För freden

» NATO -Nej Tack

Med jämna mellanrum försöker en ohelig allians mellan militärer och borgerliga politiker argumentera för att Sverige måste ansluta sig till den USA-ledda militäralliansen NATO. Det stora argumentet verkar vara att detta skulle säkra den svenska säkerheten eftersom vi skulle garanteras hjälp när vi nästa vecka invaderas av Ryssland. Än så länge har dock ingen förklarat varför Ryssland skulle vilja invadera Sverige och därmed sätta igång en stor militär konflikt.

Att militärerna gärna vill vara med och leka med de stora pojkarna är egentligen inget att förvåna sig över. Det är ju ett ganska normalt beteende att vilja umgås med de lite tuffare grabbarna. Borgerliga politiker har oftast en något annorlunda agenda. I grunden handlar det om den traditionella rysskräcken i deras fall. Debatten om NATO-medlemskapet är en debatt som vi får leva med, den kommer att dyka upp med jämna (och ojämna) mellanrum. För några dagar sedan argumenterade några av dessa militärnostalgiker och NATO-kramare i Svenska Dagbladet och hävdade att ett svenskt och finskt medlemskap i NATO var "i fredens intresse. Ett onekligen spännande sätt att argumentera.

- "Med Finland och Sverige som Nato-medlemmar skulle den samlade västliga krigsavhållande förmågan bli mycket större än i dag" börjar man sina rader med. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att men anser att om Sverige och Finland går med i NATO så minskar detta risken för att den västliga världen går ut i krig! Detta är naturligtvis ett ganska starkt argument för att vi ska gå med i NATO. Genom att tillsammans med Finland ansluta oss stoppar vi NATO från att attackera Ryssland! Bra tänkt Frank Belfrage, Bo Hugemark och alla ni andra.

Några dagar senare svarar den utrikespolitiska analytikern Pär Granstadt på NATO-ivrarnas något förvirrade tankar genom att påpeka att "Natomedlemskap är bäst som hot". Vad den gode Pär påpekar är att ett hot från Sverige och Finland att gå med i NATO kan påverka Ryssland så att dom håller sig i skinnet. Men, den dag Sverige och Finland gör allvar av hotet så gör det bara saken ännu värre.

Hur som helst så svarar ännu några dagar senare ett antal intelligenta herrar, Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Ulf Hjertonsson och Krister Kumlin och påpekar att en svensk och finsk anslutning till NATO bara "förstärker farlig tendens". Det Blix, Ekéus osv så klokt påpekar är att en svensk och finsk anslutning till NATO ytterligare förstärker den omringning och inneslutning av Ryssland som i Moskva ses som ett hot mot rysk säkerhet. NATO har på senare tid flyttat stora truppförstärkningar till NATO-länder som finns runt Ryssland. Något som Moskva ser som ett hot. Att argumentera för en svensk och finsk anslutning till NATO definierar dessa visa herrar som "Enögt". - "Att Sverige och Finland i detta säkerhetspolitiska läge skulle ansluta sig till militäralliansen Nato vore att öka, inte att minska, spänningarna i vår del av världen" påpekar de visa herrarna.

Som slutsats till denna debatt kan vi alltså slå fast att det bästa vore nog om Sverige (och Finland) behöll sin Alliansfrihet. Den har gjort oss gott under lång tid, och kan nog fortsätta att göra nytta för Sverige. Och omgivningen! Att förbinda oss att militärt stödja Donald Trumps USA, Polen, Ungern, Turkiet osv är ingen bra idé. Inte alls någon bra idé! Hör du det herr Försvarsminister Peter Hultqvist?

Vilka vänner man har säger en hel del

» Vems intressen är viktigast?

I dag presenterade två olika tidningar vardera en undersökning över förtroendet för våra olika politiker. Resultatet av dessa två olika undersökningar säger MYCKET om vems intressen våra politiker tycker det är viktigast att arbeta för. I den undersökning som Dagens Industri låtit göra bland höga företagsledare vinner alltså helt självklart moderatledaren Anna Kinberg Batra i år. Hon tar tillvara deras intressen och som en följd litar dom på att hon gör just detta. 26% av de höga företagsledarna har högst förtroende för moderatledaren. Hon har sedan förra undersökningen för ett år sedan passerat centerledaren Annie Lööf som bara får 14% i år. Trea kommer folkpa... f'låt liberalledaren Jan Björklund med 8%. Intressant är att sverigedumokraten Jimmie Åkesson (5%) och gamlingarna Carl Bildt, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt med vardera 3% slår socialdemokraternas Stefan Löfven med 2% som slåss i botten med kristdemokraten Ebba Busch Thor med samma förtroendesiffra. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt finns inte med i listan......

Men, om vi istället går till den undersökning som Aftonbladet gjort så ser vi vilkas intressen som andra politiker satsat främst på. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt vinner både listan för kvinnor (35% av de kvinnliga väljarna har mycket stort eller stort förtroende för Jonas Sjöstedt). Stefan Löfven kommer tvåa med 33%. När det gäller ungdomar är situationen densamma, Jonas Sjöstedt vinner med 42% följt av Stefan Löfven med 32%. I den absoluta botten hittar vi Jimmie Åkesson, 55% av väljarna har inget förtroende för honom.

Sådana här undersökningar säger väldigt mycket. Anna Kinberg Batra sätter de höga företagsledarnas intressen högst medan Jonas Sjöstedt sätter kvinnors och ungdomars intressen högst. Gissa vad jag tycker är det viktigaste? Sådant här är det viktigt att komma ihåg när det är dags att stoppa valsedlar i kuvert en dag.

Att Stefan Löfvens siffror egentligen inte är bättre beror, tror jag, på ren feghet. Att läsa intervjun i dagens Aftonbladet med Stefan Löfven gör mig orolig. På frågan om han tycker det är rätt att arbetslösa, sjuka och pensionärer ska betala högre skatt än den som jobbar är svaret, att det har borgarna bestämt. Men han vägrar ge ett vettigt svar på om han ska ändra på detta. - "Borgarna har bestämt det" upprepas som en skiva med hack hur reportern än frågar. Detta är en Skam! Tycker man att något är fel så vill man ändra det. Om man inte ens vill ändra det så tycker man uppenbarligen att det är rätt. SKÄMS!

Däremot är jag inte riktigt lika upprörd över dagens besked om att S+Mp-regeringen ger klartecken till Vattenfall att sälja deras kolverksamhet i Tyskland. Det är lätt att tycka att man borde ta förlusten och avveckla istället. Men det finns ingen möjlighet att få igenom något sådant i Riksdagen eftersom en majoritet där tycker annorlunda. Dom som verkligen ska skämmas är de politiker som en gång i tiden fick för sig att Vattenfall skulle bli en internationell kommersiell aktör. Det har kostat de svenska medborgarna många sköna tiotals miljarder kronor. Minns förlusterna med Nuon som Maud Olofsson vägrade komma till Konstitutionsutskottet och förklara varför hon drev igenom att Vattenfall skulle köpa detta holländska energibolag. DÄR finns de som ska skämmas. De som i dag har fått ärva skandalerna har inte så många val - tyvärr! Dom som drev igenom affärerna en gång borde skämmas öronen av sig.

» Moderat vänskapskorruption

I torsdags skrev jag några rader om Skånes landshövding Margareta Pålsson (fd moderat riksdagsledamot och innan dess bland annat moderat kommunalråd i mitt eget Åstorp). Hon har ju, visar det sig, utnyttjat gamla vänner för att idka påtryckningar så att Riksrevisionen inte ska kritisera henne. Tidigare har jag flera gånger skrivit om hur moderata vänner från de borgerliga regeringsåren (Helena Dyrssen och Ingemar Hansson) ville varna sin gamla partikollega Frank Belfrage när dom i jobbet på Skatteverket upptäckte att SVT:s Uppdrag Granskning höll på ett kolla upp hans skatteaffärer. I dag har ledarredaktionen på Dagens Nyheter synpunkter på just den här typen av vad jag vill kalla "Vänskapskorruption". Och dom är naturligtvis kritiska till det som skett i båda affärerna. Intressant är att Dagens Nyheter i sin "granskning" på ledarplats inte en enda gång nämner ordet "Moderaterna". Något jag gör flera gånger.........

Moral?

» Var är drevet?

Jag tänkte under en liten tid bedriva ett eget litet drev för att se vilken framgång man kan ha. Jag tänkte låta drevet gå mot Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson och Skatteverkets överdirektör Helena Dyrssen. För några dagar sedan dömde oberoende granskare ut deras handlande totalt. I dag läser jag i Svenska Dagbladet att tre av Sveriges mest framstående jurister kritiserar de båda Skatteverkshöjdarna. Har ni missat vad det handlar om? Ja, något allmänt mediadrev har vi ju inte märkt av.

Förenklat handlar det om att när SVT:s Uppdrag Granskning för en tid sedan gjorde inslag om de svenskar som plockat hem pengar från diverse skatteparadis sedan dom riskerat att åka fast efter det att avtal tecknats om utbyte av information med många skatteparadis. En av de rikingar som gjort självrättelse för att slippa riskera att åka fast var den förre kabinettssekreteraren hos Fredrik Reinfeldt, Frank Belfrage. Under arbetet på reportaget i Uppdrag Granskning begärde redaktionen bland annat ut offentliga uppgifter från Skatteverket. Det var när Överdirektör Helena Dyrssen på Skatteverket fick kännedom om att Uppdrag Granskning höll på att granska dem gamla kompisen Frank Belfrage som Helena Dyrssen blev lite orolig. Frank var ju kollega i Högeralliansregeringen och privat kompis. Så hon tyckte det var bäst att kolla med högsta chefen (alltså GD:n Ingemar Hansson), som också råkade vara arbetskollega inom Högeralliansregeringen och privat kompis. Spännande är att både generaldirektör Ingemar och överdirektör Helena tyckte att det vore en bra idé att tipsa gamla kompisen Frank om att Uppdrag Granskning var honom på spåren! Visst är det spännande? Att man kan bli både GD och ÖD med dom kvalifikationerna? Det måste bero på goda förbindelser. Kanske kan det spela in att man ju behövde fixa nya jobb när Högeralliansregeringen föll? Hur som helst lyckades man inte få tag i Frank Belfrage tillräckligt snabbt så vi fick det mycket komiska inslaget i Uppdrag Granskning där den gode Frank förtvivlat försöker gömma sig för Uppdrag Gransknings reportrar.

Ett litet mediadrev mot Ingemar och Helena tycker jag dock vore spännande. Men kanske ska vi inte vänta något sådant. Borgerliga tidningar jagar inte sina egna!

En helt ny fräsch vecka

» CIA och Nelson Mandela

Tidningen Sunday Times berättar nu om att det var CIA som tipsade den Sydafrikanska apartheidregeringen om Nelson Mandela 1962 så att han kunde gripas. Sedan satt han efter det fängslad i 27 år. Pga ett tips alltså från den amerikanska säkerhetstjänsten CIA. För USA och därmed CIA var det viktigare med en trogen kompis än med demokrati. Nelson Mandela fanns på USA:s terrorlista ända fram till 2008. CIA har tidigare tillbakavisat beskyllningarna, men man har också vägrat offentliggöra handlingar från denna tiden. Uppgiften nu kommer från en före detta CIA-agent, Donald Rickard, som berättat om det hela i en intervju kort innan han dog tidigare i år. Han berättar att det var han själv som tipsade Apartheidregimen så att Nelson Mandela kunde gripas i en vägspärr. Donald Rickard var formellt diplomat på USA:s ambassad, men i verkligheten CIA-agent med uppdrag att bevaka ANC. Som ju av USA upplevdes som ett hot mot den egna makten. Det hotet fanns inte från Apartheidregimen! De stora supermakterna struntar fullständigt i demokrati och människovärdighet när det handlar om den egna makten.

» Skatteverkets lednings egen kompis

När SVT:s Uppdrag Granskning granskade alla de som haft förmögenheter utomlands för att slippa skatta för dom men som förde hem dom när dom riskerade att åka fast, så trillade man bland annat över den förre kabinettssekreteraren Frank Belfrage som varit anställd som politisk tjänsteman i Fredrik Reinfeldts Alliansregering. Sekvensen när man från redaktionen vill prata med honom om hans utlandspengar är ett av de mera komiska inslagen i programmets historia. Men, vi hade riskerat att inte få den komiken. Den f.d. kollegan i Högeralliansregeringen, Helena Dyrssen som numera är överdirektör på Skatteverket, fick kännedom om Uppdrag Gransknings granskning. Så hon tyckte att det var en lämplig idé att tipsa den gamla regeringskanslikompisen om SVT:s granskning. Men, innan hon tipsade sin gamla arbetskompis tyckte hon att det var bäst att kolla med chefen, generaldirektören Ingemar Hansson. Det ska påpekas att han jobbade också samtidigt som politisk tjänsteman i Fredrik Reinfeldts Högeralliansregering. Han tyckte att det var en bra idé att tipsa deras gamla arbetskompis. Nu fick dom inte tag i Frank Belfrage i tid så vi fick vår komiska sekvens i TV. I efterhand kom man fram till att försöket att varna faktiskt inte var någon bra idé så man lät granska händelsen, något som överläts på Trafikverkets internrevision eftersom det var högsta ledningen som skulle granskas. Granskningen har nu offentliggjort, och den riktar skarp kritik mot försöket att tipsa Frank Belfrage. Fast, i varje fall i SVT:s rapport om kritiken, nämns inte ett ljud om skälet till att Helena Dyrssen och Ingemar Hansson ville varna Frank Belfrage, dvs att dom var gamla arbetskamrater i Fredrik Reinfeldts Högeralliansregering. Men, det har kanske ingen betydelse. Det lär väl trots allt inte bli några andra konsekvenser än att "vi lär oss av våra misstag". Tur att det inte var en sosse generaldirektör som tipsade en facklig ledare om att SVT skulle granska honom! Jag har alltid haft stort förtroende för Skatteverket, men man har liksom kört i diket!

» Sverigedumokraterna har sålt sig

Sedan läser vi hur Sverigedumokraterna sålt sig till det svenska näringslivet. SD:s politiker har med glädje och stolthet låtit sig bjudas på olika mutmiddagar och andra aktiviteter. Man har väl resonerat som så att det är lika bra att passa på medan man kan. Allt gratis är bra och om man måste byta åsikt ibland så kan det väl inte skada. Bara man får fortsätta hata utlänningar så kvittar väl andra åsikter. Dom är till salu.