Tankar en ny månad

» Leverans och inte leverans

Självklarheten att man är sjukskriven så länge som man är arbetsoförmögen pga sjukdom avskaffades av vår tidigare Borgerliga högerregering. Dom bestämde helt enkelt att efter en fastställd tid på 2½ år så kunde man inte längre vara sjukskriven, oberoende av hur sjuk man var. Man var istället ett fall för Arbetsförmedlingen där man skulle inställa sig villig att ta emot anvisat jobb. Nya medicinska rön innebar tydligen att man inte kunde vara sjuk mer än 915 dagar. Denna självklarhet återinförs lyckligtvis från i dag av den nuvarande regeringen. Den s.k. "Bortre tidsgränsen" i sjukförsäkringen avskaffas. Är man sjuk och arbetsoförmögen är man sjukskriven - punkt. Är man stadigvarande sjuk så att man inte beräknas kunna återgå i arbete får man istället Sjukersättning. Egentligen ganska självklart kan man tycka. Men det tycker inte alla. Inom högerns alla partier tror man fortfarande att man blir frisk på 915 dagar - punkt!

Ett annat högerfiasko som avskaffas av den nuvarande regeringen är FAS 3. En "reform" som införts med enda syfte att spara skattepengar för de som har råd att betala skatter och att samtidigt förnedra de som inte klarar av arbetsmarknaden så som de redan gynnade tycker är lämpligt.

Men vad är det som diskuteras? Jo, en konflikt mellan TV-bolag och TV-distributörer innebär att Kanal 5 (bland annat) släcktes ner i natt för en del TV-tittare. Skandal! Katastrof! Jordens undergång! Tänk på alla dessa amerikanska kvalitetsserier som vi kan missa. Ska Sheryll verkligen få sin Don i nästa avsnitt? Vi får inte veta! Vad ska vi göra? Konflikten MÅSTE helt enkelt lösas omedelbart!

Allt tyckt till av en som INTE går miste om Kanal 5 (än), som har ett jobb på den öppna arbetsmarknaden, och som åtminstone än så länge inte är arbetsoförmögen pga sjukdom. Och, som efter mer än 30 år som anställd på Försäkringskassan gav upp för ett antal år sedan.

» Ska det vara så svårt

Antisemitism är ofta ett stort problem i vårt samhälle. Antisemitism har funnits mycket länge, och utnyttjas av många grupper. Det är en traditionell antisemitism som kombineras med en modern sådan. Och, allt är lika skamligt. Men, samtidigt måste vi lära oss att skilja på antisemitism och kritik av den Israeliska statens politik gentemot palestinier. Det är två vitt skiljda saker. De extrema ledare som i dag styr Israel representerar inte alla judar. Dvs att kritisera den israeliska politiken är inte det samma som antisemitism. Lika lite som att kritisera militanta islamska grupper som IS osv eller extrema våldsbejakande palestinska grupper handlar om islamofobi. Vi måste lära oss att skilja på vad vissa ledare och grupper gör och argumenterar för och hela religiösa eller folkliga grupper. Vi ska istället ställa samma krav på demokrati och acceptans på den Israeliska politiken gentemot palestinier som vi ska ställa på Islamska grupper och stater gentemot den egna befolkning (både majoriteter och minoriteter) och mot grannarna. Man är inte islamofob för att man kritiserar extrema muslimska gruppers politik. Lika lite som man är antisemit för att man kritiserar den Israeliska politiken på ockuperad mark och gentemot palestinier.

Men, båda grupperna har svårt för att acceptera kritik, även om kritiken inte ens handlar om gruppen som sådan utan om extremister inom gruppen. Behandlingen av Margot Wallström i Israel är ett sådant exempel. Grupper inom Israel tål helt enkelt inte kritik utan all kritik av Israel avfärdas som exempel på antisemitism. För en vecka sedan publicerade den israeliska tidningen Makor Rishon en artikel där den före detta regeringstjänstemannen och journalisten Zvi Zameret något förenklat tyckte att Margot Wallström borde möta samma öde som Folke Bernadotte. Den svenska diplomat som 1948 mördades av judiska extremister. Ett uttalande som faktiskt är ytterst remarkabelt. Tänk er reaktionen om en svensk journalist skulle skriva att ett annat lands utrikesminister borde mördas? Det officiella Israels behandling av Margot Wallström är ett exempel på hur en del har mycket svårt för att acceptera någon form av kritik mot den israeliska statens politik och tolkar all kritik som antisemitism.

Det finns starka skäl att kritisera den formella israeliska statens politik mot palestinier. Men, det är inte acceptabelt att ge alla judar (i Israel eller i Sverige) skulden för detta. Lika lite som alla muslimer ska ha skulden för vad vissa islamska grupper eller stater gör. Det är dags att lära sig detta - NU!