Maktskifte inom synhåll?

Opinionsundersökningarna om våra partisympatier står just nu som spön i backen. I dag är det Aftonbladets tur att presentera sin undersökning. Och det mest remarkabla med denna är att Centern rasar ner under 4% och är minst av alla dagens Riksdagspartier. Den s.k. Annie Lööf-effekten var nog ingen höjdare för Centerpartiet. I den här undersökningen är Socialdemokraterna (+2,4), Kristdemokraterna (+1,9) och Vänsterpartiet (+1,3) de stora vinnarna. Medan Centerpartiet (-2,4), Folkpartiet (-1,3) och Sverigedemokraterna (-1,1) är de stora förlorarna. Högeralliansens försprång har krympt till 0,6 procentenheter (46,3 - 45,7). Och eftersom Centern enligt denna undersökningen skulle åkt ut så skulle även denna undersökning ha gett ett maktskifte. Men, innan vi gläds allt för mycket, oroas för mycket, sörjer för mycket så ska vi kanske påpeka att dom här undersökningarna frågar omkring 1000 personer. Det innebär att ett försprång på 0,6 procentenheter motsvarar cirka 6 personer. Felmarginalen är alltså mycket hög och egentligen är det rent komiskt att redovisa resultaten med decimaler av procent.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd har presenterat en "satsning" på olika infrastrukturprojekt. Men egentligen är tyvärr järnvägssatsning som en piss i Atlanten. Det räcker helt enkelt inte till - på långa vägar. Här i Skåne är inte ens allianskollegorna nöjda utan protesterar ganska ihärdigt mot snålheten. Det har saknats pengar i kistan under många år. Och skulden finns hos alla regeringar som styrt under många år. Det som står klart är att medan den borgerliga oppositionen under sosseår velat minska anslagen ytterligare så har i varje fall den rödgröna oppositionen velat höja anslagen jämfört med Högeralliansen. I den nya satsningen på 3,6 miljarder på två år så ser jag att man bland annat har en projektering av moderniseringen av Söderåsbanan mellan Åstorp - Teckomatorp inlagd. Men det handlar alltså bara om projektering av nästa steg i ett järnvägsprojekt som egentligen skulle varit klart för ett antal år sedan enligt ursprungliga planer. Och som sagt, inte ens de regionala partivännerna är nöjda. Här i Skåne säger det folkpartistiska regionrådet Mats Persson, som är ordförande i kollektivtrafiknämnden, så här: - "Jag är överraskad över nivån. Skåne har några av de värsta flaskhalsarna när det gäller järnväg. Och ändå satsar man bara 20 procent av pengarna här." De enkelspåriga sträckorna Åstorp-Helsingborg och Hässleholm-Kristianstad tillhör de hårdast trafikerade enkelspåriga sträckorna i Sverige. I dag tvingas man skära ner trafiken för att tågen ska få plats. Men det finns fortfarande inga pengar anslagna till Trafikverket för att åtgärda detta. Observera att detta inte handlar om helt nya pengar, utan bara en precisering av vad pengarna som tidigare anslagits ska användas till.

Grekland har drabbats av våldsamma kravaller. Protesterna mot de diktatoriska krav på Grekland som ställs av EU på uppdrag av främst Tyskland är våldsamma. Ett tyskhat som legat latent sedan 2:a världskriget har blossat upp och fått nytt liv. Då förstördes stora delar av Grekland under den tyska ockupationen, Tyskland stal den grekiska guldreserven och tog också stora lån från Grekland, lån som aldrig betalats tillbaka. Och nu får Tyskland en stor del av skulden för den självsvältspolitik som Grekland åläggs. Många greker ser det nu som att det är de svaga i Grekland som ska betala krisen medan de som har huvudskulden till krisen i sedvanlig ordning kommer undan. Och det är EU som dikterar villkoren utan att demokratin får fungera i det som är demokratins vagga. Ilskan mot EU och Euron är stark. Och en stor del av skulden till problemen läggs just på EU-medlemskapet och Eurovalutan. En valutasamarbete som de stora starka staterna i Centraleuropa (som Tyskland) tjänat på medan de fattiga staterna i Sydeuropa fått betala. Verkligheten är att Eurovalutan inte inneburit det himmelrike som den utmålats som. Verkligheten är den att Euroområdet utvecklats sämre ekonomiskt än större delen av resten av världen.