Årets 333:e dag

» Splittrade känslor

Jag ser att hackare har lyckats ta sig in i banken Valartis i Liechtenstein och ladda ner uppgifter om bankens kunder. Man har därefter kontaktat bankens kunder och krävt att dom ska betala 10% av sina besparingar till hackarna. Om dom inte betalar hotar man med att offentliggöra uppgifter om vilka som har gömt undan pengar på konton i banken. Det är troligtvis en hel del skattesmitare och andra skurkar som sitter hemma och biter på naglarna och funderar över vad dom ska göra.

Det är vid sådana här tillfällen som man får lite dåligt samvete för sina känslor. Jag tycker inte det minsta synd om alla skattesmitare och andra skurkar och lurendrejare som kan drabbas. Samtidigt kan man naturligtvis inte stödja utpressning eller dataintrång. Men, jag kan inte hjälpa att jag känner en rejäl skadeglädje. Det heter ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen!

I det lilla furstendömet Liechtenstein (som ligger mellan Schweiz och Österrike) bor ungefär 37.000 människor. Det är obetydligt mer än vad som bor i min hemkommun Åstorp och grannkommunen Bjuv tillsammans. I denna lilleputtstat finns det fem större banker med sammanlagt 1.400 anställda. Även om fursten av Liechtenstein är en av världens rikaste statsöverhuvud så räcker nog inte leichtensteinarnas slantar till för att hålla alla bankerna vid liv. Här göms också undan en hel del slantar från skattesmitare och andra skurkar från olika håll i världen. Alltså är min skadeglädje stark när jag läser om hackarna, samtidigt som jag naturligtvis borde skämmas öronen av mig över att känna glädje över brottslig verksamhet.