Pengar

» Om dom välgörande klyftorna

För några dagar sedan (i fredags) konstaterade jag att en undersökning visat att en mycket stor majoritet av svenskarna anser att det är viktigt att minska de ekonomiska klyftorna. Fast det är ju naturligtvis något som dom som sitter högst upp på piedestalen inte håller med om. Dom som sitter bekvämt i sina skinnsoffor högst upp och tittar ner på alla oss andra. Dom lever ett helt eget liv isolerade från vanligt folk. Har ni hört talas om apparna Luxy, Tinder Select, Rich Kids och James Edition? Inte det? Då beror det på att du inte tjänar tillräckligt med slantar för att kunna använda dom. Det här är de privilegierades versioner av oss vanliga dödligas Facebook, Instagram osv. Nyligen fick Luxy lite kritik sedan man slängt ut 40.000 medlemmar med motiveringen att dom var: - "för fattiga, fula eller både och"!

Hur som helst börjar nu de redan privilegierade att mobilisera. Det kan ju inte vara nyttigt att minska klyftorna. I varje fall inte nyttigt för dom "där uppe". Det finns ju en risk för att dom inte kan fortsätta sitt lyxliv på andras bekostnad om man inför åtgärder som har till syfte att minska klyftorna. Ett exempel på denna kampen mot utjämning är nog ett debattinlägg från de båda moderata landstingsråden i Stockholm, Iréne Svenonius och Kristoffer Tamsons. Under rubriken "Fel att Stockholm ska stötta Malmö och Göteborg" beklagar dessa båda moderater sig över att Stockholms län får betala utjämningsskatt, pengar som sedan går till andra landsting. Det är ju så synd om Stockholms län! Vad moderaterna Iréne och Kristoffer glömmer att berätta är varför Stockholm får betala utjämningsskatt. Det är ju så att inkomsterna i Stockholm ligger klart högre än i övriga Sverige. Högre inkomster ger bättre skatteinkomster. Dvs Stockholms län får in mycket mer skattepengar än övriga landet. Dessutom är det ju så att väldigt många av dessa välbetalda byråkrater som sitter i Stockholm och betalar skatt i Stockholm betalas av oss andra ute i landet, med våra skattepengar. Det är våra skattepengar som betalar lönerna som ger extra skattepengar till Stockholm. Allt som en effekt av den centraliseringsiver som funnits och finns. Ett ämne som jag tänkte återvända till en annan dag. Det är alltså inte alls fel, det är inte alls synd om Stockholm. Det är helt enkelt inget annat än sedvanligt moderat gnäll när privilegierade tvingas solidariskt dela med sig.

I samma tidning skriver Carl Rudbeck om hur farligt det är att jämna ut klyftorna. "Priset för jämlikhet är katastrofalt högt" hävdar Carl Rudbeck. Jämlikhet kan vi helt enkelt bara få, visar historien enligt Carl Rudbäck, när jorden drabbats av katastrofer som digerdöden och liknande. Nä, det är nog bäst att vi fortsätter att ha en liten elit som lever lyxliv medan alla vi andra sliter för brödfödan. Det är nog den bästa lösningen - för eliten som lever lyxliv.

Som jag skrev om för ännu några dagar sedan. Det denna överbetalda elit är allra mest rädda för är att hela samhället ska braka ihop på grund av de ständigt ökade klyftorna. Att förhindra detta sammanbrott genom att minska klyftorna är dock att vara för radikal.

För övrigt läste jag en artikel som berättade att i USA är det för första gången nu så att för en majoritet av amerikanerna så är det så att dagens amerikan inte har det bättre än vad deras föräldrar hade. Klyftorna har helt enkelt vuxit snabbt samtidigt som politiska och ekonomiska beslut har gynnar just denna utvecklingen. Motiveringen har varit att om de superrika blir ännu rikare så kommer välståndet att sprida sig ner till de lite längre ner på skalan. Men, har det visat sig, det fungerar inte så längre. De superrika är nu så rika och förmögna att dom inte vet vad dom ska göra med pengarna. Deras "konsumtion" sipprar inte längre ner till alla andra. Jag såg en artikel som berättade om "11 punkter där rika tänker helt annorlunda – som gör att de lyckas bättre än alla andra". Ett par av dessa punkter var:

- "Rika personer ser fattigdom som roten till allt ont".
- "Rika personer vet att marknaden drivs av känslor och girighet".
- "Rika personer ser själviskhet som en dygd".

Tänk så rätt man kan ha. Girighet och själviskhet hade jag också kunnat berätta om.

Annars läser jag att SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) tycker att Vänsterpartiet har haft något slags ensamrätt på fördelningspolitik. Så det ska man nu råda bot på. SNS har mycket starka kopplingar till det svenska näringslivet. Man kan väl något förenklat uttrycka det som att man står närmare Moderaterna än Vänsterpartiet! Nu ska man alltså granska fördelningspolitiken. Gissa vad man kommer att komma fram till?

Hur som helst så finns det sätt att slippa bidra till någon form av fördelningspolitik. Det gäller bara att se till att alla slantarna man tjänar placeras där ingen kommer åt dom. Företaget Spotify har ju engagerat sig för att stora multinationella företag ska slippa betala skatter. Nu ser jag att grundaren och VD:n Daniel Ek personligen gör vad han själv kan för att slippa skatta. Lite slantar placerade på Cypern kan ju alltid vara bra. Där kommer ingen skattemyndighet åt dom. Själv är jag kund hos Tidal istället. Helt gratis reklam...

Tänkte avsluta med en gissningstävling. Är det någon som tror att det under de kommande åren kommer att komma några lagförslag som innebär en radikal omfördelning av våra tillgångar som innebär att de ekonomiska klyftorna minskar istället för att fortsätta öka?

Vi ses i framtiden!

Det är farligt att jogga

Jag läser i tidningen Runner's World att inbitna joggare (gifta med icke-joggare) löper tre gånger så stor risk för att äktenskapet kraschar än för den som är en soffpotatis. Detta gällde manliga joggare. För kvinnliga joggare var risken 6 gånger så stor. När jag läst det hela bestämde jag mig omedelbart för att inte ge mig ut och springa en runda i kväll. Har äktenskapet hållit i mer än 20 år så får inte en joggingrunda komma emellan. Fast det kan ha spelat in för beslutet att det är ganska kallt i dag. Minusgrader och jogging är två saker som går dåligt att kombinera - i varje fall för mig. Och det ska också tilläggas att de joggare som deltog i undersökningen tydligen sprang 7 mil eller mer i veckan. Det var alltså inga vardagsmotionärer. Snarare joggingmissbrukare. Och undersökningen visade också att om båda parterna höll på med regelbunden jogging så var skilsmässofrekvensen mer eller mindre noll. Så ut och jogga med er - men ta det lugnt och ta partnern med!

I Aftonbladets söndagsbilaga läser jag om en del bortskämda divors shoppingmissbruk. För många som fått för mycket pengar gäller att målet är att slösa bort dom på så mycket onödigt som möjligt så att dom inte riskerar att komma till verklig nytta. I samband med Britney Spears vårdnadstvist framkom att hon lade 662.000 kronor på nöjen, presenter och semesterresor och 104.000 kronor på kläder - i månaden! Hon skänkte också 3.250 kronor till välgörenhet. Det är många här på vår jord som fått alldeles för mycket pengar. Dom kan ha tjänat dom på underhållning, på sport eller på affärer. Men det kvittar hur, fördelningen på vår jord är helt fel. Jag har sagt det förr, och säger det igen. Vi saknar inte resurser på vår jord, men vi har fördelat dom helt fel. Och eftersom många av dessa bortskämda och överbetalda ofta inte vill dela med sig så finns det inget annat att göra än att se till att vi har en marginalskatt värd namnet och en förmögenhetsskatt kvar så att överblivna resurser används till allas bästa.