torsdag 10 maj 2018

Begäran om landningstillstånd

» Klyftornas paradis

Det är väl inte så många som har mage att säga emot påståendet att klyftorna i Sverige växer. Däremot så är det väl lite olika hur allvarligt man tycker detta är. Eller om man ens ser det som något problem. Av de beslut som fattas så är det i varje fall uppenbart att de som sitter på makten inte ser klyftorna som något större problem. Så länge dom själva inte drabbas är det inget problem verkar man tro. Snarast är det ju så att den politiska oppositionen verkar tycka att klyftorna borde öka ytterligare. De skatteförslag som finns från borgerligheten har ju som syfte att ytterligare öka klyftorna. Men den s.k. Rödgröna regeringen verkar inte heller vara så villiga att ta i med hårdhandskarna mot ökade klyftor.

Girighet
Svenska Dagbladet presenterade för några dagar sedan en undersökning av hur inkomstutvecklingen varit för de anställda i företagen jämfört med VD:arna i Stockholmsbörsens större företag. Samma ledare som alltså ständigt predikar att det inte finns marginaler för några större löneökningar i avtalsrörelsen kan alltså timmen efter gå in och begära egna rejäla höjningar av sina egna ersättningar. DÅ finns det uppenbarligen slantar att pytsa ut. Kanske just tack vare att personalen varit återhållsamma med sina lönekrav? Några exempel. Under perioden 2013-2017 har personalen på Volvo fått 10,6% löneökning. VD:n har fått 136%. Personalen i Swedbank har fått 13,3% medan VD:n har fått 64,5%. I Securitas har personalen fått hela 30,4% medan VD:n fått nöja sig med 86,3% (nåja nöja sig och nöja sig...). I Astra Zenica har personalen fått 10% och VD:n fått 182%. Det är som sagt bara ibland det saknas pengar. Det saknas slantar när personalen som jobbar ihop vinsterna ska få sin lön höjd, men sedan finns det plötsligt slantar när topparna behöver påfyllning.

I en annan artikel i Svenska Dagbladet berättar man om beskattningen av löner. I den tryckta tidningen blev rubriken: - "Länderna där lönerna beskattas hårdast - Sverige högt upp på listan." En rubrik som väl passar skattekverulanterna i föreningen Skattebetalarna. Men verkligheten är faktiskt inte riktigt så. I nätupplagan av samma artikel har man istället valt rubriken: - "Lista: Sverige inte landet med mest skatt på lön." Inte riktigt samma sak, eller hur? Verkligheten är nämligen den att undersökningen, som gjorts av OECD, visar att Sverige ligger på delad 8:e plats bland OECD:s medlemsländer. 7 av länderna beskattar helt enkelt löner högre än Sverige. Belgien, Tyskland, Italien, Frankrike, Österrike, Ungern och Tjeckien har i nämnd ordning högre skatter än Sverige på arbetsinkomster. Sverige delar 8:e platsen med Slovenien och Finland. Jag tvivlar på att Skattekverulanterna i lobbyorganisationen Skattebetalarna och deras verkställande organ Moderaterna kommer att hänvisa till den här undersökningen när dom ska kräva sänkta skatter.

Vi har alltså inte extrema skatter. Vi är istället ett skatteparadis för miljonärer och höginkomsttagare. Jag har sagt det innan, och säger det igen. Sverige är ganska unika i världen som inte har någon Förmögenhetsskatt, ingen Arvsskatt, ingen Gåvoskatt och knappast någon Fastighetsbeskattning. Alla är skatter som "drabbar" dom högst upp på skalan främst. Vi beskattar dessutom i princip arbetsinkomster högre än vad vi beskattar arbetsfria inkomster, s.k. kapitalinkomster. Dvs de inkomster som just "dom där uppe" har mest av.

Vårt samhälle

Det finns mycket att göra inom beskattningen för att reducera effekterna av de kraftigt ökade klyftorna. Men då gäller det att inte låta sig luras av nya borgerliga s.k. "Jobbskatteavdrag". Dom drabbar i slutändan oss, inte de rika knösarna. Sätt igång! Bekämpa klyftorna!

Slutligen kan jag inte låta bli att undra. En av moderaternas galjonsfigurer Isabella Löwengrip (Blondinbella) hyllas i en artikel i Svenska Dagbladet. Det här är ju en av fasadfigurerna för tron att om man bara satsar på sig själv så blir man mångmiljonär. Men när jag läser artikeln så tycker jag nästan synd om den stackars tösen. Hon måste ha en sjuklig fixering vid att flytta. Finns det någon diagnos för detta? Av artikeln framgår att hon köpte sin första bostadsrätt när hon var 19 år. I dag är hon 27 år. På de här åtta åren har hon tydligen tvingats flytta 7 gånger. I varje fall har hon sålt sin gamla bostad och köpt en ny 7 gånger. Alla gångerna med vinst. Stackare! Hon hinner ju inte få alla adressändringar att fungera innan hon flyttar igen. Det är både dyrt och jobbigt att flytta. Eller hon köper nytt av allt varje gång? Kan undra hur mycket skatt hon betalt på alla vinsterna på sina bostadsrätter. Varje flytt har ju gått med vinst.

Inga kommentarer: