så har Lars Adaktussons nyutkomna bok inte underlättat för Ebba Busch. Han är mycket kritisk till hennes ledarskap. Som sagt, jag tror att Ebba Busch är den som just nu sitter lösast.

Liberalerna. Hur är det med Johan Pehrson? Får han skulden för Liberalernas dåliga opinionssiffror? Eller är det så att hela ledningen får ta på sig skulden för att man satt sig i Sverigedemokraternas knä. Hur som helst kan vi se allt fler kritiska röster som ställer sig kritiska till hur länge man ska fortsätta på den vägen och helt utplåna liberalismen i Sverige. Jag tror faktiskt att Johan Pehrson överlever, men om Liberalerna som parti gör det är jag mer tveksam.