Dödande och populism

» Mer död löser inte problem.

Trump och Netanyahu firar att man lyckats fälla tillräckligt med bomber för att döda Ayatolla Ali Khamenei och flera andra ledare i Iran. Och det är väl inte många utanför Iran (eller i Iran...) som sörjer honom. Men det löser inte problemen! Möjligen kan det lösa problemen i opinionen i USA och Israel för deras båda krigiska ledare. Både Benjamin Netanyahu i Israel och Donald Trump i USA ligger risigt till i opinionen på hemmaplan och man hoppas nog på att ett snabbt krig ska bättra på den inhemska opinionen.

Men löser mördande av "förhatliga" ledare i andra länder de grundläggande problemen? Visst kan man som t.ex. LUF i Sverige och andra fira att förhatliga människor har dödats. Men leder det till något gott? Eller det leder det bara till ännu fler döda? Hur många döda amerikanska soldater kommer opinionen i USA att acceptera? Hur många döda israeler kommer opinionen i Israel att acceptera. Hur många döda i andra stater i Mellanöstern kommer opinionen i dessa länder acceptera.

Att ett krigshetsande Israel skulle attackera Iran kom nog inte som en överraskning för regimen i Iran. Det är inte första gången, det sker lite då och då. Att USA skulle haka på kom nog inte heller som en överraskning för styret i Teheran. I Iran är man med största sannolikhet helt införstådda med att man militärt inte kan mäta sig med den israeliska krigsmaskinen för att inte tala om ett militärt överlägset USA. Men troligtvis förfogar man över tillräckligt med robotar och andra dödsmaskiner för att skapa förödelse runt om i regionen. Och risken är stor att fanatiska anhängare startar en ny terrorvåg runt om.

Tyvärr är det så att de historiska erfarenheterna inte är så goda när det gäller möjligheterna att genom yttre ingripanden skapa "demokrati" i länder. Du kan helt enkelt inte bomba fram en demokrati. Ayatollornas makt i Iran har med största sannolikhet inget stort stöd från befolkningen. Tvärtom. Men man skapar inte en demokrati genom bomber. Ska man tillsätta sonen till en tidigare diktator (den gamla shahen av Irans son) som ny makthavare? Vad kommer det att leda till? Kaos och inbördeskrig? Risken är stor!

Men som sagt, tar det slut snabbt utan allt för stora egna förluster kanske man i varje fall kan rädda den egna opinionen i Israel och USA. Ett argument som används för attacken (attackerna...) är att förhindra att Iran skaffar kärnvapen. Fast samtidigt ju fler gånger kärnvapenmakten Israel (och kärnvapenmakten USA) angriper Iran så ökar ju känslan i Iran av att dom faktiskt också behöver kärnvapen för att kunna försvara sig.

Vi andra kan förvänta oss rejält höjde bensinpriser. Så kanske något gott...
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Sverigedemokraterna.

Är sverigedemokratiska politiker seriösa politiker? Vilken funktion fyller Sverigedemokraterna förutom att sprida rasism. SD-politiker kan knappt öppna munnen utan att varna för alla kriminella utlänningar som gör livet surt för oss hederliga svenskar. Att kriminaliteten är mer överrepresenterad bland SD-politiker än bland invandrare håller man dock ganska tyst om. När det gäller avhopp och uteslutningar leder Sverigedemokraterna överlägset ligan. Vi har en del exempel på moderata politiker som går över till Sverigedemokraterna. Senast helt nyligen i Malmö såg jag. Men motsatsen är större. Dvs SD-politiker som hoppar av och oftast blir politiska vildar. I Helsingborg har ett antal SD-politiker hoppat av. Jag läste ett referat från senaste kommunfullmäktigemötet i Helsingborg där nästan alla SD-ledamöterna i protest gick ut i salen när en av de avhoppade ledamöterna skulle upp i talarstolen.

Och vi behöver bara kolla in läget i min egen hemkommun Åstorps grannkommuner Bjuv och Klippan där kalabaliken är total.

Det senaste avhoppet i Riksdagen för Sverigedemokraterna, Katja Nyberg alltså, är tydligen inte riktigt löst än. Det är lite oklart vilken ställning hon egentligen har i partiet. Men uppenbarligen är hon mycket missbelåten med hur hon behandlats av "sitt" parti. Som vanligt när vi får "politiska vildar" så dyker frågan upp om rätten att sitta kvar på sin Riksdagsstol. Något som egentligen inte är en fråga att diskutera. Det kvittar vilket parti man representerar. Men man har valts in i Riksdagen (eller i regionala och lokala församlingar) som person. Inte som ett röstboskap till sitt parti. Hade det varit så så hade det ju bara behövts en person per parti som hade ett visst antal röster beroende på valresultatet. Lämnar man partiet (eller utesluts) så avgör man själv om man vill sitta kvar som "politisk vilde" eller byta parti (om man släpps in) eller helt enkelt lämna politiken. Det får partierna acceptera. Att konflikten uppstår med partiet kan bero på att den aktuella politikern trampat rejält i klaveret (som Katja Nyberg), men det kan också beror på missnöje med partiets sätt att styras eller partiets val av inriktning.

Så har t.ex. ett stort antal kvinnliga politiker runt om i landet lämnat Sverigedemokraterna i protest mot en kvinnofientligt styre med maktfullkomliga gubbar i ledningen. - "Jag blev nedsmutsad inför hela svenska folket" hävdar Katja Nyberg som är missbelåten med hur hon behandlats sedan hon plockats in av polisen och blodproven visat på både alkohol och droger i blodet. - "De hade bestämt sig när jag kom dit att jag skulle avpolletteras totalt." Eller: - "Jag upplevde att man agerade som en folkdomstol." Ska vi tycka synd om henne? Hon verkar själv tycka det i varje fall.

Jag för min del konstaterar bara att konflikter finns i alla partier. Alla partier drabbas av "politiska vildar". Men Sverigedemokraterna leder ligan överlägset. Och det finns en anledning till detta! Men sådant verkar inte bita på SD-mobben. Dom bryr sig inte om skandaler. Populistiskt missnöje och rasism står över allt annat!