Öppna dörrarna

» EU-proletariatet

Nä, om jag ska vara uppriktig så är det inte något "proletariat" jag tänkte skriva om. Utan snarast om en grupp ytterst privilegierade individer som blivit valda till EU-Parlamentariker. Jag är fullständigt övertygad om att uppdraget som EU-Parlamentariker inte bara handlar om att sitta i möte några timmar om dagen. Det handlar här inte om 40 timmars arbetsveckor. Det handlar om mycket mer och detta utan något OB eller övertid. Men, ersättningen är generös. En snabb titt på en officiell sida med uppgift om ersättningarna ger följande:

* Månadslön på €8.611 vilket motsvarar närmare 88.800 kronor i månaden. Denna beskattas av EU, men också i Sverige, då EU-skatten dras av.
* Fria resor betalda enligt generösa regler mot uppvisande av kvitton.
* Traktamente på €313 varje dag man tjänstgör i EU för att betala hotell, mat osv. Detta motsvarar drygt 3.200 kronor om dagen.
* Bidrag för övriga utgifter på totalt €4.416 i månaden. Detta motsvarar drygt 45.500 kronor. Detta är en ersättning som betalas ut skattefritt utan att ledamöterna behöver redovisa vad dom använder pengarna till.

Det här sista skattefria "bidraget" har vållat en hel del debatt. Från en del håll har det krävts att ledamöterna faktiskt ska redovisa hur dom använder pengarna. Men än så länge är motståndarna mot sådana krav i majoritet så det handlar om att en del ledamöter faktiskt frivilligt ska redovisa kvitton. Främst har det handlat om ledamöter från Vänstern och De gröna medan motståndet främst kommer från Höger- och Konservativa ledamöter. Någon som är förvånad?

Det som egentligen inspirerade mig till dagens funderingar var däremot när jag läste att EU-Parlamentet i dag skulle rösta om regler som gjorde att ledamöter med ett ansvarsområde (vilket de flesta har) ska vara skyldiga att berätta vilka lobbyister dom träffar. Det finns drygt 11.000 registrerade lobbyister / lobbyorganisationer vid EU-Parlamentet. Och ännu fler som inte är registrerade... Detta kan vara allt från företag, branschorganisationer, intressegrupper, fackliga organisationer osv. Och som med redovisningen av hur parlamentarikerna använder sina pengar så är det Vänster- eller Gröna grupper som är positiva till öppenheten medan Konservativa- och Högergrupper helst vill hålla det hemligt. Fast jag ser att det blev ingen omröstning. Alldeles för många vill hålla det hela dunkelt bakom stängda dörrar.

Jag vet inte under vilket kapitel vi ska lägga moderaternas Anna Maria Corazza Bildts kamp för att få fortsätta som EU-Parlamentariker. M hade ju tre ledamöter i EU-Parlamentet. Två av dessa ställer inte upp för omval, medan Anna Maria Corazza Bildt (som var den som fick flest kryss vid förra valet) ville fortsätta. Men den moderata valberedningen valde att helt enkelt stryka henne också och satsa på helt nya kort. Något som fick Anna Maria Corazza Bildt att tala om "sovjetfasoner" och hota med att lämna partiet. Vad som verkligen ligger bakom att stryka den parlamentariker som varit populärast vet jag inte. Några dagar spreds det ett rykte om att Anna Maria Corazza Bildt uppfört sig illa mot annan personal. Ryktet fick dock ingen vidare spridning vilket kan tyda på att det bara var "skitsnack". Kanske handlar det helt enkelt bara om att en del nya M-politiker lovats att få en välbetald post som tack för hjälpen under åren?

Jag sticker inte under stol med att jag är en stark kritiker av EU, och att det kanske färgar min text här ovanför. Jag röstade Nej till att Sverige skulle lämna EFTA och gå med i EEC. Jag hävdar fortfarande att det hade varit bättre att utveckla EFTA än att låta det som i dag är EU lägga sig i ALLT. Jag röstade också Nej till att införa Euron. I den omröstningen hade vi bättre tur, och verkligheten har nog visat att det beslutet blev rätt. Det är i dag inte så många fler än Folkpa... f'låt Liberalerna som fortfarande argumenterar för en anslutning till Euron.

Däremot har jag nog tvingats acceptera EU-medlemskapet. De brittiska konvulsionerna med en Brexit och att lämna EU visar att det är mycket lättare att gå med än att lämna. Det skapar så väldigt många problem att lämna organisationen om man en gång har gått med att det kanske minst dåliga man kan göra är att stanna kvar och förtvivlat försöka styra skutan i en riktning som kanske är mer acceptabel. EU har i mycket förvandlats till någon form av bulldozer som blivit självkörande.

Att arbeta för en ökad öppenhet för ledamöterna istället för att gömma sig bakom stängda dörrar är ett sätt att arbeta för detta.