I dag inleddes i nytt skede. Ingela började ett nytt jobb. Efter att ha blivit klar med förskollärarutbildningen för ett drygt halvår sedan har hon haft ett tillfälligt jobb på deltid under förra terminen, men i dag börjar hon ett nytt fast jobb på heltid. Och det innebär att från i dag jobbar jag själv bara 75%. Det är en förutsättning för att få ihop tiderna för främst Kimmy. Nu får vi se om det fungerar bättre att åka hem från jobbet mitt på eftermiddagen än det gjorde när jag var föräldraledig med Angeli i ett halvår. Då kändes det jobbigt att gå hem "innan dagen var slut". Men det är skönt att bo i ett samhälle där det är fullt accepterat att vem som helst av föräldrarna väljer att inte jobba heltid. Det är bara att hoppas att tågen inte blir allt för mycket försenade, för då blir det problem med att möta Kimmy när skolskjutsen kommer. Ekonomiskt har det ingen betydelse eftersom hennes startlön som förskollärare är ungefär den samma som jag har efter 33 år på Försäkringskassan.
Skanneloppetuppladdning 2007: Eftersom det såg ut att bli regn framåt kvällen gav jag mig ut ovanligt tidigt i går. Min tanke var att springa åttakilometersrundan, och att förlänga den till tiokilometersrundan om det kändes bra. Redan efter en kilometer var mjölksyran i benen så framträdande att jag istället bestämde mig för att nöja mig med sexkilometersrundan. När jag kom upp till Tingvalla upptäckte jag att jag skulle tvingas att springa bara 2-3 meter efter en ryttarinna på en, som jag upplevde det som, ytterst nervös häst. Den hoppade mer åt sidorna än skrittade fram lugnt. Och DET kändes inte inspirerande. Alltså svängde jag av och tog åttakilometersrundan istället. Jag tog mig runt hela rundan i ett lugnt tempo, men tiden 42.05 är väl inte så mycket att skryta med. Men varför ska en nästan 55-årig motionär skryta över huvud taget? Vad jag ska ha för ursäkt för den tunga löpningen i går på vet jag inte. Lite ont i knät går inte eftersom det var trötthet och inte smärta som höll igen. Kanske för att jag sprang ovanligt tidigt? Kanske hade jag ätit något olämpligt? Kanske gjort något annat under dag som inverkade? Kanske...
Har ni också funderat på det här? Den tekniska utvecklingen av bilar, motorcyklar och mopeder har gått framåt enormt. Men en sak har tillverkarna uppenbarligen inte lyckats med. Och det är att konstruera en ljuddämpare till motorcyklar och mopeder som fungerar. Det måste vara en fruktansvärt dålig kvalitet på dessa eftersom dom allt som oftast låter förfärligt. Märker inte föraren att ljuddämparen pajat? Reklamerar han inte till försäljaren / tillverkaren när det inte fungerar?
Glöm inte Inlandsuppropet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar