Kimmy vaknade ovanligt tidigt i dag och det brukar han inte gilla. En autistisk påg som inte fått sova det som behövdes är INTE lätt att ha att göra med. Detta gjorde att förmiddagspromenaden fick inledas ovanligt tidigt. Detta kompenserades med att vi tog en extra lång tur uppe på åsen. Vi var nog iväg i runt tre timmar och om inte Kimmy blev trött i benen så blev jag det. På hemvägen höll jag på att bryta mot våra lagar om fridlysning. Det var strax ovanför Tingvalla nära att jag trampade på en riktigt vacker groda. Jag var mindre än en meter från den när jag upptäckte den på vägen mitt framför mig. Tyvärr hann jag aldrig få upp kameran innan den skuttade in bland alla hallonbuskar, brännässlor, tistlar och annat utefter vägen. Mina kunskaper om grodor och paddor är dessutom mycket små. Men jag hann reagera på att den var riktigt vacker med en gul nyans på ryggen och med mörka fläckar. Ett försök att identifiera den på nätet misslyckades. Man jag förstår att färgnyanser kan variera en hel del. Och det var inte tid att plocka upp och titta på magen och fundera över huvudform och liknande. Trevligt var det i varje fall. Trevligt var det också att träffa på Karin och Lennart uppe i skogen. Vi kunde diskutera bland annat jogging, förmånen att ha tillgång till Söderåsens natur och torkans inverkan på jordbruket, vilket dom som pensionerade lantbrukare begriper bättre än mig.
Under eftermiddagens promenad hittade vi något helt annat - en livs levande man liggande i vägdiket. Först trodde jag att det bara var ett par byxor, men sedan såg jag att det var en människa som låg en bit in från vägen, delvis bakom några träd. När jag talade till honom vaknade han upp och hävdade att han inte behövde hjälp när jag frågade om han behövde någon hjälp. Och då hamnar man i ett dilemma. Hur mycket "hjälp" kan man tvinga på någon som inte säger sig behöva hjälp? Han såg inte skadad ut och talade inte sluddrigt och utan problem. Medan vi pratade satte han sig upp och tog på sig skorna. Jag konstaterade att han nog bara fått några öl för mycket och lagt sig att sova och bestämde mig för att det var mer akut att hinna ikapp Kimmy som snabbt var på väg från platsen. Jag hoppas verkligen att jag fattade ett riktigt beslut.
Lite senare gjorde jag en snabbvända till Helsingborg för att kolla in Helsingborgsfestivalen.. Ett knökfullt tåg in. Det hade verkligen varit att rekommendera att tågen varit förstärkta med dubbla Pågatåg. Var tusan tar de nya Pågatågen vägen? Efter ett jag gått ett kort varv åkte jag hem igen, och blev återigen påmind om de bristfälliga järnvägsinvesteringarna i Sverige. Den enkelspåriga sträckan mellan Helsingborg - Åstorp via Bjuv är en av Sveriges mest trafikerade enkelspåriga sträckor. Med tre pågatåg i timmen under rusningstid och till det godståg är det så fullt att ett par tåg numera måste köra ett annat håll mellan Helsingborg - Åstorp eftersom det inte är plats på spåren. Och det var just ett av dessa tåg jag tog hem, som alltså istället kör via Västkustbanan via Kattarp - Hasslarp till Åstorp. Och detta är en del av Västkustbanan som också fortfarande är enkelspårig. Dubbelspår på sträckan från Helsingborg och uppåt dröjer. Investeringen skjuts ständigt upp pga brist på pengar. Vi hann bli 15 minuter sena på de 20 minuter resan tar eftersom vi tvingades vänta på mötande tåg på båda stationer där det är möjligt med möte. Det är en SKANDAL att hela Västkustbanan mellan Sveriges två största städer (Malmö - Göteborg) inte har dubbla spår. Infrastrukturminister Åsa Torstensson är en katastrof, och hennes föregångare var inte mycket bättre.
Komna till Åstorp blev jag lite undrande när jag såg två poliser stå och vänta på perrongen. Jag tyckte det var lite väl tidigt att vänta in överförfriskade återvändare från Helsingborgsfestivalen. Dom som åkte hem nu var främst vanliga pendlare och några barnfamiljer. Samt ett gäng danska vandrare som blev jätteoroliga när dom upptäckte att tåget dom åkte med passerade stationer som enligt tågkartan ledde till Ängelholm och inte till Åstorp-Klippan som dom hade tänkt sig. Dom blev lite lugnare när jag förklarat förhållandet för dom. Hur som helst fick poliserna en förklaring när jag kommit hem och satte på datorn. Aftonbladet och Helsingborgs Dagblad kunde berätta att Guldsmedsaffären hade rånats. "Ett tjugotal poliser har nu omringat det lilla samhället" skrev Aftonbladet. Det lilla samhället? Här tror man att man bor i en metropol!
Jag såg förresten att min äng ska slås med lie. Som sagt tur att det inte blir med grästrimmer!
Slutligen noterar jag att motståndet ökar mot det svenska kriget under amerikanskt befäl i Afghanistan. Enligt undersökningen väger det jämnt mellan stöd och motstånd. Sedan i februari när förra undersökningen gjordes har stödet minskat och motståndet ökat. I dag är det ganska jämnt 42-41 medan det i februari fanns en klar övervikt för att stödja kriget (46-35). Det ska påpekas att den undersökningen gjordes precis efter att flera svenskar dödats. Kan nu bara Socialdemokratin komma fram till att det är lämpligt med ett slutdatum för insatsen så skulle jag bli glad. Den svenska militära insatsen under amerikanskt befäl är INTE bra. Hela det militära äventyret i Afghanistan är ett misslyckande. Det är humanitär och civilt bistånd som behövs, inte bomber och granater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar