söndag 13 juli 2008

Kriget mot mördarsniglarna

Kampen mot mördarsniglarna är en strid som uppenbarligen inte går att vinna. Det enda som gäller är att slåss och kämpa så att man i varje fall undviker att hamna i underläge och förlora. Ett fenomen som förundrat mig är att dessa glupska individer inte visar något som helst intresse för att sluka ogräs. Det enda som gäller är nyplanterade plantor. I vår trädgård handlar kampen om att förhindra dessa mördarmonster från att äta upp nysatta pumpaplantor. Läser man olika media så finns det en uppsjö av metoder för att bekämpa de slemmiga monstren. En del avancerade, en del mindre avancerade. Att använda kemiska eller biologiska metoder är något jag drar mig för. Jag har än så länge inte hört om något medel som garanterat BARA angriper just dessa spanska skogssniglar, men inte något annat. Jag har en bekant som berättade om en vän som hade köpt någon jätteeffektiv kemikalie som man bara skulle lägga på marken. Sniglarna är kvar, men däremot dog katten på stört! Min favoritmetod är att några gånger om dagen ge mig ut med oömma skog på fötterna och ett trädgårdsjärn i handen. Befinner sig snigeln på hårt underlag, främst betongplattor är det bara att trampa på snigeln. Ibland kan man höra ett splatt, och ibland måste man vrida lite på foten för att garanterat krossa odjuret. Befinner man sig på mjukt underlag är det bara att hacka snigelmonstret i 2-3 delar med trädgårdsjärnet. Återvänder man sedan en halvtimme senare kan man få ihop ytterligare minst det dubbla antalet monster som nu samlats kring liket för att kalasa. Jag är på väg att testa den hemmabyggda ölfällemetoden. Problemet är att få tag på lite öl att hälla i. Det är inget jag normalt har tillgång till, mjölkdrickare som jag är. Fast det ska erkännas en sak, snigelproblemet i år är nog lite mindre än förra året. Det var nog lite för torrt under en lämplig period i våras.

Jag såg en notis i någon tidning i går som gick ut på att det utgått order i Kina om att det inte fick serveras hundkött på de serveringar som fanns i närheten av OS-arrangemangen. Om någon skulle beställa hundkött skulle man rekommenderas något annat lämpligt. Det här med protesterna mot att många kineser ser hundkött som en delikatess är något som jag inte riktigt förstått. Det finns ju faktiskt stora grupper som aktivt krävt bojkott av Kina just med anledning av att man äter hundkött. På vilket sätt är ätandet av hund att se som mer förkastligt än t.ex. kor eller grisar? Varje kultur måste ha rätt att ha sin kultur. Muslimer äter inte griskött, hinduer äter inte kor. Och vi i västerlandet äter inte hund. Men, vad är det som säger att just hundkött är moraliskt förkastligt medan kor och grisar är moraliskt riktigt? Låt var och en ha sin kultur i fred. Ingen är bättre (eller sämre) än andra. Det hävdas att hundkött är ett gott kött. Jag har ingen aning, jag skulle inte själv vilja äta det. Att muslimer inte äter gris har en praktiskt förklaring. Griskött är mycket mer känsligt för bakterier i den värme som gäller. I dag kan man frysa köttet osv, men det kunde man inte förr. Ställ krav på att djuren ska behandlas på ett moraliskt acceptabelt sätt. Men om det är en hund, en gris, en ko eller en kyckling som behandlas illa har ingen betydelse. Och kraven ska ställas på alla håll, i Sverige, i Frankrike, i Grekland, i Indien eller i Kina.

Det hela får mig att tänka på kinesen som skulle emigrera till USA. Men, han hade ett problem. Det bästa han visste var just hundkött, och han hade hört att i USA åt man inte hundkött. Hur som helst blev resan av, och det första han såg efter att ha landat i det förlovade landet var en kiosk med skylten Hot Dogs. Lycklig rusade han fram och gjorde en beställning. Men besvikelsen var stor när beställningen serverades: - "Nej tack, DET är det enda på hunden jag vägrar äta!"

1 kommentar:

Anonym sa...

Jo jag at hund for nagra veckor sen och det smakade bra...men det kandes lite knepigt