Trots att jag inte hunnit se någon av VM-fotbollens matcher har jag hunnit känna en viss trötthetsfaktor över hysterin. Sveriges samlade sportjournalister verkar ha drabbats av någon gemensam sommarkräksjuka som innebär att dom måste kläcka ur sig så mycket smörja som helst. Reaktionerna efter 0-0 matchen mot Trinidad & Tobago fick mig att undra om tredje världskriget hade brutit ut. Och det fortsätter. Skulle Zlatan få en fis på tvären blir det löpet och två helsidor. Skulle Mellberg skrika "Fan också" blir det extranummer och 5 helsidor samt uppföljning i tre dagar om två sidor om dagen. När detta skrivs har matchen mot Paraguay inte hunnit börja. Men jag bävar för att läsa tidningarna i morgon om man inte skulle vinna. Ta och skärp er lite sportjournalister!
Jag lyssnade under förmiddagen på Riksdagsdebatten, och det var en ibland trevlig historia. Men för var gång jag numera hör Maud Olofsson yttra sig undrar jag om hon lider av konstant magknip. Något gnälligare och mer missnöjt går inte att hitta. Kanske grämer hon sig över att ha konstaterat att för henne var det fullt möjligt att dagtinga med sitt samvete för att kanske få en ministerpost. Och folkpartisten Birgitta Olsson som jag tidigare haft respekt för har utvecklats till en av borgerlighetens värsta Palestinahatare. Även i dag var hon uppe och påpekade att det var inte möjligt att förhandla med en part som inte följde avtalen och internationella överenskommelser (det skulle alltså vara Hamas). Men hur har hon då tänkt lösa konflikten? Eftersom ingen av parterna ju i så fall får delta i förhandlingarna. Israel följer ju inte heller de internationella överenskommelser och avtal som träffats! Och båda parter vägrar ju att erkänna den andra partens rättigheter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar