torsdag 3 november 2011

Jag älskar bankerna

Bankgirigheten sätter dagligen nya rekord. Det står nu klart att de fyra stora hingstarna suger ut rekordvinster, sätter av rekordbelopp till bonusar och allt detta medan kunderna kan känna sig lurade. Bankernas omtanke handlar inte längre om kunderna, om samhället, om medborgarna. Bankernas omtanke handlar inte om något annat än de höga chefernas förmåner och bonusar och ägarnas aktieutdelningar.

Slipsnisse på banken
Den tidigare statliga banken Nordea går först i linjen. En gång i tiden var Nordea (Nordbanken, PK-Banken, Postbanken...) en statlig bank som kunde användas för att driva utvecklingen på ett sätt som var bra för samhället. Men så fick den tidigare Förskingringsministern Mats Odell fart på utförsäljningen. Det mesta statliga ägandet har sålts till finska Sampo. Svenska folket (genom Statens ägande) har i dag inget inflytande alls över Nordea. Senaste avslöjandet är att Nordea köpt en exklusiv lägenhet till vd:n Christian Clausen för 22,5 miljoner kronor. En lägenhet som nu ska rustas upp för närmare 10 miljoner kronor till. Samtidigt ska Nordea göra sig av med 2000 anställda för att kunna uppnå de höjda vinstkrav som nya finska storägaren Sampo kräver. Det står också klart att ovan nämnda Christian Clausen kommer att få en pension på sammanlagt 100 miljoner kronor när han slutar. Kan man annat än skämmas för att vara Nordeakund?

Och läget för Euron fortsätter att försämras. Allt fler börjar inse att hela tanken var ett feltänk. Jag skäms lite för att instämma i ekonomen (och Nobelpristagaren) Milton Friedmans råd när Euron infördes. Han rådde länderna att spara sina gamla sedlar, "eftersom ni snart kommer att behöva dom igen." Historiskt har ingen valutaunion fungerat. Det slutar alltid i förskräckelse. Det fungerar helt enkelt inte att införa en gemensam valuta i olika länder med olika förutsättningar. Länder som fått problem, som Irland, Spanien och Grekland har alla fått sina problem förvärrade av valutaunionen eftersom man tvingats till en räntenivå som varit till direkt skada för ekonomin. Och när problemen dykt upp har det inte funnits någon annan väg för att råda bot på problemen än budgetnedskärningar. Åtgärder som får ekonomin att tvärnita och problemen blir ännu värre. Euron är ett enda stort feltänk. Där i stort sett alla medlemsländerna brutit mot reglerna (inklusive Tyskland och Frankrike). Och nu är vi på väg mot den stora kraschen. Som naturligtvis vi vanliga skattebetalare får betala när de giriga finansgubbarna sugit ut sina miljarder.

Inga kommentarer: