Välfärd till lägstbjudande

En av skandalerna som ingår i Caremagate handlar om äldreboendet Koppargården i Stockholm som drivs av Carema som i sin tur ägs av diverse riskkapitalister placerade på olika skattesmitaröar. För ett år sedan slog en läkare larm om att allt inte stod rätt till på Koppargården. Ansvariga på Stockholms stads stadsdelsförvaltning i Hässelby-Vällingby valde då att sopa det hela under mattan och gjorde inget. När samma läkare på nytt slog larm i september i år läckte uppgifterna till Dagens Nyheter och stadsdelsförvaltningen blev tvingade att reagera. Den senaste reaktionen är att den läkare som slog larm nu har avpolletterats - för samarbetssvårigheter. Så kan det gå för den som larmar om bekymmer i den privatiserade och kommersialliserade vården, en spark i häcken från myndigheterna som fortsätter att skydda månglarna.

Ytterligare ett bevis på hur djupt vi sjunkit i utförsäljningen av vår välfärd till kapitalintressena är det faktum att Stockholm efter en upphandling beslutat att slänga ut Röda Korsets Center för torterade flyktingar från verksamheten. RKC har bedrivit den här verksamheten i 26 år, och den har blivit synonym med denna typen av behandling. Men Stockholm har gett uppdraget till företaget WeMind AB istället. Inte för att dom anser att dom skulle sköta uppdraget bättre, tvärtom. Dom har aldrig sysslat med sådant. Den utvärdering som gjorts ger RKC bättre betyg. Men WeMind AB ger ett lite billigare anbud. Att dom aldrig sysslat med det här (medan Röda Korset har 26 års erfarenhet) har ingen betydelse. Dom är lite billigare! Hela den politiska ledningen i Stockholm borde sätta sig i skamhörnan med dumstrut på.

Jag har vid flera tillfällen kommenterat den dragkamp som pågår inom Högerregeringen om vilka krav på svavelutsläpp som ska ställas på sjöfarten i Östersjön. Senast kommenterade jag detta den 23 oktober och innan dess den 8 oktober. Vad det hela handlar om i korthet är att Miljödepartementet under ursprungligen Andreas Carlgren anser att Sverige ska följa en rekommendation från FN:s sjöfartsorgan IMO om att radikalt begränsa utsläppen av svavel från sjöfarten i Östersjön. Detta har den moderata Infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Swärd haft synpunkter på och protesterat mot. Det blir för dyrt för sjöfarten tycker hon, och då måste miljöhänsynen offras. När Andreas Carlgren slängdes ut ur regeringen sedan Centern under Annie "I love Maggie Thatcher" Lööf tagit ännu ett steg åt höger och ersatts av Lena Ek togs ett steg mot att lösa den interna konflikten i Högerregeringen. Och nu är det löst, i ett gemensamt debattinlägg i Svenska Dagbladet lägger sig nu Miljödepartementet platt och som vanligt får miljön ge vika när kapitalet talar. Sverige ska invänta EU. Det EU där nämnda centerpartistiska Miljöminister arbetat för lobbygrupper som hjälpt kapitalintressena att påverka politikerna.

För övrigt har ni väl läst om de senaste supporterhuliganerna som gav sig till att slåss. Föräldrarna började slåss under en pojklagsmatch i ishockey! Det finns alldeles för många mammor och pappor som drömmer om att deras barn ska bli stora internationella stjärnor och tjäna en massa pengar medan mamma och pappa kan sola sig i glansen. Barnen däremot vill mest ha skoj. Det är dags för idrottsrörelsen att på allvar få föräldrarna att lugna ner sig.

Jag läser att Iran hävdar att man skjutit ner ett amerikanskt spaningsplan av typ RQ-170 (en obemannad s.k. drönare). Kan ni tänka er den amerikanska reaktionen om amerikanskt luftrum kränkts av, låt oss säga, ett kubanskt spaningsplan? USA säger sig kämpa för demokratiska värderingar runt om i världen. Men man gör det med metoder som inte har med demokrati att göra. Man tar sig rättigheter som man inte accepterar att andra tar sig.

Vinterjogging: Jag undrar hur många gånger jag får anledning att använda den inledningen? Hur som helst gav jag mig iväg ut på en joggingrunda i dag på eftermiddagen. Förra söndagen blev det inget av förklarliga skäl. Även i dag blåste det rejält kallt och ruggigt. Men det regnade i varje fall inte när jag sprang. Det blir inga långa rundor så här års. Standardrundan är på 5,5 km via elljusspåret vid Tingvalla. Och 14 dagars uppehåll kändes i benen. Det var tungt att springa. Och jag hade faktiskt vissa tvivel på om jag skulle orka springa i uppförsbackarna i Tingvallaskogen. Men det gick. Tiden 32.25 är dessutom lite bättre än jag befarade efter den första kilometern. Men det är uppenbart att ålder, årstid och inaktivitet tar ut sin rätt.

Slutligen noterar jag att skandalen med Tjabo och hans vänners mörkläggande och ljugande fortsätter. Är det inte dags att ta ut pension nu?

Stressa mindre

För en liten tid sedan läste jag om några forskare som mätt hur fort folk gick i olika storstäder. Och deras undersökning visade att storstadsbor stressar, och att tempot har ökat på senare år. Bland de städer i världen där folk har mest brådis var Köpenhamn underligt nog. Stockholm fanns inte ens med i undersökningen. Den anses väl internationellt för en småstad. Själv tycker jag inte att köpenhamnarna är speciellt stressade, men kanske går jag på fel ställen vid fel tidpunkt. Strøget är kanske fel plats att mäta på. Där är danskarna dessutom i minoritet bland alla turister. En mindre vetenskaplig metod att mäta hur stressade folk är i städer är att studera beteendet i rulltrappor. Stå still på fel sida i rulltrappan i Londons tunnelbana är till exempel inte rätt metod att värna sin egen hälsa. Man blir direkt nedsprungen. Ju mer stressat folk är, desto mer springer dom i rulltrappan. Jag själv har brukat skämta om att det brukar ta 2 dagar i Stockholm, sedan halvspringer man som alla andra 08-or. I Helsingborg finns inte den tidigare nämnda disciplinen i rulltrappor. Mycket få människor går i rulltrappan, och då får man vara så god att gå i sicksack mellan de som snällt åker. De tillfällen folk går i rulltrappan i Helsingborg är när rulltrapporna på Knutpunkten som vanligt står stilla - även kallat Manuell rulltrappa! Tyvärr verkar rulltrapporna i Knutpunkten vara levererade av Bombardier - dålig kvalitetskontroll.

Ingela verkar har ett särskilt öga för att hitta mobiltelefoner. I dag var det den andra på mindre än två år som jag sattes att försöka hitta en ägare till. Den förra låg på en stig, den här på en parkbänk. Det här med att sitta och leta igenom någon annans mobil efter ledtrådar till vem som äger den är en mycket pinsam aktivitet. Man vet ju inte vad man kan hitta. Folk verkar spara den ena pinsamheten efter den andra i sin mobil så man vågar ju inte leta hur som helst. Den förra lyckades vi hitta ägaren till genom att hitta telefonnumret på hitta.se. och där fanns även ett hemnummer - det hade ju liksom inte varit någon nytta att ringa på mobilen. Den här gången hittade vi en "Pappa" i telefonlistan, och genom att ringa honom och berätta att vi hittat en mobil med det speciella numret så kunde han ju kontakta den rätta ägaren. Håll i era mobiler!

Det här med att det ska slåss i ishockey verkar vara ett måste bland de inblandade. För en tid sedan läste jag om en ledare som tyckte att ett rejält slagsmål lättade upp stämningen och att det gladde publiken. I dag har Aftonbladets sportbilaga rubriken "Stoppa inte slagsmål" över ett helt uppslag och deras hockeyskribent Tomas Ros fortsätter med "Slagsmål skadar inte - det höjer upplevelsen..." Det är inte underligt om idrottsfansen uppför sig illa när ledare, spelare och journalister tycker att ett rejält slagsmål höjer stämningen. Jag som trodde att man tittade på hockey för att titta på lirare. Vill man se slagsmål kan man gå på boxning eller på bio. Skäms dom inte ett dugg?