Kriga på

Krigardebatten: Lobbyorganisationen Folk och Försvar har sin årliga tillställning och det har naturligtvis, i sedvanlig ordning, fått fart på debatten om den svenska militären, dess förmåga, dess kostnader och dess uppgift. Precis det som är meningen med hela tillställningen. I sedvanlig ordning poppar folkpartiets Jan Björklund upp och tycker att Sverige skulle gå med i NATO och avskaffa den neutralitet och alliansfrihet som tjänat Sverige väl under många år. Många verkar tro att den svenska Alliansfriheten handlar om att vi skulle vara alliansfria mellan NATO och Warszawapakten. Men den svenska Alliansfriheten var införd långt innan NATO och andra uppfunnits. Det verkar också finnas en tro att en anslutning till NATO skulle spara pengar. Men verkligheten är tvärtom. Ett medlemskap skulle tvinga oss att öka våra utgifter. NATO rekommenderar att medlemsstaterna satsar 2% av budgeten medan vi i dag "bara" slösar bort 1%. Och ett medlemskap handlar inte bara om att vi skulle skyddas av NATO. Det handlar om att vi ska skydda andra NATO-stater och upplåta vårt territorium för NATO-aktioner. Snarare är det så att det krävs en debatt om vilken inriktning den svenska militären ska ha. Ska hela Sverige försvaras eller bara Stockholm? Ska vi satsa på internationella aktioner eller koncentrera oss på att försvara det svenska territoriet? Ska vi fortsätta på den inslagna vägen med en yrkesarmé eller är kanske Värnpliktsarmén att föredra? Behöver vi någon militär armé? Frågorna är många, men ÖB Sverker Göranson varnar för att göra några förändringar. Har vi kanske fått ett effektivare försvar som Försvarsministern, Moderaten Karin Enström, hävdar? Vad finns? 1988 hade Sverige 71 fartyg och ubåtar - i dag 16. 1988 fanns det 347 armébataljoner - i dag 20. 1988 fanns det 23,5 flygdivisioner - i dag 4. 1988 kunde den svenska militären mönstra upp 850.000 soldater - i dag 53.700. Och då ska det påpekas att detta är bara en målsättning.

Sanningsord? Och apropå militärdebatten så ser jag att Fredrik Reinfeldts gamla Moderata Försvarsminister Mikael Odenberg nu sågar sin gamle chef och förutspår att Socialdemokraterna ska vinna valet. - "Det är i stor utsträckning finansdepartementet som har fått sköta försvarspolitiken och det har inte varit bra" säger han och fortsätter angående Fredrik Reinfeldt och partikamraten Försvarsminister Karin Enströms påstående att försvarets kapacitet har stärkts med: - "Det är en lätt skönmålning. Den är naturlig från en statsminister åtta månader före ett val, men fråga Riksrevisionen vad de säger om det svenska försvaret. Vi får ut väldigt lite för de 40 miljarder kronor som vi lägger in." Observera att det alltså inte bara handlar om för lite pengar (för på den frågan är Mikael Odenberg och jag inte helt ense) utan också om att de pengar som satsas inte används på ett effektivt sätt.

Missnöjda högerväljare: Enligt en undersökning som Aftonbladet låtit göra anser nästan 50% av svenskarna att Sveriges utveckling går åt fel håll. Mindre än 30% tycker att Sveriges utveckling går åt rätt håll. Och det kan ju inte vara någon kul läsning för våra högerledare att se att inte ens alla deras egna supportrar tycker att det går åt rätt håll. Men vad får man inte stå ut med om man anser att skattesänkningar står över allt annat. Om pengarna sedan inte räcker till det man lovat - so what? Har man en Statsminister som i sin ungdom skrev att Välfärdssamhället inte kan fungera så får vi stå ut med vad vi fått.

För övrigt anser jag att vi ska förstatliga den svenska järnvägen!