I går tyckte jag till lite om ett terrordåd på en marknad i den indiska staden Kokrajhar i delstaten Assam där en grupp från den terrorstämplade separatistgruppen Democratic Front of Bodoland gick till attack med både skjutvapen och handgranater på en marknad. Helt urskiljningslöst mördades minst 12 personer, både vuxna och barn. I min lokala Helsingborgs Dagblad och därmed också i Sydsvenska Dagbladet i Malmö fick händelsen i dag på morgonen en liten notis på 11 rader. Jag har också sett notiser i andra tidningar och SVT nämnde det i förbifarten i Rapport i går på kvällen. I staden Kokrajhar, som är huvudstad i distriktet Bodoland i nordöstra Indien, bor ungefär 35.000 innevånare.
Då inställer sig frågan, vad beror denna skillnad på? Ett skäl är naturligtvis det faktum att ju närmare geografiskt en händelse är, desto mer publicitet får den. Händer det i Malmö får det mer publicitet än om det händer i Rom. Händer det i Rom får det mer publicitet än om det händer i Melbourne. Helt naturligt! Men låt oss anta att det hänt i en stad i USA. Hade det fått lika lite publicitet, eller hade det då "blåsts upp" mycket mer? Jämförbart med om det hänt i Europa? Så det kan inte BARA vara avståndet. Är det helt enkelt så att indiska liv är mindre värda än europeiska eller amerikanska liv? Tyvärr tror jag att det är så. Fattiga indier är inte lika mycket värda som rika europeer eller nordamerikaner.
Sedan finns det ytterligare en skillnad. Den aktuella terrorgruppen i Indien är kristna extremister, inte islamister. I HD/SDS noterade man inte ens att det var en kristen terroristgrupp, vilket man dock nämnde på andra håll. Låt oss anta att det varit IS som slagit till i Indien. Undrar om det inte då också fått större publicitet. Ännu fler människor mördade av IS - nu i Indien också! Vansinnesdåd som utförs av misstänkta extrema islamister får automatiskt större publicitet än liknande vansinnesdåd utförda av "vanliga" förvirrade stackare. Det är nästan så att man kan märka att mediaintresset försvinner så fort det visar sig att den skyldige inte hade islamistiska mål med sin attack utan "bara" var psykiskt sjuk. Alltså var det inte intressant när det inte var islamister utan extrema kristna. Nyheter som bekräftar det man redan tidigare skrivit om får automatiskt större publicitet än nyheter som motsäger den trend man sprider just då.
Ibland är vår vanliga media inte mycket bättre än t.ex. den Sverigedumokratiska svansen som Avpixlat och liknande. Dom berättar om all kriminalitet som misstänks begås av "icke-svenskar", men håller tyst om all annan kriminalitet. Resultatet är naturligtvis är den som bara läser detta tror att alla brott utförs av invandrare. Kanske dags för vår traditionella nyhetsmedia att fundera över om deras uppgift bara är att bekräfta vad vi redan tror utan kanske också få oss att ifrågasätta våra fördomar?
En annan fundering är bevakningen av Dagens Nyheters avslöjande av en del tvivelaktigheter inom Riksrevisionen. Som ju ansvarar för att se till så att alla andra myndigheter sköter sig. I går tyckte jag ju till lite om Konstitutionsutskottets samtal med de tre riksrevisorerna. Ett samtal som slutade med i stort sett ingenting. KU:s moderata ordförande Andreas Norlén sammanfattade det hela med att visst hade riksrevisorerna gjort lite misstag, men det fixar dom nog till. Det som får mig att fundera över den här affären är dels det faktum att den ju har en lokal anknytning för mig. Och, det är just ordet "moderata" som får mig att tycka till om den här affären. I stort sett alla mediarapportering har helt utelämnat den moderata kopplingen i affären. Hade man gjort det om det var socialdemokrater som var inblandade?
En del av affären handlar ju om att den revisor som granskade Skånes avgående landshövding fick påtryckningar uppifrån om att stryka kritik. Skånes avgående landshövding var tidigare moderat riksdagsledamot och innan dess moderat kommunalråd i min hemkommun Åstorp. Vad det handlade om var ett ärende där Margareta Pålsson (landshövdingen) hade samrått med Arbetsgivarverket generaldirektör. Han blev sedan Riksrevisor och såg till att partikollegan Margareta Pålsson inte fick någon kritik för samma fråga. En annan del av kritiken har handlat om att de andra moderata Riksrevisorerna (som tidigare jobbade för Högeralliansregeringen) hjälpte sina partikollegor från Högeralliansregering att få nya välbetalda jobb på Riksrevisionen. Utan stadgeenlig rekrytering. Det intressanta för mig är alltså det faktum att vår borgerliga media i sin rapportering inte med ett ord nämnt det Moderata partiet när man rapporterat om skandalen! Hade dom varit lika tyst om partitillhörigheten om det varit socialdemokrater som trampat i klaveret? Vi har en i stort sett borgerlig media som dominerar!
Tidningen Dagens Industri lyckas till och med få det till att riksrevisorerna offrat sig för myndigheten? Skickligt!
