Politiker som gör bort sig

» Jan Björklund gör bort sig

I går satt Liberalernas ledare Jan Björklund i TV och debatterade nedläggningen av Findus i Bjuv. När han tillfrågades om att delta i debatten i SVT:s Agenda borde han ha svarat att han inte var intresserad eftersom han inte hade något vettigt att säga. För så var det! Efter Jan Björklunds erbarmliga insats kan det inte finnas många sympatisörer till Liberalerna kvar i Bjuv. Bakgrunden är ju att livsmedelsföretaget Findus i slutet av förra året köptes upp av Nomad Foods. Ett företag som skapades 2014 och är baserat på skattesmitaröarna Brittiska Jungfruöarna. Företaget har på kort tid köpt upp ett antal Europeiska livsmedelsföretag. Bara några månader efter att man köpt Findus förklarade man att man skulle lägga ner fabriken i Bjuv med 450 anställda. Anledningen som man uppgav var att man hade överkapacitet i sina fabriker och Bjuv låg för långt från marknaden ute i Europa.

Den korta tid som gått mellan det att man köpte Findus och tills man deklarerade att man skulle lägga ner har fått många att fundera på om det helt enkelt inte är så att man köpte Findus med tanken att lägga ner för att bli av med en konkurrent samtidigt som man kom över varunamnet. I annat fall vore ju köpet ett fruktansvärt dåligt köp om man så snabbt kom underfund med att man inte behövde Findus. Det ska påpekas att Findus är ett mycket lönsamt företag som helt nyligen gjort stora nyinvesteringar i anläggningarna i Bjuv. Och nu förklarar man alltså helt plötsligt att fabriken inte behövs.

Men, när Liberalernas ledare Jan Björklund ska debattera nedläggningen, har han inte ett kritiskt ord att säga om Nomad Foods affärsmoral (och brist på skattemoral...) utan Jan Björklunds hela inlägg var det sedvanliga gnället på dåligt företagsklimat och höga skatter. Att han själv haft ansvar för detta 8 av de senaste 9 åren glömde han att berätta. Det ska när man gnäller om de höga skatterna och det dåliga företagsklimatet påpekas att den svenska bolagsskatten är klart lägre än vad den genomsnittliga bolagsskatten är i industrivärlden. Sverige är också ganska unika i industrivärlden med att inte ha någon förmögenhetsskatt, ingen arvsskatt, ingen egentlig fastighetsskatt osv.

Kanske skulle Sverige ta och införa förmögenhetsskatt, arvsskatt, en äkta fastighetsskatt och en höjd bolagsskatt. Detta skulle generera rejäla skatteinkomster till samhället så att man kanske kunde sänka inkomstskatterna? Men några sådana tankar har naturligtvis inte Jan Björklund. När han ska debattera ett skattesmitarföretags moral och deras nedläggning av ett lönsamt företag som man köpt upp för att bli av med en konkurrent, då har Jan Björklund inte ett positivt ord att säga till de mer än 1000 personer som förlorar sin försörjning. Du gjorde bort dig rejält Jan Björklund!

» Drevet som lyckades

I dag förklarade Mehmet Kaplan att han ger upp och avgår. Och troligtvis var detta ett korrekt beslut av honom. När ett kombinerat mediadrev och politikerdrev kommit igång är det mycket svårt att överleva. Det krävs en enorm skicklighet och total fläckfrihet för att överleva. Och dessa egenskaper har inte Mehmet Kaplan. Att han befann sig på en middag tillsammans med 50 andra där ett politiskt kräk befann sig i andra änden av lokalen har jag redan kommenterat. Den andra stora frågan handlade om hans jämförelse av det nazistiska Tysklands behandling av judarna under 30-talet med staten Israels behandling av palestinierna i dag, är egentligen inte så fruktansvärd som det låter om man okritiskt drar paralleller. En del beskrivningar av uttalandet har förenklat det till Förintelsen och Israel/Palestina. Men då gör man det mycket enkelt för sig. Mehmet Kaplan poängterade nämligen 30-talet och det vi kallar "Förintelsen" inleddes först ca 1939. Innan dess handlade det om att helst utvisa judarna, fördriva dom någonstans. Dom fick inte bo var dom ville och annan typ av vidrig diskriminering. Men det vi kallar "Förintelsen" inleddes ca 1939.

Det hela pekar på svårigheten att kritisera den Israeliska politiken mot palestinierna utan att bli beskylld för antisemitism. Det är samma problem som det är att kritisera den extrema islamismen utan att bli beskylld för att vara islamofob. Det MÅSTE gå att kritisera den Israeliska ockupationspolitiken på Västbanken. Där palestinier inte tillåts bo och vara verksamma som dom själva vill utan bara under sträng kontroll i speciellt utsedda områden. Detta samtidigt som israeliska bosättningar skapas på ockuperad mark i en ständig ström. Allt i brott mot internationella lagar som förbjuder ockupationsmakter att flytta in sin egen befolkning på ockuperad mark. Men, den israeliska ockupationspolitiken (som inte har stöd av alla israeler) tillåts fortsätta eftersom världens mäktigaste stat USA inte framför sin kritik och sina krav på annat sätt än genom ord. Det saknas handling som ställer krav på Israel att upphöra med den nuvarande ockupationspolitiken.

Men, att kritisera den Israeliska politiken tolkas mycket lätt som antisemitism. Vilket gör det mycket svårt att kritisera ockupationspolitiken. Det är dessutom skamligt att judar, som utsatts för så mycket under århundraden, inte kan föregå med gott exempel. Det finns på den palestinska sidan stora inslag av antisemitism, något som ska kritiseras med kraft. Men, bara för att det finns palestinier som har en vidrig syn på judar så försvarar detta inte statens Israels ockupationspolitik. Kraven på en rimlig lösning måste ställas på båda parter. Innan en lösning kan komma till stånd måste Israel inse att ockupationen av Västbanken måste upphöra och att en Palestinsk stat bildas. Sedan måste det internationella samfundet garantera båda parters säkerhet. Men någon sådan fred kan inte uppnås förrän Israel accepterar en palestinsk stat på Västbanken samtidigt som Palestina måste acceptera att det finns en israelisk stat. Kraven måste ställas på båda parter, och det handlar inte om varken antisemitism eller islamofobi. Det handlar om ren och skär mänsklighet och humanism. Det ska dessutom påpekas att stora palestinska grupper inte är muslimer utan kristna.

Man måste kunna kritisera Israel utan att kallas antisemit!