Jag älskar väljarundersökningar

Att läsa om nya väljarundersökningar har blivit roligare på sista tiden. Och då blir det också roligare att skriva om dom. Men, om man ska vara ärlig, så ska man ta alla undersökningarna med en rejäl nypa salt - eller kanske två nypor. I dag har dock det som kallas Svensk väljaropinion som Novus gör till Ekot presenterats. Och den har väl lite större tillförlitlighet. Det är en sammanvägning av ett antal andra undersökningar. Vilket ju gör att många fler människor ingår i undersökningen samtidigt som den görs under en lite längre period så att enstaka nyheter inte heller påverkar. Och denna sammanställning befäster bara den utveckling som övriga undersökningar har visat på. Dvs att Socialdemokraterna växer snabbt och Moderaterna krymper. Socialdemokraternas siffra på 33,5% får vi gå ända tillbaka till mitten av 2010 för att komma över. Moderaternas 30,1 får vi gå lika långt tillbaka för att hitta en sämre siffra för. Miljöpartiets 9,7% innebär att partiet är tillbaka nere på mer normala siffror. Vänsterpartiets 6,3% är ett rejält ras, men å andra sidan har man inte varit över 6% sedan 2009 om man undantar de senaste månaderna. Det hela visar att Socialdemokraternas uppgång till stor del innehåller missbelåtna sossar som återvänt från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Folkpartiets 5,9% och Centerpartiets 4,9% innebär båda en fortsatt nedgång. Och Kristdemokraternas 3,5% är en sakta pågående nedgång med stabilisering under 4%-strecket. Slutligen får Sverigedemokraterna 5% vilket också är en nedåtgående trend. Socialdemokraternas uppgång beror alltså inte bara på att missbelåtna sossar vänt tillbaka från Vänsterpartiet och Miljöpartiet utan även att missbelåtna väljare byter block.

Om vi tittar på de olika blocken så har nu S+Mp+V passerat Moderaterna och deras röstboskap och leder nu med 49,5% mot 44,4%. Vi får gå tillbaka till april 2010 för att hitta en lika tydlig Rödgrön ledning. Och eftersom Kristdemokraterna skulle åkt ur Riksdagen skulle ett val med dessa siffror gett en egen majoritet för S + MP + V. Men, det är ju några år till nästa val, så mycket kan hända. Men uppenbart är att Den Allsmäktige Fredrik inte längre är så allsmäktig. Jag tror faktiskt att vi kommer att fortsätta att se en utveckling i samma riktning ännu ett tag även om hastigheten inte kommer att vara lika stark. Det unika med opinionen under senare år är egentligen inte fördelningen mellan blocken utan fördelningen inom Blocken. Inom de borgerliga partierna är inte det unika att man har haft ett exceptionellt högt stöd eller lågt stöd nu. Det har inte varit ovanligt med att de borgerliga partierna varit störst. Det unika är att ett parti (Moderaterna) är så dominerande och att de andra förvandlats till små obetydliga röstboskap. Det finns alltid drygt 40% trogna borgerliga väljare som röstar på det borgerliga parti som har framgång och den ledare som har starkast attraktionskraft. Men det har varit Centerpartiet och det har varit Folkpartiet under andra perioder. Men, i dag är det Moderaterna som helt tagit över. Och detta alltså till en nivå som är unik.

Och egentligen är situationen densamma på den mer vänsterinriktade planhalvan. I dag snarast benämnd som Rödgrön. Det unika här är att Miljöpartiet är ovanligt starka medan Socialdemokraterna är ovanligt svaga. Men som block räknat är det inget unikt egentligen.

Och när vi är inne på väljarundersökningar så har jag tidigare kommenterat en regional undersökning som gjorts i Skåne. Och denna visar bland annat, ser jag, att om skåningarna får välja vilket parti dom har störst förtroende för när det gäller sjukvården så svarar hela 2% att dom har störst förtroende för Moderaterna. Och det är en riktigt exceptionell siffra. Sjukvården är ju landstingets största uppgift. Och i Skåne är det Högeralliansen som styr med hjälp av Miljöpartiet. Ansvarig för sjukvården inom Region Skåne är Moderaten Pia Kinhult. Om 2% har störst förtroende för moderaterna inom sjukvårdsområdet så innebär det att bara en bråkdel av moderaternas egna väljare har förtroende för partiets sjukvårdspolitik. Jag tror inte Pia Kinhult sover bra efter att ha sett den siffran. Men det finns en förklaring. Den skånska ekonomin är nämligen den sämsta i Sverige. Det är rejäl kris i Region Skåne. Och sjukvården ska spara många 100-tals miljoner som jag berättat tidigare.

Det är ju 1 april i dag, och alla med lite självaktning bör ju roa sig på andras bekostnad. Och ett av de roligare aprilskämten ger mig anledning till ett tyckeri jag funderat på en tid. Och det handlar om ett par s.k. "nyord" som skapat en våldsam debatt. Bland annat ordet hen. Ett ord som är en könsneutral version av orden han och hon. Och bland främst riktigt rabiata antifeminister har ordets rena existens skapat en känsla av jordens undergång. Själv tycker jag att ordet fyller en viktig funktion. Det finns språk som bara har "han och hon" och språk som bara har ett "hen" och språk som har hela uppsättningen. Vi har mamma och vi har pappa, men vi har också ordet förälder som är ett könsneutralt ord. Ibland tvingas vi skriva "han/hon" när vi inte vet vilket det ska vara. Varför inte skriva hen istället? I lagtext skrivs ibland "han" fast man egentligen menar både han och hon. Varför inte hen? Sedan ska ordet hen naturligtvis inte ersätta han eller hon, det ska komplettera! Hen är ett bra ord - och därmed basta!

Fast dagens bästa aprilskämt tycker jag är lokföraren mellan Helsingborg och Malmö som i högtalaren i dag ropade ut, både på svenska och engelska, att tåget hade fått punktering. Så han uppmanade alla att sätta sig på vänstra sidan för att jämna ut vikten. Den är i klass med nylonstrumpan framför en gammal svartvit TV för att få färg-TV.

Slutligen gläds en Stockholmshatare som er bloggare åt att Djurgården åkt ut ur Elitserien i ishockey.