Militär och krig

SVT har passat på att fråga 1500 svenskar vad dom tycker om satsningen på militären. Och man gör stort nummer av att 42% tycker att vi ska göra en ökad satsning. Fast att nästan exakt lika många (38%) tycker att det är lagom eller till och med vill minska satsningen sade man inte så mycket om. Med tanke på felmarginalen och att 20% faktiskt inte svarat något alls så vill jag säga att undersökningen inte säger någonting. Och om vi dessutom tar hänsyn till att frågan ställdes precis sedan Överbefälhavaren gjort ett utspel för att få mer pengar genom att hävda att Sverige bara kunde försvara sig en vecka så blir det ännu mer tveksamt. Att detta är helt osannolikt har inte framkommit. Förutsättningen är nämligen att en välrustad stormakt skulle gå till koncentrerad attack på just en plats i Sverige. Sannolikheten för något sådant är mindre än IT-attacker och liknande som vi är dåligt förberedda för. För uppriktigt, vad är sannolikheten för att Ryssland (för det är väl underförstått dom det handlar om) skulle bestämma sig för att oprovocerat attackera just Sverige? Förutsättningen för påståendet om en vecka handlade nämligen om ett koncentrerat anfall på just en plats i Sverige. Inte att det bröt ut storkrig. Än så länge har Ryssland / Sovjetunionen ALDRIG anfallit ett territorium utanför deras egen gräns som dom inte har bedömt som ingående i sin egna maktsfär. Det är en annan supermakt som skickar sin militär till alla möjliga platser runt om i världen. Återför försvarsdebatten till ett mer seriöst scenario!

På Politikerbloggen har SSU gått ut kritiskt mot den svenska krigsexporten. Och gissa vilka som omedelbart gick ut till försvar för krigsexport? Jo nyliberalerna i CUF. Det är en egentligen spännande utveckling som Centerns Ungdomsförbund genomgått sedan jag var en ung SSU:are. Om Centern tagit två steg till höger så har CUF taget fyra. Bara för debattens skulle så läs även svaret från SSU.

Vår folkpartistiske Jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, avgick i dag. Och hon ersätts av sin partikollega Maria Arnholm. Nyamko Sabunis avgång ställer faktiskt en hel del frågor. En mycket stor fråga. I helgen skrev Nyamko Sabuni ett debattinlägg i Dagens Nyheter där hon krävde att det nu var dags att lagstifta för att få till stånd en förändring i maktstrukturerna inom det svenska Näringslivet. Där händer INGENTING vad gäller mansdominansen trots löften. Och Nyamko Sabunis helomvändning fick en stor del av den manliga delen av svenskt näringslivs toppskikt (dvs i stort sett alla....) att sätta frukosten i vrångstrupen. Man kunde nästan höra ett unisont "VA F-N?" från gubbarna. Det har hela tiden lovats att det inte skulle bli någon lagstiftning. Så nu inställer sig frågan. Fick Nyamko Sabuni avgå på direkten sedan hon gjort detta utspel, eller passade hon på att göra utspelet när hon visste att hon ändå skulle avgå? Ska jag vara uppriktig? Jag tror på det senare. Nyamko Sabuni har länge velat lämna, och när det nu var klart så gällde det att som ett sista utspel reta gallfeber på maktgubbarna där dom sitter på sina feta rövar! Läs även i Veckans Affärer.

Jag ser förresten att nya ministern Maria Arnholm tillhör alla dessa borgerliga politiker som RUT-avdraget införts för att skydda. Hon tillhörde nämligen de som förr köpte städhjälpen svart men som nu kan få den subventionerad av oss andra skattebetalare istället.