No to Na to

» Vilka ska vi förbinda oss att hjälpa?

NATO-debatten poppar upp med jämna mellanrum. Jan Björklund har i allmänhet inget annat att göra än att argumentera för att Sverige ska överge den Alliansfrihet som vi haft sedan innan han föddes. Debatten handlar i allmänhet helt om ifall vi kan få hjälp, eller inte, vid en kommande väpnad konflikt. Jag för min del tycker att debatten borde handla om ifall det finns risk för någon konflikt överhuvudtaget, och vem eller vilka vi ska förbinda oss att hjälpa. För det är något som totalt glöms bort i NATO-debatten. Att gå med i NATO innebär inte bara att andra NATO-medlemmar förbinder sig att hjälpa oss om vi handlar i konflikt. Det handlar också om att vi förbinder oss att hjälpa andra NATO-medlemmar om dom kräver detta.

När de värsta NATO-älskarna kommer igång är rysspöket det värsta som finns. I Sverige har det hotats med rysspöket sedan urminnes tider. Det var så redan på det gamla Tsarrysslands tider. Sverige har också varit i krig med Ryssland flera gånger. Senast var det Sverige som var inne i Ryssland och härjade! Det ska också påpekas att Ryssland i modern tid inte varit ute och krigat i länder som ligger utanför det Ryssland anser ligger inom den egna maktsfären. Där befinner sig inte Sverige. Under Sovjettiden handlade det om Warszawa-pakts länder som riskerade att göra sig "fria" från Moskvas lydnad. T.ex. Ungern. Numera handlar det om gamla Sovjetdelstater som riskerar att göra sig "fria" från Moskvas lydnad. T.ex. Ukraina. Men, man är inte utanför denna maktsfär och invaderar. Det är en annan stormakt (läs USA...) som regelbundet skapar konflikter runt om i hela världen, som bombar för att göra sig av med misshagliga ledare, som flyttar gränser med vapenmakt (senast genom att skapa staten Kosovo efter amerikanska flygbombningar). Det är USA som invaderar, bombar eller infiltrerar (t.ex. Grenada, Irak, Afghanistan, Libyen och flera Latinamerikanska militärkupper). Det är inte Ryssland.

Det hotas med en rysk militär rustning. Verkligheten är den att den amerikanska militärbudgeten är mångdubbelt högre. Ryssland ligger inte ens på andra plats, inte ens på tredje plats i världen. NATO-länderna i Europa har en sammanlagd militärbudget som är mångdubbelt högre än den ryska. Det används som argument Rysslands aggressiva beteende i Östersjön. Verkligheten är att det land som oftast kränker svenskt luftrum t.ex. är Tyskland.

Ett medlemskap i en militärunion innebär att övriga medlemmar förbinder sig att hjälpa oss om vi hamnar i konflikt. Men, det innebär också att vi förbinder oss att hjälpa övriga medlemmar. Jan Björklund, vill du verkligen att Sverige ska förbinda sig att militärt hjälpa Viktor Orbáns Ungern, Recep Tayyip Erdogans Turkiet eller varför inte ett USA med Donald Trump som president? Jan Björklund vill ju att vi ska med i NATO senast 2020. Det är inte osannolikt att Donald Trump då är president i USA. Enligt en del opinionsundersökningar leder han just nu i presidentvalskampanjen. Snälla Jan Björklund förklara för mig varför vi ska förbinda oss att hjälpa Viktor Orbáns Ungern, Recep Tayyip Erdogans Turkiet eller Donald Trumps USA?

Behåll den svenska Alliansfriheten så att vi kan förhålla oss neutrala vid en konflikt om vi vill detta. Det är VI som ska avgöra, inte någon annan. Say No To Nato!

» Snart är det val

Ja, kanske inte direkt snart, men faktum är att i dag är det exakt 2 år till nästa val - under förutsättning att det inte blir ett val extra av någon anledning. Jag har alltså ett par år till på mig för att bestämma mig för om jag ska fortsätta som valförrättare även efter att jag är pensionär. Detta är något som jag sysslat med under många år. Först bara som rösträknare, sedan valförrättare och de senaste valen som ordförande för ett valdistrikt. Det här är ett uppdrag som jag rekommenderar för de som får en chans. Det är lång arbetsdag eftersom det börjar med att möblera vallokalen och slutar först när alla valsedlar är räknade och redovisade. Det är också stressigt, när det efter att vallokalen stängts blir dags att räkna alla valen. Men, det är otroligt trevligt, man träffar mängder med glada människor och till detta en trevlig kamratskap och en otrolig spänning. Däremot är man ofta bland dom allra sista att veta hur valet egentligen går eftersom man inte har tid att bry sig om sådana rapporter i media när man sitter och räknar röster och ska få detta att stämma överens med antalet avlämnade röster i vallängden.

Men, det var inte det jag tänkta tycka till om. Det handlar istället om hur det går i nästa val. Aftonbladet har granskat vilka partier som har mest trogna väljare enligt de undersökningar som gjorts och vilka som har förlorat flest av sina väljare. Det visar sig då att mest illa ute är Liberalerna, Miljöpartier och Kristdemokraterna. Och det är tre partier som vi i stort sett skulle kunna klara oss utan. Miljöpartiet Mp, har förvandlats från ett miljö parti till ett makt parti. Förkortningen Mp är kvar men kampen för miljön har glömts för kampen att behålla makten. Kristdemokraterna har egentligen aldrig varit berättigade. Religionen ska hålla sig borta från politiken. Och om man plockar bort den kristna anknytningen återstår ju bara ett parti som hoppar jerka mellan olika ståndpunkter beroende på väderleken. Det finns inget som inte redan finns i de andra borgerliga partierna. Dom kan gärna försvinna, dom kommer att saknas av få. Slutligen har vi Folkpa... f'låt Liberalerna. Har inte Jan Björklund överlevt sig själv? Han har totalt snöat in på två frågor, NATO och skolan. Och på båda områdena fyller partiet ingen funktion längre. Att ta sig namnet Liberalerna samtidigt som partiet glömmer bort vad liberalism egentligen står för tycker jag tyder på kortslutning. Jag kommer inte att sakna Liberalerna. Däremot kommer jag att sakna skoltalibanen Jan Björklund. Det är alltid så roligt att hacka på honom.