Pang pang

» Jag blir livrädd

Mycket tidigt i går morse sköts 20-åriga Eric Torell ihjäl av tre beväpnade poliser. Poliserna uppger att dom upplevde situationen som hotfull och flera av dom öppnade samtidigt eld mot 20-åringen, som avled. Eric Torell var autistisk och hade Downs syndrom och hade rymt hemifrån under natten och hade då tagit med sig en leksakspistol i plast. Enligt föräldrarna befann han sig intellektuellt på en 3-årings nivå.

Jag är också pappa till en 20-årig pojke med svår autism. Han har inget talspråk och kan bli väldigt frustrerad när det inte fungerar som han vill och ingen förstår vad han vill. Han får inte vistas ensam, varken hemma eller ute i samhället. Vad hade hänt om han varit ensam och inte hade lytt polisens uppmaningar, helt enkelt därför att han inte begriper dom? Jag blir livrädd!

I går bröt Kimmy sönder sin laptop. Ingen befann sig i rummet när han satt och spelade musik på Spotify med den. Antagligen var det något som hände som gjorde att det inte fungerade. Kanske hade han blivit utloggad och han kan inte logga in själv. Kanske är det bara värmen som gjort honom frustrerad. Kanske är det helt enkelt så att han är förvirrad av att skolan är slut (han tog studenten) och nu under några veckor inte har någon annan sysselsättning än att gå hemma. Hur som helst fungerade det antagligen inte, och det fanns ingen i närheten som kunde hjälpa honom. Det är inte första gången den typen av frustration blivit kostsam för oss. Samtidigt är jag privilegierad som har en 20-årig son som regelbundet ger mig en kram. Vad hade hänt om det funnits beväpnade poliser i närheten när han blir frustrerad och dom känt sig hotade? Jag blir livrädd!

Den Sverigedumokratiska reaktionen på händelsen var omedelbart att poängtera: - "Sverige behöver riktiga gränskontroller. Införseln av illegala vapen måste stoppas." Man hänvisar till Polisen som berättat: - "Enligt Stockholmspolisen har utvecklingen att göra med att det finns stora mängder illegala vapen i omlopp, vilket innebär att många poliser i yttre tjänst ofta hamnar i situationer där de är tvungna att använda tjänstevapnet." Mitt råd till Sverigedumokraterna är att inte ha så bråttom med att dra slutsatser innan man vet mer om händelser. Sedan kan vi väl alla gemensamt gå ut och kräva ett stopp för import och försäljning av leksaksvapen. Barn ska inte leka med vapen!

Den Sverigedumokratiska svansen var också snabbt ute på sociala medier med den ena hårresande historien efter den andra. Bland att spreds det snabbt på Facebook uppgifter om att den skjutne var en afghansk vapensmugglare.

Vi kan alltså konstatera att vi inte ska ha allt för bråttom med att dra slutsatser och tro att vi vet vad som hände. Jag vet inte om det hela berodde på att skjutgalna poliser såg en chans att äntligen få använda sina vapen i verkligheten. Eller om det handlar om att våldet i samhället (verkligt eller bara upplevt) blivit så vanligt att poliser hela tiden är beredda på att dom ska bli hotade och därför reflexmässigt skjuter innan dom hunnit tänka efter en extra gång. Eller kanske är det så att den autistiska 20-åringen med Downs syndrom med sin leksakspistol i plast uppträdde så hotfullt mot poliserna att den enda chansen att skydda sina egna liv var att alla tre öppnade eld för att oskadliggöra den våldsamma mannen. Förhoppningsvis kan den utredning som görs visa vad som är rätt.

Hur som helst så ökar antalet dödsskjutningar kraftigt i Sverige. Under perioden 1990-1999 sköts totalt 7 personer ihjäl av polisen. 2000-2009 var det 9 personer. Under den nuvarande tioårsperioden är det redan uppe i 20. I år har redan 6 personer skjutits ihjäl av polisen. Den högsta siffran något år sedan man började föra statistik. Beror detta på att våldet ökat i samma utsträckning. Beror det på att vi helt enkelt är fler svenskar. Jag såg att polisen bland annat förklarat det med att det finns fler poliser i dag! Jag trodde vi hade färre poliser? Eller är det kanske alla TV-serier, filmer och TV-spel där människor skjuts ihjäl på löpande band som får oss att reflexmässigt ta till skjutvapnet utan att tänka efter?

En slutsats vi kan dra av det hela är i varje fall att det är en tragedi för alla inblandade. Den skjutnes föräldrar och vänner, andra berörda. Och tror jag också för de inblandade poliserna. Vetskapen att man skjutit ihjäl en svårt utvecklingsstörd man med leksakspistol kan förstöra resten av livet för vem som helst.

Fars dag

» Vårt mansdiskriminerande samhälle

Så här när det är Fars Dag kan det vara anledning att passa på att påminna om det mansdiskriminerande samhälle vi lever i. Detta märks mycket tydligt när det gäller sjuk- och hälsovård. Medan kvinnor mycket oftare utnyttjar sjuk- och hälsovård och dessutom oftare är sjukskrivna eller pensioneras i förtid så är det männen som dör i förtid. Männen har en medelålder som är 3,6 år lägre än kvinnor. Det brukar sägas att män är mycket gnälligare när dom är sjuka. Faktum är istället att männen istället för att uppsöka vården och stanna hemma från arbetet och vila upp sig så släpar man sig till jobbet trots sjukdom. Att män "gnäller" mer och upplever sig som sjukare handlar helt enkelt bara om att man vill känna lite medkänsla så att man sedan kan gå till jobbet och sköta sin plikt istället för att belasta vården och Försäkringskassan. En annan anledning till detta är att sjuk- och hälsovård är uppbyggd för kvinnor istället för män. På nästan alla sjukhus finns en speciell klinik (Gynekologkliniken) anpassad för kvinnor. Något motsvarande finns inte för män. Medan alla kvinnor från 40 år kallas för mammografiundersökning så finns det inte något motsvarande för män. Detta trots att ungefär dubbelt så många män dör i prostatacancer än kvinnor dör i bröstcancer. Istället finns det mängder av vittnesmål som berättar om att män helt enkelt vägrats PSA-test trots att dom velat göra detta. Vi har i själva verket en sjuk- och hälsovård skapad för halva befolkningen medan den andra halvan sliter på jobbet tills man dör i förtid. 90% av alla som dör i arbetsplatsolyckor är män. När media skriver om dålig arbetsmiljö handlar det däremot oftast om kvinnligt dominerade arbetsplatser.

Så här på Fars Dag kan det också vara anledning att uppmärksamma alla de barn som inte har något kontakt med sina pappor. Vid en separation anses det mer eller mindre självklart att det är mamman som ska ha vårdnaden. För att en pappa ska få vårdnaden krävs mycket starka skäl och en totalt olämplig mamma. Istället utstängs många pappor från kontakt med sina barn. Där pappan straffas, men barnet är den som lider. Det finns kanske ett skäl till varför 70% av alla som begår självmord är män?

Det är dags för ett samhälle utan diskriminering på grund av kön. Åt båda hållen!

» Om att känna skadeglädje

Jag är inte speciellt idrottsintresserad. Visserligen kanske inte påståendet "den mesta idrotten jag sysslar med är att hoppa över sportsidorna i tidningen" stämmer, jag försöker ju springa en motionsrunda ett par gånger i veckan. Men intresset för vad som sker inom idrottsvärlden är mycket lågt. Det händer dock att jag skummar igenom vad som står på sportsidorna i tidningen. Det är där jag uppmärksammar att USA:s blivande president Donald Trump kanske känner sig missbelåten just nu. Han har ju gjort upprepade utfall mot mexikaner och har bland annat lovat att bygga en hög mur längs hela gränsen mot Mexico för att förhindra att äckliga mexikaner kan ta sig in i det fina USA. Kanske borde muren varit byggd redan tidigare! I går spelade nämligen USA och Mexico VM-kval i fotboll (riktig fotboll alltså, inte den där konstiga amerikanska varianten som ju inte har med fotboll att göra). Matchen spelades i Ohio på amerikansk hemmaplan - men Mexico vann med 2-1! Mexicos lagkapten Rafael Márquez, som också slog in det avgörande 2-1 målet, kommenterade efter matchen situationen för mexikaner i USA med: - "Kanske har de det tufft just nu, i den här tiden av intolerans. Kanske kan den här segern få dem att glömma vad som precis har hänt här i USA." Troligtvis tillhörde det amerikanska laget den stora majoritet av amerikanerna som INTE röstade på Donald Trump. Innan matchen ställde man upp sig för traditionsenligt lagfoto. Men på ett gemensamt foto med varannan spelare amerikan och varannan mexikan. Vi ska inte skylla valresultatet på det amerikanska folket, vi ska lägga skulden för resultatet på det amerikanska valsystemet.

» Bedragare del 309

Ibland kan man inte låta bli att skratta för sig själv. Jag fick det här mejlet i mejllådan i förmiddags, och kunde ju inte låta bli att forska lite vad det här egentligen handlar om. Har NI hört talas om Ho'oponopono? Jag hade i varje fall aldrig hört talas om det förr. Så här löd mejlet:

Hi,

People have been asking him for it...

And now it's finally here...

Introducing the brand new Ho'oponopono Certification...

the most in-depth, complete, immersive training on the deeper secrets behind and beyond his best-selling books, Zero Limits and AT Zero.

It's waiting for you here:

Ho'oponopono Certification Program

Once you gain access, you'll discover raw footage of Dr. Joe Vitale and Dr. Hew Len sharing secrets never before released to the public.

And you will have access to even more information, secrets, advanced thinking, and much more.

Secrets that bring you to "zero."

Secrets you can only get here:

Ho'oponopono Certification Special Offer...

This is for you. Grab it.

Joe Vitale's

Lite letande på nätet efter Ho'oponopono visar att detta tydligen är någon uråldrig hawaiiansk vetenskap. Enligt denna så är allt du ser omkring dig en illusion av hur du känner dig inombords. Med andra ord: Det finns inget där ute. Men genom att upprepa dessa fyra korta meningar:
Jag beklagar.
Snälla förlåt mig.
Tack.
Jag älskar dig.
så ofta man kan så läker man sig själv, och då läker man också alla andra, som ju bara är en illusion av hur du känner dig. Så ha det i åtanke om någon mår dåligt. Bara upprepa "Jag beklagar. Snälla förlåt mig. Tack. Jag älskar dig." så läker du dig själv och därmed allt omkring dig som ju inte finns. Ja, något ditåt.

Privilegiet att vara pappa

» Att vara pappa är ett privilegium: Förra året fyllde den svenska Föräldraförsäkringen 40 år. Och även om det är en bit kvar till ett jämlikt uttag mellan mamman och pappan så har vi ju faktiskt kommit en bra bit fram till dags datum. I en artikel i Fackförbundet ST:s tidning Publikt läser jag att om papporna 1974 tog ut 0,5% av föräldrapenningen så hade detta 1984 ökat till 4,8%, 1994 var det 10,8%, 2004 var det 18,7% och 2013, som är sista året med siffror, så var vi uppe i 24,2%. Det går alltså framåt. Själv förstår jag inte de pappor som inte utnyttjar möjligheten så mycket som möjligt att umgås med sina barn, att lära känna dessa och låta dom lära känna dig. Däremot tror jag aldrig att vi kommer att komma till en situation där fördelningen är 50-50. Det är ganska naturligt att mamman utnyttjar dagar i början. Visst går det att lösa amning osv på annat sätt, men vi kommer nog aldrig ifrån att mamman utnyttjar mer än pappan. Den ideala föräldrapenningen anser jag vara utformad som att en tredjedelen är mammans, en tredjedel är pappans och den sista tredjedelen kan man fördela fritt. I ett förhållande kanske det är mamman som är lämpligast att stanna hemma mest och i ett annat förhållande är det pappan. Det kan beror på hälsotillstånd, det kan bero på arbetsförhållande och det kan helt enkelt bero på intresse. Men det är inget som säger att det ska vara mamman som tar den sista tredjedelen. Det kan lika gärna vara pappan. Men förhållandena i olika förhållanden kan vara olika så att olika lösningar passar olika. Alltså är jag inte mogen till någon radikal 50/50 fördelning i lagen. Men de pappor som missar chansen gör ett stort misstag. Jag jobbade bland annat 75% under många år. Och om jag nu inte fattat så många kloka beslut i mitt liv så tillhör detta i varje fall de kloka besluten. Så, stå på er pappor! Kräv er rätt till föräldraledigheten! Ni ångrar er inte!

» Ännu en terrorattack: Nä, det var det faktiskt inte. Bara normalt mördande. Hur som helst läser jag i en liten notis i Expressen att två personer sköts ihjäl och ytterligare 5 skottskadades på en nattklubb utanför Los Angeles. Kan ni tänka er mediabevakningen om den "skyldige" varit en islamistisk IS-sympatisör som skjutit ihjäl två personer i USA? Men nu var det inte detta utan "bara" en gänguppgörelse. Alltså en liten notis istället bara. Sån't är ju helt normalt!

» Underliga vänner: Israels premiärminister riskerar att förlora nyvalet i Israel så han har flyttat valrörelsen till Washington i USA. Alltså höll Israels premiärminister Benjamin Netanyahu ett tal i den amerikanska kongressen. Ett tal som hölls på inbjudan av det Republikanska partiet. USA:s president, Demokraten Barack Obama, har hela tiden varit motståndare till att Benjamin Netanyahu flyttat in den israeliska valrörelsen i USA:s kongress. Och dessutom ett tal som var mycket kritisk till USA:s politik. Vad det mycket enkelt handlar om är att Israel inte litar på USA:s förhandlingar med Iran. Israel hävdar att Iran är långt komna i sin strävan att skaffa sig kärnvapen. Och man har inget som helst förtroende för USA:s förhandlingar. Vad Benjamin Netanyahu glömmer att berätta är om Israels egna kärnvapen. De flesta experter har också litet förtroende för de israeliska slutsatserna som nog mer handlar om den israeliska valrörelsen. Läs vad Aftonbladet och Wolfgang Hansson skriver. Eller vad Svenska Dagbladet skriver och även här. Även Helsingborgs Dagblad skriver flera gånger om konflikten. Jag tror jag håller med Anders Lindberg i Aftonbladet, vad Israel verkligen behöver är en ny regering.

» Blogg 100 utmaningen del 4: Hur många läser bloggar? Varför läser man bloggar? Jag har försökt att titta på besöksstatistiken och försöka få ett svar på dessa frågor. Men jag kan inte riktigt komma fram till ett enkelt svar. Nu fuskar jag ju lite som lägger upp Sven Tycker på flera plattformar. En del läser här en del där osv. Totalt säger statistiken att det kanske är 100 eller 200 läsare varje dag, det varierar ju. Hur många läser aktivt och hur många konstaterar helt enkelt direkt att det här var inte för mig? Det är en spännande fundering. Min dröm hade varit att en dag fått prata med ALLA som besökt Sven Tycker och fått veta vad dom egentligen tyckte. Varför dom besökt Sven Tycker? Hur som helst är detta en ny fundering i #blogg100 utmaningen. som går ut på att blogga dagligen i 100 dagar.