Diverse politiska utspel på senare tid har satt fart på den svenska politiska inrikesdebatten. Allt fler politiska bedömare och kommentatorer börjar skapa olika regeringskonstellationer långt innan valet har hållits och svenska folket haft en chans att säga vad dom verkligen vill. Men visst är det spännande?
Ett antal SD:are har talat klarspråk. Först ut var självaste Jimmie Åkesson som konstaterade att all invandring utgjorde en "social, kulturell eller ekonomisk belastning" så det fick vara stopp för all form av invandring. Att t.ex. svensk sjukvård är beroende av de cirka 14.000 läkare vi har av utländsk härkomst har ingen betydelse. Dom utgör ändå en "social, kulturell eller ekonomisk belastning". Sedan spädde ju partisekreteraren Richard Jomshof på med sitt konstaterande att "islam är en avskyvärd religion". Ett konstaterande som blev officiell SD-politik sedan SD spritt vidare de islamofobiska tankarna på sina officiella sidor.
SD är en avskyvärd politisk tanke som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning!
Tanken om alla människors lika värde och den demokratiska rätten till egen religion eller politisk åsikt har fått sig en rejäl törn. Att SD inte håller med om detta är inget som vi blir förvånade över. Att Moderaterna och Kristdemokraterna också börjar köpa SD:s världssyn för att öka chansen att komma till Maktens grytor är jag faktiskt inte heller så förvånad över.
Däremot förvånar Nyamko Sabuni och Liberalernas helomvändning lite. Att Nyamko Sabuni väljer att försöka rädda partiet genom att förklara sig villig att sätta sig vid förhandlingsbordet med ett parti som anser att hon är en "social, kulturell eller ekonomisk belastning" förvånar. Att hon gör sig beredd att hjälpa ett parti att komma åt Maktens grytor som om dom hade haft makten när hon kom som flykting till Sverige troligtvis inte hade släppt in henne gör mig något förundrad. I dag pågår en hård kamp om makten inom Liberalerna mellan en egoistisk marknadsliberal falang och en mer ideologisk socialliberal falang. Vem som vinner får vi se?
Lägg till detta Annie Lööfs konstaterande att hon är villig att sätta sig i en regering både med Socialdemokraterna och Moderaterna. Men hon säger blankt Nej till någon som helst kompromissvilja gentemot SD.
Vart allt det här leder? Det vet vi inte eftersom vi inte vet hur opinionen ser ut i september nästa år. Det är långt till valet och mycket kan hända. Vad vi vet med tanke på opinionen just nu är att tre partier, Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna alla balanserar på 4%-spärren. Ja Liberalerna ligger långt under, Miljöpartiet balanserar på strecket medan Kristdemokraterna är på väg dit. Allt medan Ebba Busch är fullt upptagen av allt annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar