Kalabaliken i vår riksdag, som ju periodvis påminner om en cirkusföreställning, har fått igång en diskussion om ifall man ska förbjuda det som brukar kallas "politiska vildar". Alltså ledamöter som sitter kvar på sina politiska uppdrag även efter att dom lämnat sitt parti. Nu är det främst aktualiserat av att den f.d. vänsterpartisten Amineh Kakabaveh passar på att ställa krav för att ge sitt stöd i olika frågor. Med det jämna läge vi har i riksdagen får hon ju onekligen ett mycket stort inflytande.
För tillfället finns det två politiska vildar i vår riksdag. Förutom ovan nämnda Amineh Kakabaveh så har vi den tidigare sverigedemokraten Roger Richthoff. Vi har haft ytterligare en politisk vilde i den nuvarande riksdagen, liberalen Emma Carlsson Löfdahl som 2019 lämnade Liberalerna men valde att formellt sitta kvar till 2021. Hon fick lämna Liberalerna efter att det avslöjats ytterst tvivelaktiga uppgifter om var hon bodde. Det var alltså en tidigare granskning som avslöjade hennes tvivelaktiga uppgifter om sitt boende. Hon lämnade riksdagen helt förra året efter att det avslöjats att hon tagit ut fullt arvode och traktamente trots att hon inte var närvarande i Riksdagen. Både Roger Richthoff och Amineh Kakabaveh har lämnat sina partier efter kontroverser om åsikter och uppträdande.
Varför finns det då politiska vildar, eller partilösa som det väl egentligen heter? När vi röstar så röstar vi formellt på kandidaterna som står på listan. Vi kan ju även personrösta genom att kryssa för en viss kandidat som då kan hamna högre upp på listan och öka chansen för hen att bli invald. Vi röstar alltså inte in t.ex. 5 vänsterpartister, utan vi röstar in fem specifika vänsterpartister. Personen ifråga är alltså invald i t.ex. Riksdagen som person. Inte bara som ett röstboskap till sitt parti.
Detta innebär att man ju inte heller förlorar sin plats i t.ex. Riksdagen om man lämnar sitt parti (eller byter parti...). Sedan kan man ju tycka att man borde lämna sin plats också, men det är helt frivilligt. Att man lämnar sitt parti kan ju t.ex. bero på att man tycker att partiet inte längre står för den åsikt som man visade när det var val. Låt mig säga t.ex. en socialdemokrat A, som valde att engagera sig i Socialdemokraterna för att värna svensk Alliansfrihet. Om då partiet helt plötsligt byter åsikt i denna för A vitala fråga så att A väljer att lämna partiet så kan A ju vilja fortsätta arbeta för den åsikt som A och partiet hade när A valdes in i Riksdagen. Att någon lämnar partiet kan ju bero på mycket olika skäl. Allt ifrån ren politisk oenighet till avslöjanden av brott som gör att partiet utesluter en person. Men fortfarande är personen ju invald i Riksdagen, men kan inte kräva att någon ska lämna det uppdraget för att man inte är medlem i det förra partiet. Vi kan ha åsikter om det lämpliga i detta, men...
De som nu argumenterar för åsikten att en person som inte längre är medlem av sitt parti automatiskt ska förlora sitt uppdrag förespråkar ju i så fall ett helt annat politiskt system. Det innebär att de representanter som väljs in i den politiska församlingen inte är enskilda ledamöter utan bara är en form av röstboskap för sitt parti. Då skulle vi ju i praktiken egentligen inte behöva olika ledamöter. Det räcker med att partiet utser en representant till den politiska församlingen och som sedan har ett visst antal röster baserat på valresultatet.
Jag tror nog att vi får fortsätta riskera att få politiska vildar i de politiska församlingarna. Det är inget att eftersträva, men demokratin kräver faktiskt det systemet framför ett annat system.
Tack för ordet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar