En söndag som alla andra

» Siffernörden slår till igen

Jag har påpekat det så många gånger nu att det känns nästan enformigt. Men, jag gillar siffror! Att läsa väljarundersökningar är alltid lika spännande. Jag är fullt medveten om att felmarginalen är mycket stor (egentligen klart större än den som opinionsinstituten själva erkänner). Men, trots detta är det hela tiden lika spännande att följa staplarnas upp- och nedgångar. Man kan läsa ut precis vad som helst - som man vill läsa ut - ur en undersökning. I dag är det Svenska Dagbladet som publicerar sin månatliga undersökning, som görs av Sifo.

Vad kan vi då läsa ut av denna? I den tryckta tidningen gör man en jämförelse med årets första undersökning, den som gjordes i januari 2016. I en sådan jämförelse är Socialdemokraterna den stora vinnaren. S är nu uppe i 27,6% (+4,4 sedan årets början). En annan stor vinnare är Centerpartiet som med 9,1% (+2,3) ligger på sina högsta siffror det här årtusendet (dvs sedan 1991). För övrigt är det bara ett parti till som ökat sedan januari, Vänsterpartiet som får 8,4% (+0,3). Alla de andra partierna ligger nu på minus sedan årets början med undantag för Folkpa... f'låt Liberalerna som ligger stilla på exakt 6,0%. Störst förlust har Moderaterna som får 22,2% (-3,4). Sverigedumokraterna har också tappat rejält sedan januari och får 15,2% (-3,0). För övrigt har Kristdemokraterna nu 3,6% (-0,8 sedan januari) och Miljöpartiet 5,2% (-0,7).

Är då detta positiva siffror? Visst är det så. Allt fler politiska kommentatorer har börjat göra en ny indelning av den politiska kartan i Sverige. Där Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor håller på att föra Moderaterna och Kristdemokraterna allt längre ut på högerkanten. En högervridning inom det borgerliga blocket där Centerpartiet och Folkpartiet inte följer med. Samtidigt har ju Stefan Löfven helt uppenbart fört Socialdemokraterna allt längre högerut in i en mittfålla. Alltså börjar allt fler dela upp den svenska politiken i ett Högerblock (M + Sd + Kd), ett Mittblock (S + Mp + C + L) och sedan ett Vänsterblock med Vänsterpartiet. Visst är en sådan fundering spännande? Det positiva är att det är just Högerblocket som är den stora förloraren i opinionen. Anna "Stockholmare är smartare än lantisar" Kinberg Batra har totalt misslyckats i sin högervridning av Moderaterna. Distanserandet från Fredrik Reinfeldt och närmandet till Sverigedumokraterna har inte givit någon positiv utdelning, utan många (tydligen främst i just Stockholm) har lämnat M och gått över till C. Totalt får detta Högerblock nu 41,0% (-7,2 sedan januari). Det nya Mittenblocket som skapats får 47,9% (+6,0 sedan januari). Ett val med just dessa siffror skulle gett detta Mittenblock en egen majoritet i Riksdagen eftersom Kd ju skulle åkt ut. Även om en vänstermajoritet är vad jag skulle önskat så vore detta i varje fall den näst bästa lösningen. Det skulle ge en regering med majoritet som kan driva en lite mer konsekvent politik.

Den stora glädjen med en sådan här fundering är ju det faktum att högern håller på att tappa rejält. Allt fler undersökningar visar att Sverigedumokraternas framgångar nu nått sin kulmen. Allt fler inser att det här partiet är en samling rasistiska högerextrema pajasar. Det som återstår är en nedgång. Samtidigt är Moderaternas högtidsstund nog också över. Anna Kinberg Batras högergir har främst gett till resultat att liberala moderater ser sig om efter en annan hemvist. Att locka till sig avhoppade sverigedumokrater räcker inte till. Socialdemokraterna ligger historiskt lågt, men är i varje fall på väg uppåt igen. Vänsterpartiet stretar sig sakta uppåt samtidigt som Ebba Busch Thors Kristdemokraterna med allt större sannolikhet har gjort sitt i den svenska rikspolitiken. Miljöpartiet har tappat sin idealitet när man fått makt. På riksplanet tillsammans med S, men ute i kommunerna ofta i samarbete med det borgerliga blocket. Förutom de gröna frågorna vet folk helt enkelt inte vad Mp står för. Det är allt och inget, som kompromissas bort mot lite soppa vid maktens bord.

» Den komiska rysskräcken

Jag vet faktiskt inte om konsekvenserna av den svenska rysskräcken är främst komiska eller tragiska. Ryska Gazprom ska ju bygga en ny gasledning, NordStream 2, från Ryssland till Tyskland för att exportera mer naturgas till Europa. Leveranser som det på många håll i Europa finns stora intressen i att få. Bland annat i Tyskland som förtvivlat behöver ersätta farlig kärnkraft och naturvidrig kolkraft. Det holländska bolag som ska bygga gasledningen ville bland annat använda hamnen i Slite på Gotland och Karlshamn i Blekinge för lagring av rör osv. Men då slog den svenska rysskräcken ut i full blom. Som sagt tidigare kändes det som om man misstänkte att ryska Spetsnaz-soldater skulle gömma sig inne i rören för att plötsligt rusa ut och ockupera Gotland. Nu slutade det hela med att kommunpolitikerna på Gotland och i Karlshamn kände sig tvingade till att tacka nej till inkomster på 100 miljoner kronor och att bland annat få hamnen i Slite tillbyggd och moderniserad.

Nu ser jag att Rönne på Bornhom i Danmark istället anmält intresse för att tjäna pengarna tillsammans med de hamnar i Finland som redan skrivit kontrakt med Gazprom. I Finland och Danmark blommar inte den svenska rysskräcken ut på samma sätt. Som jag läste en svensk forskare uttrycka det: Danmark har inte varit i krig med Ryssland, som Sverige har varit. Visserligen är det 200 år sedan, men skräcken finns fortfarande kvar.

Jag vet faktiskt inte om det är komiskt eller tragiskt?