Om Global uppvärmning

» Vad kan vi göra?

I dag har väl de flesta insett att den globala uppvärmningen och klimatkrisen faktiskt är en kris som vi måste göra något åt. Även de flesta inbitna klimatförnekarna inom Sverigedemokraterna och Moderaterna har väl idag tvingats acceptera vad vetenskapsmännen varnat för i flera år. Det är väl egentligen bara några enstaka tjockhudade tokskeptiker inom SD som envisas med att hävda att klimatkrisen är ett påhitt.

Att vi sedan inte är eniga om vilka åtgärder som är lämpligast och vilka åtgärder som inte är nödvändiga, det är naturligt. Vi kommer nog aldrig att bli överens. Det viktiga är att vi i stort sett alla har accepterat att det är en kris och att mycket behöver göras. Sedan kommer vi att fortsätta ha en konflikt där vi alla (nåja, nästan alla) är eniga om att något måste göras. Men där tyvärr många tycker att någon annan ska göra uppoffringarna. Inte dom själva.

Det presenteras också regelbundet den ena mer fantasifulla lösningen efter den andra för att komma till rätta med den globala uppvärmningen och utsläppen av koldioxid. Det pågår ju för att ta ett exempel experiment med att (något förenklat) samla in koldioxiden och gräva ner den i jorden. Ett annat experiment som jag läste om går ut på att sprida ut ämnen i rymden för att begränsa solstrålningen. Vilka följder något sådant skulle få ha jag svårt för att tänka mig. Vad händer mer? Jag läste dock att det experiment som skulle ske genom att skicka upp en satellit från Esrange i Kiruna för att sprida ut ett ämne har stoppats. Stratosfärisk aerosolinjektion kallas det visst.

Andra metoder för att minska utsläppen som jag läser om är nyheten från Frankrike där flygresor ska förbjudas på sträckor där det tar mindre än 2½ timme med tåg. I Frankrike har man ju satsat på höghastighetståg. I motsats till i Sverige där motståndet mot en utbyggnad av stambanorna med nya sträckor för snabbare tåg bromsas. Jag tror faktiskt aldrig man kommer att komma till skott. Motståndet är för stort. Vi kommer att få fortsätta att ha överbelastade järnvägar som inte har plats för alla tåg som behöver gå på spåren.

Jag läser en notis som berättar att om vi alla i Europa valde att slopa en bilresa varje dag och istället gick eller cyklade så skulle det ha gjort en stor skillnad. Men även här är jag pessimist. De flesta är för lata och så vana vid att ta bilen vid alla tillfällen. Alldeles för många är bilberoende. Samhällsplaneringen bygger på att bilen kommer i första rum. Sedan kan man göra små punktinsatser för att locka människor till att cykla. Men allt för ofta handlar det om begränsade punktinsatser utan samordning med andra åtgärder.

Som icke-bilägare vet jag att det går att klara sig utan bil. Alla kan inte klara sig, det är jag medveten om. Man får kanske planera sitt liv på annat sätt. Naturligtvis har det betydelse var man bor, var man jobbar osv. Men mycket går att planera. Jag saknar inte bilen för förflyttningar av mig själv. Jag har bosatt mig inom gångavstånd från en järnvägsstation. Det är gång- eller cykelavstånd till affärer. Jag har hela mitt yrkesliv haft arbete som jag kunnat gå, cykla eller ta tåget till. De gånger jag saknar bilen är egentligen de få gånger jag är i stort behov av att förflytta stora saker. DÅ får det lösas på olika sätt.

Men jag är övertygad om att vi är många som skulle klarat sig utan bilen. Som kunde uträttat våra ärenden genom att gå, cykla eller åka kollektivt. Men vi har blivit bekväma. Föräldrar kör sina barn i bilen till skolan som ligger 500 meter bort. Med motiveringen att det är så mycket bilar och trafik runt skolan (med föräldrar som lämnar sina barn...) så det är inte trafiksäkert att gå eller cykla dit. Vi tar bilen till gymmet för att där träna på löpband och motionscykel!

Det finns mycket som kan göras utan några egentligt stora uppoffringar. Om viljan finns!

Läs:
Redan en bilfri resa per dag gör klimatnytta. - Helsingborgs Dagblad
Frankrike på väg att förbjuda korta inrikesresor med flyg. - Dagens Nyheter