Kärlekens dag

» Jag känner fortsatt oro

Som sagt innan så firar denna blogg i morgon den 4 april sin 20-års dag. De första månaderna var det inte dagligt, men så småningom har det blivit en god tradition att varje dag på ett eller annat sätt uttrycka mina åsikter. Att tycka till! Mitt allra första tyckeri handlade om att ett antal lokala missnöjespartier träffats för att göra upp framtida planer. En av de "missnöjespolitiker" som då deltog i det här mötet har fortsatt att göra politisk karriär. Från att ha avverkat ett antal olika partier lokalt i Åstorp sitter han i dag i Sveriges Riksdag för Sverigedumokraterna. SD hade bildats tidigare, men levde då ännu en undanskymd tillvaro som mer eller mindre öppet nynazistiskt parti. Dessa nazistiska rötter finns fortfarande kvar och den öppet rasistiska profilen är likaså fortfarande fullt synlig. Jag skämdes då och jag fortsätter att skämmas nu - och känna oro.

Det som får mig att känna en fortsatt oro är hur detta parti, dess supportrar och dess svans agerar. I dag kan vi t.ex. läsa att den Judisk föreningen i Umeå känner sig tvingade att lägga ner sin verksamhet efter upprepade hot och sabotage från nazister och andra antisemiter. Det är en skrämmande och vidrig skandal att något sådant ska kunna hända i en öppen demokrati som Sverige. Sedan kvittar det om den grupp som förföljs och attackeras är judar, muslimer, romer eller vad det nu må vara. Vi kan vara kritiska mot staten Israels politik, mot extrema islamisters vidrigheter osv. Men detta får INTE gå ut över hela grupper. Vilket det ju tyvärr gör, både här i vårt trygga paradis och på andra håll i världen. Som det här tidningsklippet som jag fick från min vän Ozzy i Canada visar. Det är sådant som händer i Umeå som får mig att skämmas. Vad är det för nation vi lever i? Vad är det för människor som bor i vårt land?

Fast det finns hoppfulla händelser. I en kartläggning som SVT gjort av hur många kommunpolitiker som hoppat av visar att Sverigedumokraterna står i en klass för sig. Det kommer alltid hända att kommunpolitiker känner sig tvingade att lämna sina uppdrag. Det kan bero på att man flyttar från kommunen t.ex. Det kan bero på förändringar i familjesituation eller arbetssituation. Det kan bero på att det där med att jobba politiskt inte var så inspirerande som man trodde. Det kan bero på att man får ändrade åsikter. Det kan bero på missnöje med politiken, med det egna partiet eller något annat.

Statistiken visar att de flesta partier ligger i dag på avhopp på mellan 17% och 22%. Två partier har bättre siffror, Socialdemokraterna med bara 15% och Centern med faktiskt mycket bra siffror. Bara 11% har tvingats hoppa av inom Centern. Ett annat parti utmärker sig i den andra änden. Sverigedumokraterna där 28% av kommunpolitikerna har hoppat av än så länge. Runt om i landet sitt numera avhoppade SD-politiker som politiska vildar eller så står det mängder av tomma stolar eftersom SD helt enkelt inte har några kandidater att placera in som ersättare.

Titta t.ex. på SVT:s granskning av några kommuner i norra Skåne. Jag har redan tidigare kommenterat SD:s fiasko i Hässleholm och här dyker två grannkommuner upp. Osby och Östra Göinge. Även dom drabbades av strömhopp från Sverigedumokraterna. Det här är ett parti som saknar demokratisk förankring. Det är ett toppstyrt parti med rasistiska åsikter och nazistiska rötter. Det skrämmer mig att nästan var femte svensk säger sig sympatisera med dessa vidriga tankar. Jag blir mycket orolig!

Som sagt, Sven Tycker fyller i morgon den 4 april 20 år. Kan man hoppas på att det kan finnas goda nyheter att berätta i morgon?