I går hade jag jubileum. Min gymnasieklass (ekonomisk linje på Klippans gymnasieskola) tog studenten för 50 år sedan och i går träffades vi för mycket snack och en god middag. Tack vare att vi har två i klassen som engagerar sig i att kalla oss samman regelbundet för en trevlig samvaro så träffas vi i princip vart femte år. Nästan alla kommer varje gång. I går var vi 11 stycken, så vi var ingen stor klass. Kanske är det därför vi får en trevlig samvaro. Några har lämnat jordelivet och några har aldrig velat vara med. Men resten kommer trots att vi är lite mer utspridda numera. Tack Tina och Ingrid för att ni lägger tid på att kalla oss samman. Det är kul att träffas och minnas gamla minnen och se vad som hänt sedan förra gången.
I dag var det sedan 40-års jubileum. Jag har sprungit Springtimeloppet, Helsingborgs stadslopp, för 40:e gången. Jag tillhör en handfull gubbar och gummor som sprungit alla loppen sedan starten 1981. Några har med ålderns rätt gått ner till att springa den kortare rundan på 5 km. Men vi är några som fortfarande har kropp och ork för att springa 10 km. Visst är det så att det tar allt längre tid. Första gången var tiden 44:40 på milen. Allra första året var loppet lite kortare så det är inte jämförbart. Sedan har målet varit under 5 min/km under ett antal år. Sedan fick målet bli under 6 min/km. Numera är målet under 7 min/km. Och det klarar jag fortfarande. Jag siktade på 1:10 i år men min klocka stannade på 1:03,41. Ännu har inte den officiella tidtagningen publicerats, men den lär vara lite bättre eftersom det tar lite tid att rota fram mobilen ur fickan och logga in och stanna klockan efter målgång.
Så blev det alltså ett stort tack och lite självberöm som omväxling till djupa politiska funderingar här på Sven Tycker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar