Egentligen borde jag vara på gott humör. Under natten och på morgonen har det regnat. Det är första regnet på långt mer än en månad. Jag firade det hela med att ta en löparrunda i regnet. Sedan slutade det regna, men jag hann med att bli dyngsur! Så egentligen borde jag alltså vara på gott humör. Trots detta känner jag för att gnälla.
Vem är det som har lyckats inbilla så många att dom ska skaffa sig alla dessa fruktansvärt fula tatueringar? Vad är det gör att så många vill spöka ut sig i den ena fulare tatueringen efter den andra. Armar, ben, ansikte, huvud, ja allt kan vara täckt av vidrigt fula deprimerande tatueringar. Dessutom verkar det vara som om att tatuera sig är beroendeframkallande. Den som skaffat en lite diskret tatuering verkar sedan bli beroende av att försöka täcka hela kroppen med den ena fulare och löjligare tatueringen efter den andra.
Folk kan spöka ut sig i den ena fulare och löjligare klädespersedeln efter den andra. Det är fritt fram, och det ska vara fritt fram. Men det är bara att byta nästa dag om man ångrar sig. Så är det inte med alla dessa fula tatueringar. Man kan inte ångra sig! Varför gör man detta? Tycker man att det är vackert? Tycker man att det är tufft? Tycker man att det är originellt? Var man full när man gjorde det? Tror man att man imponerar på andra?
För en liten tid sedan kunde vi läsa om killen som tatuerade in sin nyfödda sons namn på armen. När det var klart upptäckte han att namnet hade blivit felstavat! Det var bara att ändra - alltså namnet på barnet. Det var enklare än att rätta tatueringen.
Är det här vackert? Nä, fy f-n! Många av er kommer att ångra er om några år. Ni skulle tänkt efter före. Jag skulle inte kunna tänka mig att på något sätt reglera hur vi får klä oss eller spöka ut oss. Det är upp till var och en att ta ansvar för vad man gör.
Men det ser ju för djävligt ut!
Det kändes skönt att få gnälla av sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar