Canadas nationaldag

» Jan Björklunds lösning

Jag läser att Folkpa... f'låt Liberalernas ledare Jan Björklund skrev om sitt tal till Almedalen efter britternas chockartade folkomröstningsbeslut om att lämna EU. Åtminstone för Jan Björklund måste resultatet ha varit en obegriplig chock. Jan Björklund har hur som helst kommit på en revolutionerande lösning på ett allt större missnöje med EU. - "Vi behöver mer av EU, inte mindre. Det är slutsatsen"! Ja, han har faktiskt kommit fram till detta. Kritiken mot ett EU som lägger sig i för mycket besvaras enklast med att EU lägger sig i mer! Du är riktigt komisk Jan Björklund. Du har för alltid en speciell plats i mitt hjärta. Det är nästan så att jag till och med tycker att Annie Lööf uttrycker en intelligent tanke, i den här frågan: - "Risken är att man fjärmar sig från medborgarna"! Kanske en underdrift, men man ska väl inte vara allt för tuff mot sina kompisar.

» Vem säljer sig till vem?

Jag såg en liten notis i ett nyhetsbrev som berättade att Fredrik Reinfeldts gamla pressekreterare nu valt att lämna den moderata politiken och gå till spelbranschen. Daniel Valiollahi ska börja kränga gambling för Unibet istället för att sälja moderata idéer. Ska man inte luras på sina pengar av moderat politik så kan man ju istället spela bort dom tycks han resonera. Hur som helst får det mig att fundera lite över vart våra politiker tar vägen efter den politiska karriären.

I en artikel i Helsingborgs Dagblad funderar Jon Weman i dag över vart politikerna tar vägen. Och varför Sverige inte har någon form av karenstid efter den politiska karriären som väldigt många andra länder har. Han tar som exempel f.d. moderata statsministern Fredrik Reinfeldt som nu är anställd av den amerikanska banken Bank of America Merrill Lynch. En bank som har ett mindre smickrande världsrekord genom att man under de senaste 5 åren fått betala sammanlagt 150 miljarder dollar i böter för bland annat penningtvätt, brott mot internationella sanktioner, kartellbildning och vilseledande finansiell information. Strax före började Anders Borg arbeta för konkurrenten Citigroup. Göran Persson arbetar för pr-byrån JKL. Björn Rosengren gick till Stenbeck, Filippa Reinfeldt gick från att vara landstingsråd i Stockholm till det privata vårdföretaget Aleris. Listan kan göra mycket lång. Naturligtvis får dessa f.d. toppolitiker inte sina jobb för sina fantastiska kvalifikationer utan för de kontakter och bakgrundskunskaper om den offentliga sektorn dom har. Dom skaffar sig något kortfattat först insideskunskaper om den offentliga sektorn, kunskaper som dom sedan säljer till det privata näringslivet för dyra pengar. I många länder har man en karenstid som måste gå innan man får ta den här typen av jobb efter det att man lämnat den politiska karriären. I Sverige kan vi inte komma till skott.

Det är en skandal!

» Mer om vems intressen

I går hade jag ju lite funderingar över vem som tillvaratar vems intressen, och att detta avspeglar sig i vem olika grupper har förtroende för. I dag läser jag mer om Dagens Industris undersökning av vem våra höga företagsledare litar på. Vilket ju då också visar vem som tillvaratar näringslivshöjdarnas intressen. Enligt den här undersökningen är det 9% av slipsnissarna som har högt förtroende för finansminister Magdalena Andersson. Vilket faktiskt är en nästan fördubbling från förra året (5%). Med tanke på den rekordhöga BNP-tillväxten vi har i Sverige just nu (4,9%), borde siffran ha varit högre tycker kommentatorn i tidningen. Att slipsgubbarna har mycket större förtroende för moderaternas kandidat Ulf Kristersson visar ju bara att han är bättre på att tillvarata deras intressen. Egentligen är det uselt att bara 52% har stort eller mycket stort förtroende för honom.