lördag 6 juli 2013

Skoltalibanen Jan Björklund

Björklund experimenterar vidare: Jan Björklund måste vara den aktivaste skolpolitiker vi haft i vårt land detta århundrade. Det kommer nya utspel, nya förändringar, nya reformer, nya korrigeringar, nya ursäkter, nya spekulationer och nya undanflykter varje vecka. Aldrig någonsin har det svenska utbildningssystemet haft så dålig kunskap om vad som ska gälla nästa termin som nu. Och de flesta reformer är misslyckanden. Satsningen på de praktiska och yrkesförberedande gymnasieutbildningarna har inneburit att allt färre ungdomar söker till dessa utbildningar. De flesta ungdomar är fullt medvetna om att dom vet inte när dom är 15 vad dom ska syssla med när dom är 40 år. Alltså gäller det att skaffa en utbildning som kan leda vidare i olika spår. Att redan som 15-åring bestämma sig för ett visst yrke och gå en praktiskt yrkesutbildning till detta riskerar för många att bli en återvändsgränd. DET är det stora argumentet för att gymnasieutbildningen ska ha som mål att fortsätta till Högskolan, om man vill och behöver. Nu har Janne kommit på ännu en reform. Satsning på lärlingsutbildning. Och om jag ska vara ärlig tycker jag detta är en av de bättre reformerna (alla de 100 mer eller mindre misslyckade reformerna) som Skoltalibanen Björklund kommit med. Så länge lärlingssystemet verkligen fungerar seriöst med kombination av teoretisk utbildning och yrkesförberedande praktik med acceptabla villkor kan det vara en bra lösning för en del ungdomar. Så länge det inte bara blir billig arbetskraft till vissa mindre seriösa företag. Se Sveriges Radio. Men som Gustav Fridolin och Jabar Amin från Miljöpartiet påpekar. Under de år som Jan Björklund har haft ansvar för den svenska skolan har antalet pedagogiska medarbetare inom skolan minskat med 12.600. Det är inte direkt någon satsning på skolan.

Friskolornas kris: Vi börjar närma oss en kris för de svenska friskolorna. Samtidigt som antalet elever i många årskullar minskar så har intresset för att välja just friskolor minskat. På allt fler orter tar de kommunala skolorna tillbaka "marknadsandelar" och överetableringen bland friskolorna blir uppenbar. Vi har haft flera exempel på hur friskolor gått i konkurs eller helt enkelt valt att lägga ner. Ibland lyckas man ordna nya ägare, ibland lyckas man ordna skolplatser till eleverna så att dom kan göra färdigt sin utbildning. Men vid många tillfällen har det varit den kommunala skolans ansvar att ta över och ta det ansvar som de kommersiella intressena inte ville ta. Nu framkommer att det från Utbildningsdepartementet är på väg ett förslag om att friskolorna gemensamt måste ta ett ansvar. Det föreslås en utbildningsgaranti där kommunen får ansvar för att se till att så eleverna kan fullfölja sin utbildning. Och att det är friskolorna som får ansvara för kostnaderna genom en avgift (2% på skolpengen föreslås) som ska betalas in för att täcka kostnaderna. Sveriges elevkårer tycker att det är ett bra förslag. Men Friskolornas Riksförbund genom deras ordförande (och f.d. miljöpartisten) Mikaela Valtersson tycker inte alls detta. Enligt hennes sätt att se på saken så ska friskolorna när det går bra få plocka ut slantar ur verksamheten och när det inte går bra så får skattebetalarna ta ansvaret. Heja Jan Björklund. Stå på dig!

Nassarna marscherar: De svenska nynassarna har börjat Marschera. Svenskarnas Parti, som uppstått ur resterna av Nationalsocialistisk front har blivit allt mer aktiva. Ett parti som ofta blivit forum för missbelåtna sverigedemokrater som tycker att Jimmie Åkesson hymlar och fegar ur i jakten på en anständig ansiktsmask. I Almedalen har SvP försökt få publicitet för sina sjuka idéer. Men mest publicitet verkar man ha fått när några av partiets medlemmar attackerat Mona Sahlin. Se Aftonbladet, Aftonbladet, Sveriges Radio och Dagens Nyheter. Svenskarnas Parti ser sig själva som ett mer äkta "svenskt" parti än Sverigedemokraterna. Kopplingen mot SD är så stark att det på hemsidan finns en hel sida med argument varför man ska välja SvP istället för SD. I studiesyfte kan du läsa här. Själv tycker jag det är som att välja mellan pest och kolera. Pesten blir inte bättre för att du häller lite parfym på den.

Calle: Nästa vecka ska USA och EU diskutera datasäkerhet. Men att diskutera USA:s spionage på EU-medborgare, på Europeiska ambassader och på EU:s administration, det blir det inget av. Storbritannien vill av förklarliga skäl inte diskutera frågan eftersom britterna ju avslöjats med att avlyssna vänskapliga statsöverhuvud. Och om vi ska vara förvånade eller inte vet jag inte, men man får stöd från Calle Str... f'låt Bildt som hjälpt till med att lägga in sitt veto mot att dessa ämnen ska tas upp med USA. Många EU-kollegor har försökt övertala Carl Bildt att ändra inställning. Men han väljer att stötta USA och britter. Och Carl Bildt vill inte kommentarer det hela. Och det är ju inte ovanligt. Det är Calles vanliga strategi när det börjar brännas. Läs i Aftonbladet och Sveriges Radio och hos Dagens Nyheter. För övrigt sprider sig ilskan (hos alla förutom Carl Bildt alltså) efter Edward Snowdens avslöjanden. I Tyskland sprider sig ilskan över att Angela Merkel inte tydligare sagt ifrån. En förklaring kan vara att hon haft stor vetskap om vad som pågått. Och i Latinamerika fortsätter ilskan att sprida sig över USA:s (med stöd av flera europeiska stater) övergrepp mot Bolivia. Man kan undra vilka reaktioner som hade kommit från Vita Huset eller Pentagon om Air Force One med Barack Obama ombord av Ryssland hade tvingats ner i Vitryssland för att kontrollera så att inte nå'n efterlyst rysk demokratikämpe fanns ombord? Bolivia kommer att föra upp frågan i FN.

Inga kommentarer: