En gammal bloggare tycker till

» Kommer vi att ångra digitaliseringen?

Min kära hustru hittade i gömmorna några vykort som jag skickat hem till familjen när jag och min mamma 1989 gjorde en resa till Kina. Det var min mammas tredje resa till Kina. Mamma och pappa hade rest med Transsibiriska järnvägen till Kina en gång och en annan gång tagit flyget. Dom älskade att resa och uppleva saker. Jag har många pärmar fulla med deras minnen från dessa resor. Men nu den tredje gången tyckte pappa att det räckte så nu tog mamma mig med istället.

Jag har själv en gång i tiden också älskat att resa. Som barn följde jag ju med mamma och pappa till Jugoslavien, till Grekland, till Malta, till Portugal, till Israel, till Ryssland osv. Och jag gjorde egna resor i Europa med tåg. Jag åkte under en period årligen tåg till London och gick och botaniserade i skivaffärer i Brixton (den västindiska förorten) där jag letade reggaeplattor i obskyra skivbutiker. När jag reste hem gick jag på knäna för att kunna bära alla LP-skivor. Jag tog en avstickare till Portsmouth och hälsade på Auntie. En äldre dam där som jag några år tidigare tillbringat en månad hemma hos henne och hennes man i Cornwall på språkresa. Till slut tog resorna slut när förfallet i Brixton under Margaret Thatchers regeringsår blev för hemskt.

Direkt efter att ha muckat från militären reste jag först och hälsade på min brevvän Heidi som bodde i en by utanför Gera i södra Östtyskland. Några veckor senare tog jag tåget till Lissabon för att hälsa på en annan brevvän, Ilda, som bodde i Cacém utanför Lissabon. Tåg till Paris där jag fick en rundtur i stan med hjälp av en svensk tjej jag träffat på tåget och som bott några månader i Paris. Vi kom till Paris på morgonen och skulle resa vidare på kvällen men från olika stationer. Hon ägnade dagen åt att visa mig Paris. Jag åkte vidare till Madrid och bytte tåg till Lissabon. En resa som jag minns som en järnväg i sämre skick än en nedlagd bibana i Sverige som gick över knarrande träbroar osv.

Men på den tiden lockade resorna för att uppleva saker och träffa människor. Idag lockar det inte alls längre.

När jag ser dessa vykort med hälsningar och berättelser om vad vi gjort de senaste dagarna funderar jag på hur vi gjort om detta varit idag? Hade vi skickat SMS och berättat? Hade vi ringt och berättat? Hade vi lagt upp det på Facebook och berättat? Finns något av detta kvar om 35 år? Vykorten är sparade, men är det sparat vad som "skickats digitalt". Finns Facebook överhuvudtaget kvar?

Vad händer med alla minnen om 30-40 år? Finns det något kvar? Hur många skriver dagbok och berättar dagligen om hur livet har varit så att ättlingar kan läsa och förstå hur mamma, pappa eller farmor osv levde sina liv? Vi lägger upp våra minnen på Facebook, på Instagram osv. Men vad finns kvar om 30-40 år av detta?

Som bloggare sedan snart 30 år tillbaka har jag lagt upp min blogg på flera olika sajter, sajter som lagts ner och så är allt borta! Jag har dock allt upplagt på min egen domän sedan jag startade. Här får jag betala mitt domännamn, jag får betala hyra till det företag där jag hyr webbhotell. Så länge jag betalar detta finns det kvar. Men det kommer en dag när det inte blir betalt och då är allt borta. Jag kan ju kola vippen en dag helt plötsligt. Nu är det betalt för ett antal år framåt, men det tar slut en dag.

Jag lägger just nu även ut texterna på två olika bloggsajter, Blogger och Wordpress. Men vad händer den dag dom lägger ner? Då försvinner allt!

Vi har i våra lådor och på väggarna här hemma foton tagna på våra anfäder. På den tiden tog man inte många fotografier. Men de få gånger man blev fotograferad vårdade man bilden noga. Dom har sparats till kommande generationer. Hur är det idag? Vi knäpper bilder med våra mobiler och kameror mer än någonsin. En del läggs upp på sociala medier, några sparas på minneskort osv. Men hur länge? Om hundra år, finns det några bilder sparade från i år? Har allt försvunnit i det tomma intet på minneskort som försvunnit, på molntjänster och sociala medier som lagts ner?

Är det så att om 100 år finns det fler bilder bevarade som är 200 år gamla än som är 100 år gamla?

Är det bara jag som är pessimist och förvandlats till en grinig gammal gubbe?
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Dagens skratt.

Jag läser att man från Moderaterna nu har löst problemet med att vi föder för få barn. Det behövs inte mer erotik i TV eller högre barnbidrag osv. Nä, om vi utökar RUT-bidraget och etablerar förskolor i direkt anslutning till universiteten så börjar omedelbart svenskarna att rulla runt i halmen lite mer. Och vi väntar inte med att skaffa barn tills det har blivit för sent. Bra tänkt moderater!

För övrigt verkar man inom Moderaterna tydligen tycka att den gamla urmoderaten Carl Bildt börjar bli för mycket omoderat. - "Du vaknar upp varje morgon och undrar vilka sunkiga diktaturer Carl Bildt har försvarat i dag." Sagt av partikamraten och riksdagsledamoten Oliver Rosengren.

Undrar om han också undrar över om han riskerar att vakna upp på morgonen för att mötas av avslöjanden om att någon ny regeringsledamot lyckats lära sin son/dotter mindre goda värderingar?
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Dagens citat.

- "Vi ska ockupera Gaza och göra det till en oskiljbar del av Israel." Sagt av Israels finansminister Bezalel Smotrich som samtidigt klargjorde att palestinierna som bor där ska fördrivas till andra länder för att möjliggöra israeliska bosättningar.