Rör på er

» Mer än politik

Livet är mer än politik i olika former. Jag har ägnat eftermiddagen åt att springa motionsloppet Springtime i Helsingborg. 10 km runt om i centrala Helsingborg. Det är ett lopp som jag sprungit varje år sedan det startade 1981. Årets upplaga var alltså den 38:e. Som pensionär har man slutat att bry sig så mycket om tiden. Jag vet att det kommer att bli lite sämre än året innan. Sån't är livet. I veckan började jag dock att misströsta. Lite lätt plockande av skräp i trädgården resulterade i rejält ryggont. I några dagar har jag knappt kunnat resa mig ur en stol. Men, med sjukgymnastik, massage från hustrun och lite piller så har det blivit allt bättre. Jag har dock ställt in mig på att kanske tvingas gå hela rundan och hoppas att dom inte skulle hinna dra in målet innan jag kom dit. Men runt skulle jag, det var jag övertygad om. Man bryter inte en tradition för lite ryggont. Hur som helst inträdde det en märkbar förbättring i dag. Och när det blev dags att springa så visade det sig att jag faktiskt klarade av att springa hela milen utan att få ont i ryggen. Tiden är ju visserligen sämre än förra året, men det blev faktiskt bättre än vad jag hade som mål innan jag fick ont i ryggen.

Springtime-loppet i Helsingborg är kul eftersom det är lite folkfest. Folk står och hejar utefter hela vägen. Varma dagar (som i år) står folk och sprutar vatten med en slang över svettiga löpare. Det är helt enkelt folkfest. Men annars föredrar jag att springa för mig själv i skogen. Ingen musik i lurar - man ska njuta av ljuden från naturen. Bara ut i skogen och spring. Finns det något underbarare än att vid en runda en tidig morgon tvingas stanna för att släppa fram en flock vildsvin som ska korsa skogsvägen. Eller att en ekorre hoppar över vägen framför benen. Att en flock hjortar står några meter in i skogen och studerar vad det är för en konstig figur som frustar fram på vägen. Det har hänt att jag haft en hjort som sprungit parallellt med mig ett tiotal meter in i skogen i 500 meter. En gång höll jag på att bli nedflugen av en uggla. Sedan finns det alltså dom som tar bilen till gymmet för att där springa ett löppass på ett löpband med musik i lurarna för att sedan ta bilen hem igen. Och sedan tycker att dom varit duktiga.

Jag förstår mig inte på dom. Det är den rena motionen som bara står för en tredjedel av nöjet. En tredjedel är just naturupplevelsen. Den sista tredjedelen är det rent psykologiska att rensa bort en massa ovidkommande tankar ur hjärnan och kanske lösa problem som känts omöjliga. Det har hänt ett par gånger när jag springer uppe på Söderåsen att jag springer fel. Min hjärna är fullt upptagen med en massa annat för att rensa upp så att jag helt plötsligt upptäcker att jag glömt att svänga av.

Rör på er!