tisdag 13 oktober 2020

En felkonstruerad reform

» Om Assistansersättning

På bara några dagar har minst ett par tidningar tagit upp Assistansersättningen och fusket med Assistansersättning. Men båda är rädda för att jakten på fuskare ska gå ut över de som verkligen är i behov av ersättningen. Precis som det egentligen är när det gäller alla förmåner och jakten på fuskare. Men det handlar nu om borgerliga tidningar så oftast verkar man prioritera jakten på fuskare framför att inte drabba oskyldiga.

Ett stort problem är att när borgerliga politiker ska jaga vad man kallar fuskare och "överutnyttjande" av reformer så verkar man tro att de flesta fuskar så man genomför generella regler som drabbar alla. Ett tydligt exempel på detta är den ökända "stupstocken" i Sjukpenningen. Resterna av denna skapar fortfarande stora problem. Jag såg för någon dag sedan att Försäkringskassan varnat för att okunskapen om de som fått mer eller mindre kroniska besvär av Covid-19 nu snart kommer att skapa stora problem. Dom har snart gått sjukskrivna i 180 dagar och vad gör man då? Den borgerliga regeringen införde ju en "stupstock" efter 180 dagars sjukskrivning.

Rör inte min hjälp
Men det var inte om Sjukpenning jag skulle tycka till. Det handlar om Assistansersättningen. En effekt av Högeralliansens härjningar. Missförstå mig inte, Assistansersättningen är en viktig förmån för människor med svåra handikapp. Men, de borgerliga partierna konstruerade reformen fel. Delvis av ideologiska skäl, och delvis antagligen av ren dumhet.

Låt oss börja med det senare. Besluten är uppdelade mellan Kommunerna (mindre behov av assistans) och Försäkringskassan (större behov av assistents). Något som naturligtvis skapat ständiga gränsdragningsproblem. Kommunen tycker att behoven är så stora att det är Försäkringskassans ansvar medan Försäkringskassan inte anser att behoven är så stora så att det är Kommunens ansvar. Borde man inte ha kunnat förutse de problemen? Undrar om inte ett antal remissinstanser påpekade detta. Det hade kunnat konstrueras på annat sätt.

Det andra problemet är det ideologiska. Reformen utformades för att gynna privata företag. Den utformades just med målsättningen att gynna privata assistansföretag. Privatisera mera! Privat vinstmaximerande verksamhet är ju bäst. Effekten har blivit att det har blivit mycket gynnsamt att bilda ett eget företag och anställa hela släkten och vänskapskretsen. Det är här det rena fusket har möjliggjorts.

Det finns ett antal exempel på rena bedrägerier förutom överutnyttjandet. Där man alltså med hjälp av mer eller mindre falska intyg har kunnat beviljas stora hjälpinsatser. Genom att sedan skapa ett eget bolag för att sköta assistansen har man kunnat anställa släkt och vänner med goda löner för att utföra arbete som inte behöver göras och alltså inte heller görs. Dvs pengar rakt ner i fickan. Och det kan röra sig om stora summor pengar.

Det är sedan inte lätt för Försäkringskassan att ifrågasätta intyg från läkarna. Det finns både oseriösa läkare som skriver intyg om vad som helst och läkare som blir lurade. Men vi ser ju regelbundet "skämten" om hur Försäkringskassan vet bättre än läkarna så fort man ifrågasätter ett intyg. Kräver kompletteringar eller helt enkelt inte godkänner.

Vi måste faktiskt välja. Antingen accepterar vi att fusk och missbruk förekommer eller också accepterar vi att Försäkringskassan faktiskt ifrågasätter läkarnas intyg ibland. När det gäller Assistansersättningen så är en stor del av bekymren skapade av den Högeralliansregering som skapade en felkonstruerad reform.

Kanske ska jag lägga till att jag jobbat mer än 30 år på Försäkringskassan. OCH, jag tycker att lagar och föreskrifter ibland gör att Försäkringskassan fattar felaktiga beslut.

Läs:
Kriminellas assistansfusk måste stoppas. - Jesper Sandström Svenska Dagbladet ledare
Stoppa brotten, inte branschen. - Helsingborgs Dagblad huvudledare

Inga kommentarer: