fredag 18 januari 2013

Om fattigdom eller inte

Janne Josefsson i synnerhet och även i viss mån Laila Bagge Wahlgren (som jag skrev om i onsdags) har verkligen "lyckats" få upp frågan om eventuell fattigdom i Sverige på dagordningen. Laila Bagge genom att trampa i klaveret på sin blogg och Janne Josefsson genom att, tycker jag, faktiskt lyckas dåligt med att bevisa det han vill bevisa i senaste Uppdrag Granskning. Laila Bagge har ju själv redan tagit tillbaka sitt klavertramp där hon reagerade på att en tiggare hade en mobiltelefon. Jag tror att vi alla (och det insåg Laila Bagge ganska snabbt) inser att tillgång till telefon tillhör en bas som alla på ett eller annat sätt i dagens samhälle måste ha tillgång till. Och en billig mobiltelefon med kontantkort är faktiskt den billigaste lösningen.

Men Janne Josefsson verkar inte riktigt ha insett att han misslyckats med vad han vill skildra. Han menar att Uppdrag Granskning handlade om att en del "välgörenhetsorganisationer" ibland i sina kampanjer överdriver problemet med fattigdom i Sverige. Detta för att öka inströmningen av pengar. Och detta lyckades nog Janne Josefsson visa, och troligtvis har han ganska rätt också. Men, mitt bestående intryck av programmet (jag såg det) var snarare att Janne Josefsson ville bevisa att det inte finns någon fattigdom i Sverige alls utan vi är bara bortskämda och kan inte sköta vår ekonomi. Och detta var ett faktum som med stor tillfredsställelse tagits emot av de grupper som inte tycker att de växande klyftorna i Sverige är något problem. Utan dessa grupper (som kallar sig höger eller liberala) anser snarare att ökade klyftor är ett mål i sig med politiken. Och Janne Josefsson verkar inte vilja inse att programmet gav det intrycket. Jag hörde honom på radion, och han fortsätter att hävda att det bara var "välgörenhetsorganisationernas" tiggeri han ville påvisa. Han verkar inte vilja inse att så uppfattade en mycket stor del av tittarna inte programmet. Men han var hårt trängd. Och en hårt trängd Janne Josefsson är ingen bra debattör eftersom han pratar folk i munnen och låter inte den han debatterar med prata färdigt. Uppenbart är att han uppfört sig på samma sätt i TV-programmet Debatt.

Det finns en fattigdom i Sverige. Där människor (inklusive barn) lever på en nivå som inte är dräglig i ett välfärdssamhälle. Naturligtvis inte på en nivå där människor svälter ihjäl. Men på en nivå som inte är anständig för ett rikt välfärdssamhälle. Och det må vara så att det ibland när barn t.ex. inte följer med på skolutflykten eftersom dom inte har råd att ha matsäck med sig så kan detta bero på att föräldrarna inte kan sköta ekonomin och inte kan trolla med knäna. Men detta ska inte barnen lida för, och det är dom som lider. Det hade varit klädsamt för dig Janne Josefsson att erkänna att det bestående intrycket av ditt Uppdrag Granskning blev något annat än det du ville bevisa. Och detta har verkligen utnyttjats av de grupper i vårt samhälle som anser att ökade klyftor är något positivt.

Ett exempel på hur klyftorna ser ut i vår värld. Jag läser att en undersökning visar att var fjärde EU-medborgare har aldrig surfat på Internet. I Sverige där siffran är allra lägst handlar det ändå om 5% som aldrig använt nätet. Men vi bygger upp ett samhälle där alla förväntas ha den tillgången. De som hamnar utanför hamnar rejält utanför.

Och så läser jag om Industriföretaget som bjöd all personal på middag - utom dom som var medlemmar i Facket. Jag trodde vi hade vuxit ifrån sådant i Sverige, men uppenbarligen vädrar hatet mot facket inom delar av näringslivet morgonluft med dagens styrande.

Inga kommentarer: