söndag 2 februari 2014

Flera sanningar

Olika sätt att se på saken 1: Aftonbladet har i dag en hel bilaga som har rubriken: Games of Tunes - Så gjorde Christer Björkman töntschlagern till supershow. Själv skulle jag vilja sätta underrubriken: Så gjorde Christer Björkman sångschlagern till jipposhow. Jag orkar inte längre med att titta på det uppblåsta jippot som mer handlar om ett klatschigt yttre än en bra låt. Lägg ner bedrövelsen eller byt ut Christer Björkman!

Ukrainas flagga
Thailands flagga
Olika sätt att se på saken 2: Två händelser som det rapporteras en hel del om i utrikesbevakningen just nu är demonstrationerna i Ukraina och Thailand. Och ska man följa den mesta rapporteringen så handlar det om folkliga demonstranter som kämpar för demokratin mot en grym diktatur i både Ukraina och i Thailand. Men det finns en annan sanning som också är sanningen. Den sanningen berättar att både regimen i Ukraina och Thailand är valda av folket i relativt demokratiska val. Och genom att studera vilka grupper det är som demonstrerar och vad dom står för så ser vi att det finns en helt annan sanning än den som i allmänhet presenteras i svensk media. Thailands premiärminister Yingluck Shinawatra ersatte för några år sedan i demokratiska val den premiärminister som tillsatts av de militärer som i en kupp 2006 avsatte Yingluck Shinawatras bror Thaksin Shinawatras som själv var folkvald. De demonstranter som nu demonstrerar och försöker stoppa valet representerar en välbärgad medelklass i städerna som ogillar den politik som förs av Yingluck Shinawatra och som har stöd av fattiga och befolkningen ute i landet. Demonstrationerna har ofta en mycket kvinnofientlig ton. I Ukraina består demonstranterna till stora delar av extrema nationalister, nazister och rasister som inte alls strävar efter demokrati. Grupper som om dom demonstrerat i västeuropeiska länder hade granskats mycket kritiskt. Demonstranterna i både Thailand och Ukraina står till stora delar inte alls för demokrati utan något helt annat. Som sagt, det finns flera olika sanningar.

Mina älskade väljarundersökningar: I dag presenterade Sveriges Radio den sammanvägning av ett antal olika väljarundersökningar som man låter Novus Opinion göra. Och detta innebär att det ju egentligen bara är en bekräftelse av de olika undersökningar som poppat upp de senaste dagarna. Men eftersom den minimerar de olika felkällor som de olika undersökningarna har så blir den ju mer tillförlitlig. Den stora vinnaren är Vänsterpartiet som får 8,2% (+1,0). Övriga vinnare är Socialdemokraterna som får 33,7% (+0,6) och i viss mån Folkpartiet som får 6,0% (+0,3). Den stora förloraren är Centerpartiet som trillar under spärren och får 3,6% (-0,9). Övriga förlorare är Moderaterna som nu får 24,6% (-0,6), Kristdemokraterna på 3,4% (-0,4), Miljöpartiet på 9,8% (-0,3) och Sverigedemokraterna vars uppgång nu är slut, 9,2% (-0,1). Vi kan, för att göra lite spännande jämförelser se att de tre Rödgröna partierna får 51,7% mot det samlade Högerblockets 46,8%. Gapet mellan de Rödgröna och Högeralliansens 37,6% är rekordstort. I dag är Socialdemokraterna ensamma större än M + C + Kd eller ensamma större än M + Fp som är de enda partierna i Högeralliansen som skulle kommit in i Riksdagen. Vänsterpartiet är klart större än Centern och Kristdemokraterna tillsammans. Man lämnar Folkpartiet långt bakom sig och närmar sig Sverigedemokraterna och Miljöpartiet som båda har problem med ett stagnerande stöd. En regering S + Mp skulle i Riksdagen bli större än hela Högerblocket M + Fp + Sd och inte vara i behov av aktivt stöd från Vänsterpartiet.

Inga kommentarer: