» Om vår framtid.
Världens länder samlas i Brasilien för ett nytt klimattoppmöte, COP30. United Nations Climate Change Conference eller Conference of the Parties of the UNFCCC. Syftet är att undvika att överskrida det s.k. 1,5 gradersmålet. Vi ska alltså undvika att genomsnittstemperaturen på vårt klot ökar med mer än 1,5 grader jämfört med förindustriell tid. Innan vi började att helt förorena vår luft med utsläppen.
Nu samlas världens toppledare i Brasilien för att försöka komma överens om medlen för att nå målen. Vår egen Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) skulle åkt och representerat Sverige. Andra länder skickar premiärministrar osv. Men nu råkar lyckliga Romina var gravid och har av barnmorskan rekommenderats att låta bli långa flygresor till Latinamerika. Jag får gratulera Romina Pourmokhtari och tycker att hon för en gångs skull har fattat ett korrekt beslut. Jag har full respekt för detta och tycker som sagt att du gör rätt.
Någon ersättningsminister skickar dock inte Sverige. Jag gissar att det handlar om Flygskam! Sverige vill helt enkelt föregå med gott exempel och låta bli att flyga mer än nödvändigt och förorsaka onödiga utsläpp. Kanske bra tänkt? Sverige representeras tydligen under förmötet av vårt Knugapar. Vår drottning Silvia Sommerlath passar väl på att åka hem till Brasilien och hälsa på släkten och kan ju då passa på att representera vårt Konungarike.
För läget är kritiskt. De flesta experter, forskare och bedömare gör bedömningen att vi kommer inte att klara 1,5 gradersmålet. Det är kört! Låt oss citera FN:s generalsekreterare António Guterres:
- "Detta är ett moraliskt misslyckande – och dödlig vårdslöshet."
- "Misslyckandet innebär att miljarder människor utsätts för omständigheter som det inte går att leva med."
Värden för hela mötet, Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva, säger så här:
- "Ansvaret ligger hos var och en av världens ledare att uppnå klimatmålen."
- "Klimaträttvisa är direkt kopplat till att bekämpa hungersnöd och fattigdom, rasism och ojämlikhet."
Det är kort sagt på väg att gå åt helvete! En del önationer i Stilla Havet riskerar att helt enkelt försvinna. Innevånare blir flyktingar som måste tas emot någonstans för deras hem ligger under vatten. Och miljarder av andra människor kommer att drabbas. Av ökad hetta, torka eller skyfall osv. Världen riskerar att ställas inför en flyktingvåg av aldrig tidigare skådad omfattning.
I Sverige ÖKAR utsläppen! Men, vår statsminister Ulf Kristersson har ju lovat att åtgärder ska vidtas så att utsläppen minskar. Hans löfte handlar om en minskning med 0,2 promille. Sug på den karamellen, 0,2 promille, det är ingenting. Det är en skam! Det räcker inte! Det är ingenting när det måste ske radikala förändringar. Vi kan skylla på att Sverige är ett litet land. Och så är det. ALLA länder måste dra sitt strå till stacken. Men verkligheten är faktiskt den att svensken som person tillhör de som förorsakar störst utsläpp. Detta genom vårt sätt att leva och konsumera. Verkligheten är helt enkelt den att ju högre välstånd, desto större utsläpp. Och de multiförmögna miljardärerna lever ett liv som om det inte finns någon morgondag. Deras utsläpp är enorma jämfört med en normal människas. Och dom bryr sig verkligen inte alls.
Sverige föregår med ett gott exempel när vi visar att vi har Flygskam. Ett omdömeslöst flygande runt världen är en starkt bidragande orsak till klimatproblemen. De flesta människor på vår planet flyger inte alls. Vi tillhör i Sverige de som flyger mest.
Låt mig därför avsluta med att citera vår Knug Carl XVI Gustaf:
- "Utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka och ekosystemen är under enorm press."
- "Vi måste bygga upp motståndskraft, för kommande generationers skull."
Men i Sverige styr i praktiken ett parti som vägrar tro på vetenskapen. Sverigedemokraterna vägrar att se verkligheten!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Lite självskryt.
Jag har idag avverkat Skanneloppet! Enligt IS Skanne som arrangerade loppet för 60:e gången i år har jag nu sprungit loppet 34 gånger. Det är alltså några gånger till innan jag får en guldplakett, efter 40 lopp. Vi får se om jag lever och orkar så länge.
Vi är lyckligt lottade här i Åstorp som har tillgång till Söderåsens skogar inom gångavstånd. Att ta en löparrunda uppe i skogen är en verklig lisa för själen - och kroppen. Det kvittar om det är på våren med helt nyutslagen bokskog eller på hösten när löven får så vackra färger och faller till marken. Man kan spana in mellan träden medan man springer och hoppas få se en flock kronhjortar som studerar mig. Har man tur om man tar en morgontidig runda kan man stöta på en flock vildsvin. Det är alltid en ekorre som hoppar fram, en hackspett som hörs i bakgrunden. Eller man kanske möter någon av alla de ryttare som finns i Åstorp. Man kan njuta av naturen så att man inte känner att man är trött i benen.
Det finns här uppe mängder med skogsvägar och stigar att utforska och växla mellan. Det händer regelbundet när jag springer att jag bestämt mig för vilken runda jag ska springa och upptäcker plötsligt att jag har varit så upptagen av att springande lösa problem eller njuta av naturen så att jag glömmer att svänga av där jag tänkt jag skulle svänga av.
Om du har chansen och möjligheten. Njut av naturen! Man måste inte springa, man kan promenera. Men ge er ut och njut. Det ger så mycket mer än ett pass på ett gym på ett löpband!
Loppet som sådant idag gick godkänt. Jag har insett att jag kommit upp i åren. Tiderna blir "sämre" för varje år. Skanneloppet är lite udda jämfört med många motionslopp. Man släpper inte ut alla löpare samtidigt. Istället släpps det iväg 10 löpare i minuten. Så även om man började klockan 10:00 så hade jag inte starttid förrän 11:00. Det finns tre längder; 3,9 km, 7,6 km och 17,3 km. Jag avverkade trots allt mina 7,6 km på en tid under 7 min/km. Jag är glad och nöjd - och lite trött i benen.
Har ni möjlighet, så ge er ut i skogen. I ett samhälle av Åstorps storlek säger alla "Hej" till alla när man möts i skogen. Det skapar en samhörighet även om man inte känner varandra.
