Sven Tycker, som vanligt

» Goda och dåliga nyheter

Som siffernörd så läser jag naturligtvis alla väljarundersökningar med stort intresse. Det är alltid spännande att försöka utläsa trender och dra förhastade slutsatser av små förändringar som ligger inom felmarginalen. Men, det kan ju vara rätt...

Aftonbladet låter Inizio göra en månatlig undersökning av svenskarnas partisympatier. Alla tidningar med självaktning måste ju ha sin egen undersökning. I dag kan vi läsa Inizios oktobermätning, och denna innehåller ju en del spännande siffror. Det finns två rejäla vinnare sedan förra månaden. Taxi-Uffe har gett Moderaterna ett uppsving med +2,2 medan Socialdemokraterna också går upp med +1,3. Vänsterpartiets och Liberalernas +0,1 är väl däremot inte så mycket att orda om. Om det finns vinnare, så finns det helt självklart också förlorare. Den stora förloraren är Sverigedumokraterna som tappar -2,0. I viss mån kanske också Centern som tappar -0,8. Miljöpartiets och Kristdemokraternas -0,3 är nog inte heller så mycket att orda om.

Av det här kan vi alltså se att Moderaternas högergir och närmande till Sverigedumokraterna har gett utdelning. I varje fall så länge nyhetens behag lyser som en liten gloria över Ulf Kristersson. Däremot verkar inte Sverigedumokraternas totala eftergift till moderaternas högerekonomisk politik ha gett någon utdelning för Jimmie Åkesson. Istället har uppenbarligen stora grupper tidigare missnöjda moderater i främst Sverigedumokraterna men också Centern återvänt till fäderneslandet. Kan det vara så att en del f.d. sosseväljare som tycker att Sverigedumokraternas högermoderata ekonomiska politik blivit för uppenbar nu också börjat återvända till socialdemokratin?

Undersökningen visar att Socialdemokraterna nu är uppe i 30,1% och utan någon konkurrens som vanligt är störst. Däremot har nu Moderaterna återtagit andraplatsen med 18,7% medan Sverigedumokraterna nu tappar ner till 17,9%. Annie Lööf och Centern har långt kvar om man hoppas på att konkurrera med Moderaterna om ledartröjan inom borgerligheten med de 11,5% man får i undersökningen. Vänsterpartiet fortsätter att vara störst efter ledarkvartetten och får 6,6%. Inizio har lite udda siffror bland de tre mindre partierna. Dom har bara Kristdemokraterna på 4,4% ovanför 4%-spärren medan både Liberalerna på 3,7% och Miljöpartiet på 3,2% skulle åkt ur riksdagen.

Om man ska fortsätta prata om de gamla blocken så leder de Rödgröna med 39,9% över Högeralliansen med 38,3%. Om siffrorna blir realitet i ett val skulle alltså S+V bli större i Riksdagen än M+C+Kd om Mp och L åkte ut. Hur tillförlitlig en sådan prognos är får ni själva bestämma. Jag har i varje fall min gissning klar. Den går ut på att det sakta men säkert går uppåt för Socialdemokraterna. Att Moderaterna, i varje fall tillfälligt, hämtar tillbaka väljare från Sd och C. Att Sverigedumokraterna har haft sin höjdpunkt och gissningsvis nu börjar få allt mer motvind.

Förtroendet för partiledaren har en viss betydelse för ett partis popularitetssiffror. Man ska inte överdriva, men en förtroendeingivande partiledare kan lyfta ett parti medan en misslyckad tråkmåns kan sänka ett parti. Jag ser att Sveriges Radio gjort en undersökning av vårt förtroende för partiledarna. Enligt den här undersökningen så är det Stefan Löfven som inger mest förtroende med 35% som har stort eller ganska stort förtroende för honom. Han har passerat Annie Lööf som får 34% och är den som tappat mest. Jonas Sjöstedt och Jan Björklund får 23%, Jimmie Åkesson 22% och Ulf Kristersson ligger först på sjätte plats med 21%. Batong-Ebba Busch Thor ligger en bra bit efter med 16%. Sedan tror jag vi avstår att berätta om siffrorna för Miljöpartiets båda talespersoner eftersom det bara skulle göra Gustav Fridolin och Isabella Lövin ledsna. Om dom nu mot förmodan skulle läsa den här bloggen...

Att Taxi-Uffe med sina nytillsatta vänner i moderattoppen har gjort en rejäl högergir med den moderata skutan blir allt mer uppenbart. Det är helt klart att det är dags att sluta använda beteckningen Nya Moderaterna. Det är helt enkelt de gamla vanliga Moderaterna, pre-Fredrik, som nu håller på att utkristalliseras. Så förespråkar t.ex. de unga muffarna i en debattartikel i Dagens Industri rejält ökade inkomstklyftor. Att man försöker dölja målet genom att tala om att det ska löna sig att vara ambitiös är bara en skönmålning av målet att öka klyftorna. Det ska finnas en stor grupp lågavlönade tjänstefolk som finns tillgängliga för att passa upp de lyckosamma. Punkt!

En annan intressant fråga för framtiden, som jag funderat över tidigare, är den sverigedumokratiska framtiden. Skandalen med övergreppen mot Hanna Wigh fortsätter. Sedan hon lämnade SD har hennes bil förstörts och hon har fått en brandsläckare inslängd genom fönstret på bostaden. Tyvärr är det ju inget som förvånar att den sverigedumokratiska svansen inte kan uppföra sig. Maffiametoder kallar Hanna Wigh själv det hela för. Jag tror faktiskt att de Sverigedumokratiska framgångarna nu är över. Det som återstår är nedgången och interna stridigheter. Något som sedan på några år kan förstöra hela Jimmie Åkessons bygge. Mannen som gick med i Sverigedumokraterna när partiet fortfarande var öppet nazistiskt. Men som i dag förnekar allt sådant. Förhoppningsvis är det som hänt under senare tid en början på partiets ras i och med att supportrarna kanske börjar inse vad det är för företrädare dom valt att företräda dom. Jag tror att Jimmie Åkesson snart tappar intresset när kurvorna börjar peka nedåt istället för uppåt. När intern kritik kanske vågar yttra sig. Visserligen är han i dag en av Sveriges högst betalda politiker. Något som han nog inte vill bli av med. Men har suttit längre än de andra partiledarna. Jag tror att nu återstår bara ett allt mer minskat stöd för SD. Låt oss hoppas att jag har rätt.