Den svenska skolan

I Helsingborgs Dagblad skriver Peter Fällmar Andersson mycket intressant Om grundskolan som fyller 50. Vad är det som gör att de svenska skoleleverna halkar efter? Ska man lyssna på den politiker som haft huvudansvar i mer än 5 år för skolan, dvs Snackemostern Jan Björklund, så är allt sossarnas fel. Men, så enkelt är inte problemet. Och det ska därför påpekas att den Läroplan vi har just nu och som styr skolarbetet, den fastställdes av en tidigare borgerlig regering. Vad som också står klart är att friskolereformen haft en negativ inverkan på skolresultaten. Genom friskolereformen och det fria skolvalet har vi fått en allt mer segregerad skola. Många "duktiga" elever väljer att gå på "sina" skolor medan elever som behöver mer stöd blir kvar på sina skolor. Men resurserna till skolorna delas till stor del ut efter hur många elever som väljer respektive skola. Skolor med många "tunga" elever får helt enkelt inte tillräckligt med resurser. Istället konkurrerar skolorna om eleverna med dyr reklam och fria datorer. OECD har kommit fram till att blandade klasser är bra för både "sämre" och "bättre" elever. De elever som har lite svårare sporras av att studera ihop med "duktigare" elever. Och de "duktiga" har faktiskt också nytta av att studera i grupper som är mycket mer blandade är att bara studera ihop med "likasinnade". En talesman för den finska skolan, som lyckats mycket bättre än den svenska i internationella jämförelser säger: - "Om jag måste lyfta fram en sak vi har så är det likhet och rättvisa, att det inte är valet av skola som är avgörande för kvaliteten utan att vi fokuserar på de individer, skolor och områden som behöver extra hjälp." Den svenska skolan har problem, men det stora problemet är att Snackemostern Jan Björklunds lösningar förvärrar problemen. Han är själv en skuld till problemen.

I går gav jag Folkpartiets Allan Widman beröm för att han äntligen tagit sitt förnuft till fånga och kommit fram till att det är dags att dra hem de svenska soldaterna i Afghanistan. Fast uppenbarligen är det så att hans koalitionskollegor inte håller med. Inte ens partiledaren Jan Björklund verkar vara inne på samma banor. Tragiskt men sant. Den löjligaste kommentaren kommer från Centerpartiets Staffan Danielsson som betonar att den svenska insatsen måste vara långsiktig! Långsiktig? Det är väl just det den har blivit. Den har pågått i 10 år. Det är väl långsiktigt! Det är längre tid än hela Andra världskriget. Det är helt enkelt dags att göra något annat. För den militära insatsen har inte gjort saken bättre. Fast frågan är om inte kristdemokraternas Mikael Oscarsson tar priset: - "Vi får inte dra ner antalet soldater, steg för steg, så att det till sist blir en orimlig säkerhetssituation för de som är kvar." Nähä! Och hur ska man då göra? Alternativet är att dra hem alla på en gång! Vet han vad han babblar om? DRA HEM SOLDATERNA FRÅN AFGHANISTAN!

Nobelpristagaren Günter Grass har skrivit en dikt där han kritiserar den Israeliska politiken. Han tycker bland annat att det är fel att sälja vapen till Israel. och att Israel måste stoppas från att anfalla Iran. Samt att den Israeliska statens politik är ett hot mot världsfreden. Slutresultatet har blivit det vanliga när någon kritiserar den Israeliska statens politik. Günter Grass beskylls för antisemitism och har nu förklarats icke-önskvärd i Israel. Det är tyvärr en vanlig reaktion från staten Israel att skylla kritik mot staten Israels politik på antisemitism. Men det är inte samma sak (eller snarare, det behöver inte vara samma sak). Staten Israels politik stöds inte av alla judar. Staten Israel representerar inte alla judar. Judar som grupp kan inte kritiseras för att staten Israel bedriver en felaktig politik.