Man ska inte lova för mycket

» Det brukar straffa sig.

Det är alltid mycket lättare att sitta i opposition och lova att lösa alla problem på direkten än att tvingas ta ansvar för att verkligen lösa dom. Får man sedan Makten och tvingas erkänna att det var inte så lätt som man lovade några månader tidigare så brukar den typen av löftesbrott straffa sig.

Det är det denna Brunblå sörja som låtsas styra vårt land har drabbats av. Det var lätt att stå i talarstolen och vifta med falukorvar och lova att sänka bensin- och dieselpriserna rejält. Det är lätt att klaga på höga skatter och lova rejäla sänkningar samtidigt som lovar både den ena och den andra satsningen. Att ekvationen inte går ihop är inget att bekymra sig om när löften ges och väljarna ska lockas. Men problemen pockar på sin uppmärksamhet när sedan alla orealistiska löften ska infrias. Det är där vår Brunblå sörja sitter idag. Och som en följd av detta så sviktar opinionen,

Klagar man dagligen på en ökad kriminalitet i samhället och lovar att omedelbart lösa det med hårdare tag kan man nog locka väljarna en gång. Men om verkligheten kryper ikapp och det visar sig att hotet om hårdare tag och hårdare straff inte får den utlovade effekten utan kanske till och med tvärtom. Ja, när kriminaliteten främst verkar öka så blir väljarnas dom hård.

Under många år har svenskarna (enligt Novus) tyckt att Moderaterna och/eller Sverigedemokraterna har den bästa politiken när det gäller just "Lag och ordning". I dom senaste 12 undersökningarna sedan februari 2021 har det varit så. Men helt plötsligt i den nya undersökningen i november i år så har Socialdemokraterna övertagit förstaplatsen. I åratal har man lovat att om vi bara låser in skurkarna på livstid så löser det sig. Men fängelserna är överfulla och trots det så går utvecklingen åt fel håll. Kanske börjar väljarna inse att det är inte bara hårdare tag som behövs utan det krävs mer och annorlunda metoder också. Visst ska brottslingarna låsas in, men om man inte ser till att det inte rekryteras nya så löser man inte problemet.

Man måste vara försiktig med löften. Det ska vara realistiskt att kunna infria dom också. Vår Brunblå sörja har inte lyckats få bukt med inflationen. Den svenska Bruttonationalproduktionen sjunker. Vi är i princip ensamma i EU om detta. Arbetslösheten ökar kraftigt. Men vår Brunblå sörja har ju i varje fall lyckats få oss att bli medlemmar i NATO. Ja, nästan i varje fall. Svansandet, knäkrypandet och alla pinsamma löften har ju i varje fall nästan fått Mr Erdogan of Turkey och herr Orbán i Ungern att så småningom godkänna den svenska ansökan. Snart... Kanske...

Novus regelbundna undersökning innehåller 10 olika delområden där de som svarar ska ange vilket parti dom tycker har den bästa politiken inom de 10 olika områdena. De tio områdena är: Sjukvården, Skola och utbildning, Lag och ordning, Invandring/integration, Klimat, Landets ekonomi. Äldreomsorg, Energipolitik, Miljö samt till slut Sysselsättning.

Av dessa 10 områden så leder Socialdemokraterna i 7 av dom. Miljöpartiet leder i två områden, Klimat och Miljö. Det finns tillräckligt många främlingsrädda eller rasister för att ge Sverigedemokraterna förstaplatsen när det gäller Invandring/integration. Men alla de övriga 7 områdena sätter alltså väljarna Socialdemokraterna främst. Vi kan alltså notera att det "statsbärande" regeringspartiet Moderaterna inte ligger främst inom något område. Kan man tolka det hela som ett enda stort fiasko för Ulf Kristersson?

Det är nästan så att man får ett lätt skrattanfall när man läser Tove Lifvendahl i moderatmegafonen Svenska Dagbladet när hon ska försöka trösta en lätt gråtande Ulf Kristersson. Opinionen är det minsta bekymret försöker hon trösta Ulf Kristersson med. Hon uppmanar Ulf Kristersson och Moderaterna att strunta i opinionsundersökningarna. - "Sverige behöver och förtjänar en regering som är fokuserad på det uppdrag den har åtagit sig, och som inte ägnar tiden ett år in i mandatperioden åt att ängsligt snegla på opinionssiffrorna." Och det har hon kanske rätt i. Mycket kan hända fram till nästa val. Fast frågan är om väljarna har så mycket tålamod med en regering som lovat friskt men sedan går utvecklingen i motsatt håll. Hur länge står de sista kvarvarande entusiasterna inom Kristdemokraterna och Liberalerna ut med att se sina partier utplånas? Hur länge accepterar moderatväljare att se hur risken för att det blir Sverigedemokraterna som blir det styrande partiet medan Moderaterna får bli ett stödparti till SD även formellt och inte bara som idag i praktiken?

Jag tror faktiskt att Ulf Kristersson ska oroa sig ännu mer för förlorat förtroende hos de grupper som bär upp partiet. Näringslivet och finansen. Det är stödet från dessa grupper, både i opinionsarbetet och rent finansiellt som tryggar Moderaternas valkampanjer. Men jag såg en undersökning som berättade att bland näringslivstopparna så var faktiskt Jimmie Åkesson favoriten. Och DET är oroande för Ulf Kristersson. Sedan ser jag att skattekverulanterna i föreningen Skattekver... f'låt Skattebetalarna är den officiella benämningen, fortsätter att vara missnöjda. Men å andra sidan gnäller dom alltid!

Lycka till Tove och Uffe!

Vi ska kanske påpeka att enligt Ipsos senaste undersökning så har fortfarande SD och M övertaget när det gäller Lag och ordning.