Om att trampa i klaveret

Det var många politiker, media och andra som gjorde bort sig rejält med förutfattade gissningar om var skulden till terrordåden i Oslo låg. En av de som trampade rejält i klaveret genom att ge utlopp för sina ideologiska fördomar var Andreas Braw, som är ordförande för Sverigedemokraternas... nä, det var visst Kristdemokraternas ungdom i Stockholm han var ordförande för. På Facebook var han mycket snabbt ute och visste med säkerhet vem som var skyldig: - "När alla ska vara vidsynta och hävda att vi inte vet säkert vem som ställt till med blodbad i Oslo: Jag sätter en månadslön på att det är islamister. Med OB-tillägg." kläckte han ur sig utan att tänka. - "Jag har aldrig upplevt något liknande." är Mats Odells syn på det hela. - "...man måste kunna reagera..." är Andreas Braws bortförklaring. Och det måste man få lov att göra. Jag reagerar verkligen på klantens tramp i klaveret. Fast man kan undra hur mycket "tramp i klaveret" det är och hur mycket som egentligen beror på Andreas Braws ideologi och fördomar. I ett debattinlägg skrivet av just Andreas Braw, skriver han Visst finns det militära lösningar i Afghanistan och argumenterar för mer militära lösningar på konflikter. Mer krig och våld! Både Andreas och Anders Behring Breivik kallar sig konservativa kristna...!

Att ungdomsförbund ibland kan hamna lite snett ser jag i rapporter från Folkpartiets LUF:s kongress. Tidelag är OK, legalisera cannabis och krav på språk och lagtest för att få bli svenska medborgare finns bland besluten. En spännande blandning.

Som ett led i att finansiera det femtioelfte jobbskatteavdraget ska högkostnadsgränserna för medicin och läkarvård höjas. Socialdepartementet vill höja gränsen för läkemedel från 1800 till 2200 kronor och för läkarvård från 900 till 1100 kronor. Någonstans måste man ju ta pengarna när skatten ska sänkas för de som har sitt på det torra och som dessutom behöver få städhjälpen subventionerad.

För att spara en hacka har ju vinstdrivande Samres bestämt sig för att upprätta en samtalscentral i Senegal. Ett 30-tal unga senegaleser ska under 8 månader snabbutbildas i att prata svenska. Och sedan ska dom för en månadslön på 2.800 kronor ta emot telefonsamtal med beställning av färdtjänst och liknande. Och det är klart, Samres VD Björn Falk kan ju öka sin lön med några 100.000 om det går bra. Tyvärr räcker inte lönen på 2.800 till att betala hyran i Dakar. Men vad gör det Björn Falk om vinstmarginalen kan ökas. Men jag ska vara ärlig, lönen har höjts till 3.500 kr i månaden. Men det räcker fortfarande inte till att betala hyran...

FörsäkringsKASSan som urkass arbetsgivare

På Försäkringskassans interna Intranät informerades det i dag om att ett nytt modernare samverkansavtal är på gång. Och det ska bli spännande att se hur det ska fungera. I dag fungerar det nämligen inte alls. Siv Norlin, som är avdelningsordförande för ST inom Försäkringskassan (den överlägset största fackliga organisationen på Försäkringskassan) använder det mer diplomatiska uttrycket "si och så" när hon ska beskriva hur samverkan med personalen skett sedan Försäkringskassan förstatligades för några år sedan. Utvecklingen sedan dess har gått mot en centraliserad och toppstyrd kommandoorganisation. Inte ens chefer ute i verksamheten får bestämma något, utan alla besked är att man får vänta på direktiven från ovan. Man brukar när man ska vara elak om hur samverkan fungerar på arbetsplatserna säga att personalen i varje fall får bestämma färgen på gardinerna. Mycket tyder på att inte ens detta får bestämmas, utan det sker genom direktiv från ovan för att allt ska bli enhetligt i den nya organisation som Försäkringskassan är på väg in i. Denna går i korthet ut på att man lämnar alla mindre orter i stort sett helt. Medan det mesta arbetet ska utföras av ett B-lag bland personalen på ett litet antal produktionsfabriker i landet. Vissa ärendeslag (A-laget främst i form av rehabilitering osv) är centraliserat till lite fler platser. Allt medan personalen flyttas runt som schackpjäser allt eftersom direktiven från ovan skickas ut. Vill allmänheten har kontakt med Försäkringskassan är man utlämnad till Internet, mottagningar i några större städer eller en telefonikundtjänst (den ska uppgå till sammanlagt 660 personer placerade i ett par städer i Mellansverige. Sin handläggare ska man inte kunna ringa till direkt.

Fast vi har tur att man inte gör som Samres som står för färdtjänsten. Dom ska visst utlokalisera sin telefonkundtjänst till Moldavien...

Så är det då dags för den årliga kampanjen för att vi ska vara mer aktiva i vårt PPM-val. Denna kampanj drar igång tidtabellsenligt i samband med att de nya pengarna en gång om året sätts in på våra fonder. Själv har jag gjort ett aktivt val. Jag valde att inte välja! Och har alltså mina PPM-pengar i den överlägset största fonden, den s.k. Premiesparfonden. Denna är drygt 8 gånger så stor som den näst största fonden. I år har 9 fonder av de 20 största gått minus (bland dessa den 2:a, 3:e, 4:e och 5:e största fonderna). Den största, Premiesparfonden, tillhör de som gått plus. Att välja aktivt är ett risktagande. Det kan gå bra, men det kan också gå åt helsefyr. Mer än 10 av fonderna har under året tappat mer än 20% av kapitalet. Den sämsta har tappat 35%. När propagandan för att välja mer aktivt kommer igång, påpekar man alltid att det inte kostar något att flytta pengarna. Själv kan jag inte riktigt förstå varför det inte ska kosta. Flyttandet är trots allt förknippat med en kostnad. Om den som håller på och flyttar runt ofta inte betalar för detta innebär det att vi andra som inte flyttar runt får betala den kostnad dom förorsaker med våra avgifter. Någon som tycker det är rätt?

Slutligen noterar jag att George W Bush gått på ännu en stjärnsmäll. En underrättelserapport i USA berättar att Iran inte har något aktivt kärnvapenprogram längre. Och (B)usch som satsat på att få genomföra en attack på Iran tillsammans med Israel innan han avgår. Nu lär det inte bli något av. Synd att underrättelseverksamheten inte var lika fristående och modiga när det gällde Iraks massförstörelsevapen. Det hade kanske kunna rädda många liv om man undvikit inbördeskriget i Irak. Risken är att Israel nu gör en attack själva.