Moderat moral

När de båda journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson greps i den Etiopiska provinsen Ogaden, dit dom rest för att granska bland annat Carl Bildts gamla bolag Lundin Oils inblandning i stora folkförflyttningar och mördande, var Carl Bildt från början snabbt ute och menade bland annat att dom fick skylla sig själva. Min tanke då, var att denna oginhet från början handlade om ilskan över att dom både faktiskt åkt för att granska bland annat just honom. Med tiden insåg vår Twitterminister dock att den ursprungliga vägen inte var farbar. Och främst den svenska ambassadören i Etiopien, men även Twitterministern själv, har senare lagt ner en hel del arbete på att få de båda frigivna. Och jag har nu dessutom förstått att ointresset från början inte bara mycket handlade om Carl Bildts personliga aversioner utan snarare handlade om ett allmänt Moderat ointresse av att hjälpa "så'na där kommunister". Allra helst efter frigivandet har det på bloggar, via Twitter och i en massa andra kommentarer från främst moderater framkommit att man egentligen tycker att det hade varit bättre om Martin Schibbye och Johan Persson hade fått ruttna bort i fängelset i Etiopien. Dels är dom ju kommunister. Och sedan har dom tyckt att dom som journalister ska låta bli att granska företeelser om Makten inte tycker att det ska vara fritt att granska. Ett exempel är den här bloggen, men exemplen är många.

Staten har förändrat sin bidragsgivning till Sveriges förlusttyngda och bidragsberoende flygplatser. De flesta (och de mindre) flygplatserna är inte statliga utan ägs oftast av Regioner / Landsting. Och nu har Staten ändrat bidragsregnet till dessa. Vilket oroar de bidragsberoende flygplatserna. Och grupper som annars är så kritiska till "det svenska bidragssamhället" gråter nu krokodiltårar över risken över att få sina bidrag sänkta. Det är patetiskt att lyssna på bidragstiggandet. Flyget är redan kraftigt subventionerat genom att slippa skatter på bränsle och liknande. Och flygbolagen har börjat att i allt större omfattning fiffla med skatten för personalens löner som betalas ut till egna bolag i skatteparadis. Men bidrag från skattebetalarna ska dom ha. Betala sin egna kostnader verkar inte flygpassagerarna vara villiga till. Läs här och titta här.

Vidare har väl de flesta sett att Högeralliansen nu äntligen erkänt sitt misstag och beslutat sig för att avskaffa de s.k. Vab-intygen. Dessa var ett rejält feltänk som infördes för några år sedan eftersom man från högerhåll var övertygade om att alla fuskade med allt. Men intyget har varit hatat av alla, skol- och förskolepersonal, arbetsgivare, föräldrar och Försäkringskassan. Frågan är om det varit någon mer än f.d. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och några andra moderater som trodde på myten om att alla fuskade och därmed trodde på intygens effekt. Husmark Pehrsson utsågs så småningom till syndabock för allt som misslyckats i den nya Sjukförsäkringen och fick lämna in 2010. Och nu äntligen åker VAB-intyget dit det borde ha åkt redan vid det första förslaget - på sophögen. Administrationen av intyget har kostat mycket mer än vad det gett i utfall och det är konstigt att det inte slopats tidigare.

Slutligen noterar jag att tidningen Se & Hör beslutat sig för att publicera de omtalade nakenbilderna på prinsessan Kate Middleton. En publicering som säger mycket mer om standarden på Se & Hör än det säger om prinsessan Kate. Sedan kan man ju fundera över varför det blivit sån't rabalder för att skandalbilderna handlat om en kunglighet och inte någon annan kändis. Självklart ska dom behandlas på samma sätt. Men, att publicera nakenbilder tagna med teleobjektiv från minst 100 meter in på privat område handlar inte om journalistik, det handlar om att gräva i gödsel. Och det är i gödselbingen som både fotografer, bildbyråer och sladdertidningar hör hemma. Och då kvittar det om det är kungligheter eller andra kändisar. Visar man sig offentligt får man till viss del acceptera bevakningen. Kungligheterna finns ju till av ett enda skäl, att bli omskrivna i sladderpress. Men här har alltså sladderpressen passerat gränsen, och för mig duger inte ens tidningen Se & Hör till att torka mig i röven med.