Ibland känns det som om de svenska politiska partiernas ledning har som främsta syfte att avveckla det egna partiet. Partierna agerar många gånger på ett sätt som påminner om suicidalt agerande.
Låt oss börja med Liberalerna, som förr hette Folkpartiet. Sedan dess har man avskaffat "folket"! I den Brunblå regeringssörja som Liberalerna är en viktig beståndsdel av lovade man att vara en garanti för att hålla Sverigedemokraterna stången. Sedan lade man sig ner och förvandlade sig själva till en välkomstmatta för SD att torka fötterna på.
Men trots allt beslutade partiets landsmöte att man inte tänkte acceptera att Sverigedemokraterna blev en del av regeringen. Sedan gjorde man plötsligt en total saltomortal efter att partiledaren Simona Mohamsson tydligen haft en fika med Jimmie Åkesson, att vi struntar i Landsmötets beslut och gör tvärtom. Efter en hjärtlig kram inför pressen lydde ett extrainkallat Landsmöte direktiven från partiledningen och bytte åsikt snabbare än vad jag själv byter strumpor. Nu är man långt ifrån Folkpartiet, man är i princip långt ifrån hela folket.
Istället har flera besvikna liberaler bildat nya partier. Oftast bara lokalt. Men ett antal f.d. liberaler har nu bildat partiet Liberalt initiativ – Folkpartisterna. Kanske kan man locka några liberala väljare och ytterligare minska chanserna för Liberalerna att överleva.
Ett annat sådant pajasparti är det som kallas Medborgerlig Samling som är en form av extremt högerliberalt pajasparti. Dom har funnits i ett antal mandatperioder men egentligen aldrig lyckats skapa sig något inflytande, mer än att stjäla lite väljare från de andra partierna på högerflanken. Tidigare stod det i deras partiprogram att kommuner t.ex. aldrig skulle syssla med annat än just det som det står i lagen att kommunerna ska syssla med. Men det finns ju mycket annat kommunerna gör som det inte står i lagen men som vi väljare ändå förväntar oss. Som kultur, föreningar, stadsmiljö och mycket annat. I min hemkommun Åstorp har vi fått en herre som dragit igång en avdelning av Medborgerlig samling som lite av ett enmansprojekt. Han har faktiskt lyckats få kommunen att inrätta en form av arkitekturpris. Det delades ut första gången 2024, men förra året blev det inget. Det står nog inte i lagen att kommunerna ska dela ut arkitekturpris. Just nu arbetar han intensivt för att kommunen ska bygga ett badhus. Det står det nog inte heller något om att kommunerna ska bygga badhus. Nyligen samlade han in namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning för att stoppa bygget av ett nytt Kommunhus. En intensiv kampanj på sociala medier med ganska förvanskade siffror om kostnaden gjorde att han fick ihop ca 800 namnunderskrifter. Vilket inte var tillräckligt många för att "tvinga" kommunen att ta upp frågan, det krävs att 10% av de röstberättigade skriver under, dvs ca 1200.
Hur som helst ställer han nu upp i Kommunvalet med en lista på tre namn. Och har krävt att kommunen ska behandla hans parti på samma sätt som de partier som är etablerade när det gäller valsedlar, affischering osv. Något som inte är en kommunal skyldighet… Det är väl tur att partiet strukit den biten ur partiprogrammet!
Ett annat parti som egentligen arbetar självdestruktivt är Sverigedemokraterna. Samtidigt som man är högröstade om skärpta straff och att bekämpa brottslighet är partiet det parti som har överlägset störst andel kandidater som är kriminellt belastade. Partiet drabbas regelbundet av ledamöter som tvingas avgå efter att ha avslöjats med "Bristande vandel". Detta i en omfattning som inget annat parti ligger i närheten av. Senast har vi ju två SD-riksdagsledamöter som på kort tid tvingats avgå pga åtal.
Sverigedemokraterna leder också ligan när det gäller avhoppade politiska vildar. Partiet driver ivrigt frågan om att politiska vildar ska förbjudas. Är dom inte längre medlemmar ska dom förlora sina mandat. Den åsikten drevs dock inte när två moderata riksdagsledamöter hoppade av och blev politiska vildar. Men hälsades välkomna till Sverigedemokraterna…
Vi har också ett Vänsterparti som har lite svårt att granska kandidaterna innan dom sätts upp på listan så att dom inte fört fram lite väl "radikala" åsikter. Främst när det gäller konflikten i Mellanöstern. Där stödet för den palestinska sidan allt för lätt kan utvecklas till ett direkt stöd för terrorism eller skuldbeläggande av judar som grupp för vad staten Israel gör. Eftersom jakten från högermedia är intensiv för att avslöja sådana övertramp borde partiet vara noggrannare vid granskningen av kandidater.
När det avslöjas utnyttjas ju detta direkt för att misstänkliggöra hela det Rödgröna blocket. - "Nu har nio antisemiter och terrorromantiker fått lämna partiet. Jag har en fråga till Nooshi Dadgostar: Hur många har ni kvar?" Så passade Ulf Kristersson på att utnyttja situationen och fråga. Men som någon sade borde svaret vara: - "Hur många rattfyllerister, kvinnomisshandlare, knarkhandlare och barnpornografibrottslingar finns kvar i ditt regeringsunderlag?"
Det är dags för ALLA partier att ta på allvar att de kandidater man utser inte har "Bristande vandel".
I Moderaterna frodas girighet. Något jag tyckt till om flera gånger här på Sven Tycker. Skillnaden med andra partier är att denna "girighet" och "Bristande vandel" inte är ett hinder för fortsatt karriär i partiet. Något det ju faktiskt är inom andra partier. Senast är upprepade skandaler med Ulf Kristersson och hustrun Birgitta Ed (som är präst) och deras oförmåga att skilja på sitt och statens. "Bristande vandel" om något.
Socialdemokraterna kallar sig traditionellt för ett "Vänsterparti" men fjäskar för högern på ett sätt som borde få partiets ledning att rodna av skam.
Kristdemokraterna kallar sig för "kristna" men uppför sig ofta på ett sätt som borde få Bibeln att skrynkla ihop sig av skam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar