lördag 24 augusti 2013

Misskötsel och annat

Vem får sparken? Media fortsätter att skrapa fram underligheter hos Generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist sätt att sköta sitt jobb. När Angeles och Facket skulle träffas för att diskutera den dåliga arbetsmiljön - dök Angeles Bermudez-Svankvist inte upp. Det framkommer att hon tagit upp till 40.000 kronor privat för att hålla föredrag - på sin arbetstid. Familjen har fått följa med på tjänsteresor. Och Arbetsförmedlingens förtroende hos svenska folket har minskat. Men ansvarig minister, Hillevi Engström, och andra företrädare för Högerregeringen vill inte alls uttala sig. Jag är mycket glad i dag att jag inte jobbar på Arbetsförmedlingen. De som jobbar där har min stora sympati. Vi får verkligen hoppas att någon vettig lösning ser ut att vara i sikte när dom återvänder till sina jobb på måndag. AB1, AB2, AB3 och AB4.

Helsingborgs Dagblad
Familjejobb: Egentligen är det ganska skickligt av familjen Pålsson att lägga beslag på de båda översta rubrikerna på den lokala löpsedeln för Åstorp. Mamma Margareta Pålsson som är f.d. moderat riksdagsledamot men nu landshövding i Skåne har ju trampat i klaveret rejält genom att försöka använda sin ställning som just landshövding för att påverka ett socialärende för en vän. Dels genom e-post från sin officiella adress undertecknat med namn och titel och dels har det också visat sig genom att ringa på telefonsvararen och presentera sig med namn och titel. Och sedan har vi en annan yngre Pålsson som är ett arbetsmiljöproblem på kommunkontoret! Det känns lite taskigt.

Idrott och Politik: Niklas Orrenius skriver i dagens Dagens Nyheter en krönika mycket väl värd att läsa. Emma Green Tregaros regnbågsmålade naglar i Moskva fick rejäl uppmärksamhet. Men det uppskattades inte av idrottspamparna som inte förstår att idrotten är en del av vårt samhälle. Hon tvingades byta till röda naglar! Niklas Orrenius tar upp ett flertal exempel på hur idrottspamparna sedan Nazitysklands tid och fram till i dag ställer upp för diktaturen, maktfullkomligheten och hatets olika regimer. Och idrottare och andra som inser att dom vill ta ställning för demokrati och medmänsklighet utsätts för kritik och repressalier. Och idrottspamparna inser inte att genom att inte ta ställning tar dom i praktiken ställning för den onda sidan.

Inga kommentarer: