Året börjar närma sig slutet. Tidningarna är fulla av årskrönikor och andra tillbakablickar på året som gått. Och tidningarnas ledarskribenter funderar över hur det kunde gå som det gick. Den borgerliga historiebeskrivningen går ut på att Högeralliansen genomfört precis det man lovade (och vann valet på) men att man helt obegripligt inte belönas för detta. Och det kan bara bero på att ett antal "affärer" förstört för Fredrik Reinfeldt. Men jag tror inte att det är hela sanningen. Ett exempel är att slagordet "det ska löna sig att arbeta" nog tas emot positivt av de flesta. Men när man samtidigt döljer den andra halvan av meningen, nämligen den som säger "och det ska straffa sig att inte arbeta" så blir man politiskt straffade när väljarna ser att de som straffas är inte bara lata och simulanter. Det är sjuka, föräldralediga, pensionärer osv som straffas. Efter årsskiftet får alla som går sjukskrivna eller är föräldralediga ett nytt bevis för detta. Högeralliansen har mycket tydligt poängterat att man inte sänkt ersättningsnivån från de 80% som gällde. Man man säger inte en knyst om är att de 80% räknas på ett allt lägre belopp. Efter årsskiftet ska årsinkomsten bara vara 97% av årsinkomsten. Alla sjuka och föräldralediga får helt enkelt lägre ersättning. Går du föräldraledig ett år och har en årsinkomst på 250.000 kronor innebär detta drygt 6.000 kronor mindre i inkomst under året. DET pratar man tyst om. Som sagt, det ska straffa sig att inte jobba!
Ett annat bekymmer för Högeralliansen är att konjunkturen viker. Inte ens årets tillväxt verkar bli så hög som man räknade med vid årets början. Och nästa år sjunker den ännu mer. Och detta samtidigt som inflationen har stigit.
Jag såg att någon tyckte att avdraget för höginkomstnär... f'låt hushållsnära tjänster, skall det vara, har blivit en succé. Hela 3.000 ansökningar har nu vid årsskiftet kommit in till Skattemyndigheten. Man räknade med 45.000 totalt. Men å andra sidan har man en månad till på sig att söka.
Tyvärr missade jag intervjun med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i P1 i dag. Men jag läser så här i efterhand att hon bland annat argumenterat för att införa en författningsdomstol i Sverige. Väldigt kort innebär detta att en grupp höga jurister ges rätt att sätta sig över den folkvalda lagstiftande församligen (Riksdagen alltså) och kan bestämma att en lag inte får införas. Det är ungefär det som sker med EU-Domstolen i Luxemburg där alltså en grupp jurister avgör om en lag som bestämts av parlamentet ska vara giltig eller inte. Naturligtvis är det så att de ledamöter vi väljer för att stifta lagar är de som ska bestämma om lagarna. Stiftar dom felaktiga lagar kan dom avsättas nästa val och nya folkvalda kan rätta den lag som blivit fel. Och för att förhindra allt för stora förändringar måste ändringar i grundlagen bestämmas av två efter varandra följande parlament. I det här fallet är Anne Ramberg ute och reser. Vi kan se exemplet från USA där det alltså finns en författningsdomstol med gamla gubbar som sitter och efter sin egen ideologi (ofta mycket konservativa) ändrar vad de folkvalda bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar