I dag är det World Autism Awareness Day - Världsautismdagen. Så jag tänkte tycka till om ett ämne jag tyckt till om i flera tidigare tyckerier. Borgerliga politikers attacker mot personer med funktionshinder! Närmare bestämt Straffbeskattningen av personer med funktionshinder.
Anledningen till att jag är extra engagerad i ämnet är att min son Kimmy, som precis fyllt 23, är autistisk. För honom yttrar det sig i att han t.ex. inte har något talspråk. Han pratar inte alls. Han är nästan alltid glad och går omkring och skrattar för sig själv. Han förstår dock en del när man talar till honom. Och visar med åtbörder och liknande vad han vill. Han har en mängd olika former av tvångsbeteenden. Saker ska vara på rätt plats. Enligt hans åsikt alltså, vilket inte betyder att det är exakt rätt plats. Det gäller att ställa saker på rätt plats från början, att flytta på saker innebär att dom hamnar på fel plats. Han ska också känna på nästan allting när man är ute och går. Men även Kimmy utvecklas. Han har fått ett tålamod att vänta som inte fanns tidigare. Han fick nyligen sin första vaccinationsspruta, och satt så snällt och lät sköterskan ge honom en spruta. Som inskriven inom LSS tillhör han en prioriterad grupp och fick sin spruta på det LSS-boende som han håller på att flytta in på. Han är på Daglig verksamhet hela dagen, även om det tyvärr varit mest halvtid på senare tid pga sjukdom hos personalen. Men, jag är privilegierad som har en 23 år gammal son som regelbundet kan ge mig en riktigt kärleksfull kram.
Men så kommer vi då till borgerliga politikers förföljelse av personer med funktionshinder. Inom borgerligheten och bland politiker på högerflanken inom svensk politik utgår man nämligen ifrån att personer som av olika anledningar inte förvärvsarbetar är lata. Att dom simulerar och smiter undan för att kunna leva på bidrag. Det kvittar om man är arbetslös, sjukskriven, förtidspensionerad eller liknande. Man är lat, och genom att använda piskan så ska man få dessa latmaskar att arbeta och sluta leva på bidrag. Ordet "Bidragsberoende" används som ett skällsord.
En metod för detta är det borgerliga påfundet Jobbskatteavdrag. Dvs i princip en straffbeskattning av de som inte arbetar av olika skäl. Det är en "skattereform" som man bland borgerliga politiker är mycket stolta över, och bygger ut så fort man har en chans. Bestraffas sjuka, arbetslösa, funktionshindrade osv med extra skatt så är tanken att då ska dom ta sig i kragen och skaffa ett jobb istället för att bara ligga på soffan och leva på bidrag från skattebetalarna.
Låt oss då återvända till min 23-åriga autistiska son Kimmy. Hans inkomst är det som heter Aktivitetsersättning. Vilket är en form av förtidspension för ungdomar. Beloppet är baserat på ålder. För Kimmy som nu fyllt 23 år har beloppet höjts några hundralappar och han får nu 9.242 kronor i månaden. På detta betalar Kimmy 2.005 kronor i skatt. Han får alltså ut 7.237 kronor att leva på. Skulle Kimmy istället haft ett jobb. Dvs ett dåligt betalt jobb på deltid med samma inkomst och som gett honom rätt till Jobbskatteavdrag så skulle han istället betalt 1.274 kronor i skatt. Kimmy betalar alltså 731 kronor varje månad i straffbeskattning för att han fötts med ett funktionshinder i form av "Infantil autism". Han betalar alltså nästan 60% mer i skatt som bestraffning för sitt funktionshinder!
Detta är något som uppenbarligen politiker från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centern (med instämmande från Sverigedemokraterna) tycker är ett alldeles utmärkt system. Från början bestraffades även ålderspensionärer av detta påfund. Men en "Pensionärsskatt" blev uppenbarligen lite för magstarkt, så där råder det enighet om avskaffande igen. Men Pensionärsskatten är alltså samma resultat av det borgerliga påfundet Jobbskatteavdraget som dagens Funkisskatt osv. Alltså straffbeskattning av de som tvingas leva på bidrag. Bidragsberoende som man från borgerligt håll så förnedrande säger.
Det är dags för en rejäl skattereform. En reform som slutar i att alla inkomster beskattas lika. Oberoende av om det är en löneinkomst, en pension, en a-kassa, en aktieutdelning, en sjukpenning, en ränteinkomst, en föräldrapenning eller alltså aktivitetsersättning till någon med ett medfött funktionshinder. Det är ovärdigt av en välfärdsstat som Sverige att bestraffa människor för medfödda funktionshinder, olyckor, sjukdomar osv. Men vi har ju borgerlighetens statsministerkandidat Ulf Kristerssons löfte:
- "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten."
Det säger allt om människosynen på den fronten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar